Sommar

1 2 3 8

SOLEN SKRATTAR

Är detta ett skämt?

Vi står i hörnsmygen till SR Västernorrlands port, Pether, TullaMaja, Peter W och jag, vi ska strax spela in avsnitt 10 av ”Fogelbergs Ljudbokspodd” och Solen skrattar oss varma. Det är inte klokt, det liknar för första gången detta år en gedigen sommardag. En sådan sommardag de hade förr.

Vi tipsar, i Podden, släpps på fredag 12.00, om Ljudböcker i långa rader.

Från den fängslande vidriga ”Trasdockan” av Daniel Cole till Mari JungstedtsDet förlovade landet”, en mysdeckare från Kanarieöarna. 329:ans dubbeldäckarbuss till Gnarp och sallad på verandan med Maria.

Prick 18.00 kommer hennes syster Carine med sin Toyota och det bär av till skogs och, efter en skaplig promenad, till Åsvallen, en gammal fäbod.

Det luktar skog och mossa. Solen gassar, vi sitter utanför en fäbodstuga på en träbänk och kontemplerar.

”Ja Herregud” säger Carine, ”Tänk den där gamla klassiska P-rullen där Fäbodstintorna blev pilska och började bete sig med Falukorvar när någon blåste i en magisk näverlur.”

Hon greppar en vattenkanna, låtsas att det är en näverlur och så improviserar vi fram en 10 sekunders uppföljare till den ärevördiga fäbodfilmen. Maria filmar.

Det är en fin kväll på Åsvallen.

VAXPROPPAR

  Den här värmen, ett fuktigt tryckförband av fetvadd, måste bara följas av åska. Sommaren är som en radioteaterpjäs där den som just håller på att falla samman av inre spänningar, lättsamt säger att det nog drar ihop sig till åska.

Verandan med Humle och Kaprifol

Verandan med Humle och Kaprifol

Ändå är inte den här sommaren som andra. Fästinglarm och mördarsniglar får kliva åt sidan för mikroterror. Igår var det någon som sköt på en stormarknad, var det inte i Tyskland?, och idag är det två idiotreligiösa skägg som skär halsen av prästen  och håller Nunnor som gisslan i en Fransk bykyrka.

Äter middag med Maria L. och Erik på Sjömärket. Jag börjar bli stammis men så har maten på stället också blivit så god. Från skolkök till toppkäk. Den Japaninspirerade laxen till förrätt och den Halstrade Rödingen med skaldjurssås till huvudrätt är bara så goda. Det där var igår kväll.

Maria L. och jag diskuterade vaxproppar. Det är skönt när man seriöst kan tala om vaxproppar med en annan människa. Vaxproppar är inga världsnyheter men de är realiteter.

Idag får jag åka med Maria L. till Harmånger och handla. Jag säger att min vaxpropp verkar ha släppt och hon gratulerar mig.

När jag kliver ur bilen, lämnar bilens kontrollerade AC och får utemiljön som en smäll i ansiktet säger hon något om Islandshästar.

”Vadå Islandshästar?” undrar jag.

”Nej, jag sa utlandsvärme” följt av en menande  paus och så fortsätter hon:

”Jag tror inte att din vaxpropp släppt”.

KNAPPAST DEN  SISTA FÄRDEN

  Olle, som kör Maria och jag 7 km uppströms, från parkeringen, i Svågadalen, är varken förståndshandikappad eller spelar banjo. Ändå hör jag i bakhuvudet ledmotivet ur filmen ”Den sista färden”.

När vi väl fått oss en kanot tilldelad  och stävat ut på vattnet hör jag The Byrds och den där låten där de sjunger ”Flow, river flow….”

Solen gassar, det luktar koskit från en intilliggande hage och bromsarna attackerar Maria. Mig nonchalerar de men så röker jag också Greve Hamilton.

Kanotfärd

Vattnet, som Olle envisas med att kalla älv liknar mer en å som slingrar sig mellan sandbankar, ikullfallna träd och luriga stenpartier.

Vi fikar mackor med Brie och kaffe på en sandbank, äter tonfisksallad och badar vid en annan. Det hela går i maklig takt. Ibland kilar kanoten fast mellan några stenar men efter lite stöt och bök är vi loss och glider vidare. Jag sitter i fören och paddlar medan Maria är placerad i aktern där hon paddlar och, viktigt, styr. Det går galant.

Det är just en sådan där dag man kan plocka fram en surblötkall Novembereftermiddag, och tänka Hmm, så här kan livet också vara.

DET GÖR ONT

  Det gör ont när sommarkvällen är så vacker. Luften är len, luktar gott och allt är som en smekning jag inte är värd.

  Greven följer mig till stationen i Stockholm. Han är faderlig. Vad fan, det är väl jag som är Fadern, men ok, han är rar på sitt buffliga vis.

Kupén är glest besatt. Barn tittar på skrikiga filmer och det gör absolut ont.

En ung gubbe med ful röst pratar högt i sin mobil om meningslösa, i alla fall fattar inte jag, men han kanske vill höras. Då måste man väl ändå ha någon slags charm och inte bara vara korkat högröstad. Det gör lite ont faktiskt.

Somnar till en dystopi av Margaret Atwood, min nya favoritförfattare, kliver av i Hudiksvall där Stanley möter. Han är så gullig att det gör, ja, en aning ont. Han berättar om en målning, vi pratar skit och han bekänner att han gillar Lotta Engberg. Jag  säger att jag träffat henne många gånger och att hon är bra, äkta vara.

Stanley ser till att jag hamnar på 29:ans buss mot Jättendal. Han som kör bussen hälsar mig som en furste men ställer till ett helvete för invandrarkvinnan som, enligt honom, medför alltför många kassar och bagage.

Jag hade kunnat bära in 14 burar med höns och en Steinwayflygel och han hade bara garvat. Fan vad det gör ont.

Det gör ont

Men ondast gör det när jag kommer fram. Rufus klistrar sig som ett plåster runt mina ben och jag tar en promenad. Allt är så fint, allt är så bra och jag hatar alltihop.

Telefonen ringer men jag kan inte svara, livet är för vackert , jävligt och gör ont.

1 2 3 8
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
Följ mig på Twitter