höns

HÖST, ONT OCH GOTT, KYCKLINGAR

  Det luktar höst, solen trevar genom ett slöjigt molntäcke och vinden river i träden.

  Glasmästaren ringer. Han har ryggskott. Inte bra men verandafönstren kan vänta.

  Väntar också på Sune. Han  ska sätta upp ett skydd på det att nykläckta kycklingar inte ska kunna trassla iväg och försvinna. När han är färdig med detta ska vi dricka massor med kaffe och snacka skit.

  En höna ligger på 16 ägg. 4 hönor, minst, ruvar.

  Väntar på Hågge som ska komma med 10 kg Lingon och under all denna väntan läser jag DN.

  Det har blivit vida spritt i ”Sociala medier” att smartskallar, människor som anser sig tänka självständigt, förlöjligar godhet. De menar att landets gränser ska hållas täta och att välvilja är synonymt med naivt dumskalleri.

  Det måste vara det som är ondska, att göra gott till ont. Vilken jävla värld.

  När kommer Sune? Kycklingarna kan kläckas när som helst.

ONE FLEW OVER THE CHICKENS NEST

River gräs och kastar in i hönsgården. Några hönor kacklar förstrött medan tuppen bröstar upp sig och galer. Inne i själva hönshuset pågår en ruvfeber och när jag trevar efter ägg hackar de mig i handen. Det här är inga vanliga Hedemorahöns,  det är Tigermammor och jag går tomhänt därifrån.

Tigermammor

Tigermammor

Lite senare kör Lena, Taxi Gnarp, mig till Y-bussen.

Det är Maggan som kör, bussen är glest besatt, jag ändrar ställning var 30:e sekund, vilka exempellöst obekväma säten, och lyssnar på musik.

Krånglar mig  ned, man bör vara elitgymnast, in på muggen. Fordonet kränger hit och dit och det är svårt, för att inte säga omöjligt, att slå en båge.

Pratar med Maggan om denna pinibla omständighet och hon förklarar frankt att hon ska säga till nästa gång bussen ska stå stilla några minuter. Serviceminded är vad hon är. Bussen stannar, inga problem för det skulle inte vara kul att komma kissnödig till Stockholm.

Hör, medan radion sänder Nyheter för lite trögtänkta, krig är när två länder bråkar med varandra, några av damerna som reser med bussen samtala. De ska alla besöka en son eller dotter som bosatt sig “där nere” , och nej, de stannar bara några dagar och skulle inte för allt i världen vilja bo i smeten. De skrockar, tar upp sina stickningar och bjuder varandra på mintpastiller.

En gång var också de säkert Tigermammor men allt förändras och nu är deras kycklingar storstadsbor.

Lyssnar på Bryan Ferry, sms:ar Greven, tänker på att H lov

at att steka pannkakor.

FÖRBEREDELSER

Högt där uppe i skyn seglar en skapligt stor rovfågel” säger Urban och suger på sin cigarett. Vi sitter på bron och dricker kaffe.

  Det  smakar extra bra då han just hjälpt mig att göra färdigt nätet som täcker hönsgården. Nu kan den där spejande kroknäbben i himlen se sig om efter ett annat byte. Här har han/hon inget att hämta. Tji fick du, hönstjuv.

  Urban sätter sig på Gammelhusets trapp och läser Heidegger.

  Själv lyssnar jag, inomhus och med Rufus tätt intill,  på Australiska Brooke Davis Millie Birds bok om döda saker” som läses finfint av Kerstin Andersson.

  En liten flicka, Millie, förlorar sin pappa och blir lämnad  av sin mamma. När hon i smyg övernattar på ett varuhus träffar hon en gubbe som rymt från ålderdomshemmet och som  gömt  sig  på  samma ställe. De råkar  på en tant, vars man är död, är rätt knäpp, ja liksom gammelknäpp, hon har levat helt isolerad i sju år  och trion ger sig iväg genom australien för att hitta Millies mamma. Som inte vill bli hittad. Hon är skogstokig. Millie är fixerad vid döden, döda saker och att alla ska dö medan gamlingarna gaggar, ställer till det, gör mycket bra och har sig. Det är sorgligt,  otroligt kul och väldigt bra skrivet. “Hon (en tågvärdinna) har ett leende som skulle kunna försörja hela världen med el. ”

  Folk frågar mig hur jag förbereder mig inför ”Ring P1”och jag brukar mumla något om att jag slaviskt följer alla nyhetssändningar och plöjer allt från New York Times till Ljusdalsposten. Men det stämmer inte riktigt för i verkligheten läser/lyssnar  jag på romaner och promenerar.

 

20% FÄRRE HÖNS

När vi återvänt  från Stockholm, med andra möbler, bl.a. en karmosinröd superduper fällbar skinnfåtölj, ett arv från Svenne samt en infångad Greve, det är färdiglekt nu, har någon öppnat haspen till hönsgården. När skocken är samlad fattas ännu en. Vem hade öppnat haspen och gjort hönsen tillgängliga för höken igen?

  Spåren pekar i en viss riktning, inga namn, men vi har nu satt upp en 24/7 aktiv Webcam. Dessutom, för man kan aldrig vara säker, har vi, om det nu är så att de där lymlarna dyker upp igen, grejat en fallucka framför hönsdörren.

  Den som närmar sig den, t.ex. ett par satungar och som inte kan den hemliga formeln, kommer marken öppnas under deras små lortiga fötter och de kommer att trilla ned i ett slott som vimlar av hemska häxor och då onda trollkarlar. Överallt i alla salar stryker dessa omkring  och de har en fruktansvärd andedräkt. Nej, de har aldrig använt tandtråd och äter bara ruttna lik.

  I en stor studio får haspöppnarna se hur deras föräldrar och släktingar intill 9:e led tvingas vara med i djupt  kränkande Dockusåpor. I nästa avdelning sätts de bakom en Plexiglasskiva och får, utan att kunna göra något, se en hemsk gubbe, ja han liknar mig,  hur mannen lägger upp deras favoritleksaker på en huggkubbe och pulveriserar dem med en slägga. Där efter förvandlas pojkarna till svältoffer med flugor i ögonen och de kommer slutligen till en något snällare häxa som ber dem välja väg. Ska de fortsätta att vara dumma och öppna andras hönsgårdar eller tänker de ge tusan i detta?

  Snyftande lovar de att aldrig mer göra så dumt och släpps därefter ut i det fria och kan gå hem och dricka O´boy.

  Möjligen är detta inspirerat av att jag just nu lyssnar/läser en bok om den Tibetanska poeten Milarepas liv. Han var i farten för knappt tusen år sedan och när hans Farbror och Faster, efter Faderns död, blåste och skinnade Milarepa och återstoden av hans familj, lärde Milarepa sig svartkonst för att drabba de onda med hagelstormar, demoner och svåra  olyckor. Efter en hel del trassel går Milarepa in på den Sanna Upplysningens Väg,  blir medkänmande, klok och snäll,  skrev dikter och undervisade andra.

  Dit har jag inte kommit än för jag vill höra hönshaspöppnarna hulkande be om nåd.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter