Ligger under dubblat täcken. Den här världen är för komplicerad. Hjärnan snurrar som en tombola med brottstycken och informationsstumpar om Coronan. Det är faktiskt skönt att en gårdshund skäller en bit bort. Det är i alla fall något som är som vanligt.
Katten Rufus kliver upp på mitt bröst, slickar min hand, rullar ihop sig och somnar.
Det är svårt att komma med en tanke, en sammanfattande kommentar om Coronan men M säger en sak i telefon:
”Ja nu kan ju de som aldrig hälsade på sina sjuka och gamla sluta ha dåligt samvete och istället känna sig som om de stöttar hela samhället och gör något fint.” apropå besöksförbudet på Äldreboenden.
När jag pratar med S i hans stuga i Delsbo har han inrättat sig så gott det går. Även han lever i självvald karantän, läser och skrotar runt i sin stuga.
Vi pratar en stund om ditten och datten men vi pratar inte om vädret. Vem bryr sig.
Efter en stund knackar det på hans dörr. ”Vad är det nu då?” Morrar han.
Dörren öppnas och S ger upp ett glädjetjut: ”Åj! En gädda.” En gubbkompis kommer med en nyfångad gädda och vi avslutar samtalet.
Efter en veckas katatoni har jag börjat läsa igen. ”Resenärerna” av Regina Porter är en riktigt saftig läsupplevelse i stil med Jonathan Franzen.