Oslo

Sommarvykort från Felix

TullaMaja, Hjördis och Felix

TullaMaja å Hjördis hälsar på Felix i Oslo, lite mossiga från gårdagens 40-årsfest, Hjördis tittar bort från den tyska turisten, knockad av alla intryck medans vinden piskar från Oslofjorden in mot Aker brygge.

THE NORGE-REPORTS PART 3

SkrietFelix överträffar sig själv och serverat, denna söndag morgon, inte bara bacon, ägg och pinfärsk fralla, till frukost utan toppar detta med en trave våfflor!

Apropå mat insmög sig ett sakfel i mitt förra blogginlägg. Det är klart att det finns många fler etniska syltor i Oslo än i Sundsvall. Inte för att jag vill vara storsvensk men det är Stockholm som vida överträffar Oslo vad gäller invandrade kök.

En fängslande och sann bit information om det Norska samhället är att ingen, absolut INGEN, klipper sitt gräs förrän efter klockan 13.00 om söndagarna.

Ute regnar det men vi tar en skaplig promenad och besöker Edvard Munchs grav. Ibsens är ett gräsligt monument men Munchs sista vila är mer försynt. Hans konstverk ”Skriet” kommer ändå att överleva det mesta.

Var ligger Vidkun Quisling begravd? Det skulle ju vara trevligt att få pissa på hans grav.

Tiina dyker upp och hon och jag poserar framför den nya Operan. Det har varit ett fasligt tjat om denna Opera. Marmorn lär vara något i hästväg och byggnaden har redan smugit sig in i den moderna Norska litteraturen.

Felix följer mig på spårvagnen till Sentralstationen. Vi passerar Tingshuset och där trängs redan TV-team från hela Världen. Imorgon börjar rättegången mot monstret Breivik och kanske kommer TV-reportrarna, i brist på ny information, berätta för kamerorna och tittarna att Lacoste bett att Breivik för allt i världen inte ska posera inför alla kameror iförd en Lacosteklädsel.

Tack Felix och Tiina för en fin helg i Oslo!

Edvard MunchTiina och jag framför Operan
Felix och jag

THE NORGE-REPORTS PART 2

Vaknar i doften av Bacon och Ägg. Felix skämmer bort sin gamla pappa.

Ute är det slösande varmt solsken när vi promenerar till Vigelandsparken. Runt oss glada norska röster. Varför låter de så satans muntra? Är norrmännen, trots sina färska vidriga Breivik-upplevelser, så naiva att de trivs med livet?

Vid den stora stenpitten i centrum av Vigelandparken slår det mig att jag och min pappa besökte stället för mycket länge sedan. Det var på den tiden det var billigt i Norge och svenskar reste hit för att köpa äckligt Margarin.

Tiina, Felix Estländska väninna, ansluter och vi sitter i solen, dricker Latte och bara vibbar.

Sedan bär det av till Holmenkollen. För en svensk som vuxit upp med att det alltid suttit en bakfull förälder, var det inte på nyårsdagen?, och kollat backhoppningarna är det något alldeles extra att besöka detta sägenomspunna ställe.

Felix hittar Tussilago. Det är ingen vanlig bondlurks-Tussilago. Det är Holmenkollen-Tussilago.

Lånar toan på restaurangen och handtorken är verkligen något att skriva hem och berätta om. Man sticker in de våta händerna i en slags brevlåda som gift sig med en vindtunnel.

Vi äter utsökt mat på ett nyöppnat Thaiställe. Oslo badar annars i vulgära snabbmatskedjor för det finns, tror jag, fler genuint utrikiska matställen i t.ex. Sundsvall.

På hemvägen stannar vi till på Lorrys för ett glas Lemonad och Felix börjar tala med en snubbe, bara något yngre än jag. Mannen, som visar sig heta Jan-Egil, tror att jag, i min Tweedkavaj och solbrillor, är en övervintrad Norsk rockstjärna. Åge Aleksandersen, typ. Jag är ju bara en gammal Svensk på reise i grannlandet men Jan-Egil är ingen dununge. Karlen har, tillsammans med 7 vänner genomkorsat hela Grönland på skidor!

En härlig dag. Och så handtorken på Holmenkollen på det!

Jag i VigelandsparkenFelix och jag i VigelandsparkenJag och Felix
Tiina och jagJag och Felix i HolmenkollenHandtork
Vy över Oslofjorden med Tiina, Felix och jagjag och Grönlandsfararen Jan-Egil

THE NORGE REPORTS PART 1

Flygturen med ”Norwegian”över kölen går som smort.Trots det billiga biljettpriset får man både sitta ned och ha ett säkerhetsbälte men en kopp kaffe kostar en förmögenhet.

Landar på ”Gardemoen” och Norrbaggarnas assistens funkar bra. Barn och funktionsnedsatta får bra hjälp på alla flygplatser.

Frågar snubben som möter mig, och som själv, tror jag, bor på en ö någonstans i Oslofjorden, varför det finns så gott om arbetslös Norsk ungdom medan Svenskar i samma ålder kommer till Norge och jobbar för fullt?

Han säger att om Norska unga inte direkt får jobb som Make-Up-artister, programledare i TV eller som webb-designers så får det vara. Då ligger de hellre hemma och fiser på hälarna. Så enkelt var det med det.

Felix möter vi Centralstationen. Luften är mild. Vi promenerar upp längs ”Karl Johan”och det är, trots att det är fredagkväll, väldigt lugnt. Fullproppad av Jo Nesbös böcker om Harry Hole i Oslo har jag fått för mig att det lika gärna kunde ha varit skottlossning i gatuhörnen. Men icke. Folk sitter ned och pratar. Det är inte alls lika fyllehöga vrål som i vilken svensk stad som helst vid denna tid på veckan och dygnet.

Felix beskriver var vi går och hur det ser ut.

Vi äter sen middag på en ”Pelikan”-liknande sylta. Det är pratigt men vänligt. Norska gubbar kommer fram och hejar. Förmodligen vill de bara uttrycka sin glädje över att även en blind kan vara ute på kvällen och få en bit mat. Vi äter ett slags Pannbiff gjord på Renkött men det där med Ren tror jag inte så mycket på. Det är i alla fall varmt och gott. Och dyrt. Norge håller stilen och vi somnar sött i Felix genombohemiska bostad, inte en rät vinkel, som Lamm.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter