Sara fångar upp mig på redaktionsgolvet efter ”Ring P1”-sändningen. Hon är förbryllad.
”Vad är det som hänt?” Hon låter verkligen alarmerad.
”Vadå?” undrar jag som inte fattar någonting.
”Ja men du har ju blivit så snäll i programmet.”
”Snäll och snäll” säger jag, ”Enda skillnaden är att jag försöker göra, oavsett hur samtalet varit, ’snällare avslut’.”
Det är ju faktiskt onödigt om jag ska upplevas som ett brutalt råskinn i onödan. Det sätter fokus på fel sak.
TullaMaja berättar, medan hon kör ned mig till busstationen, att hon sett en originell sak på nätet. Hon målar upp, jag älskar när människor skissar upp bilder så att jag som inte ser, ändå liksom ser det hela framför mig, om en plansch föreställan USA:s Presidenter.
Först är det 43 vita snoppar, sedan kommer en svart snopp och till slut, nummer 45: Ett rövhål.
Undrar vad de menar med det.
Kommer hem, Hans-Åke kör mig från busshållplatsen i Jättendal, hem till gården.
Lyssnar färdigt på Lars Keplers senaste ”Kaninjägaren”. Ljudboken är vidrig, proppfull med människor som har usla avsikter, läbbiga miljöer och massor av blod. Jag tycker verkligen illa om boken men jag kan inte låta bli att lyssna.
Hade det varit en pappersbok skulle man säga att den är en ”Bladvändare” men efter som detta är en ljudbok får det bli ”Sekundslukare”.
För djefvulen Täppas, dumpa Keplers – de skriver osmaklig våldsunderhållning på ren spekulation. Jag fick en av deras pockets i min hand för ett tag sen – men slängde den efter en första utdragen skräckscen som fick mig att resa ragg och ta avstånd. Fy bubblan 🙂