FÖRSTA DAGEN I MONTENEGRO

Det luktar koleldning, diesel och av en kvardröjande Öststatskänsla.

Maria söker sevärdigheter, en utmaning, i Podgorica i Montenegro.

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Vad är då det där med Öststatskänsla? Jo, att husen är slitna, människorna illa klädda, liksom hukar och att ingen verkar ta ansvar.

Kyrkogården bakom katedralen är som en ödetomt med oklippt gräs, buskar och ett bilvrak.

Bröllopsmusik i podgorica.

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Ändå är folk vänliga och vi promenerar. Utanför katedralen spelar en orkester Balkanmusik, det drar ihop sig till minst två bröllop och inne i den väldiga byggnaden får vi uppleva Äktenskapsingångar på Montenegrinska. Det är ett skapligt pådrag med flera präster som pratsjunger, det utväxlas heliga ord, löften och det är helt klart mycket mer finlirsritualer än i ett Svenskt bröllop.

STOCKHOLM MOTALA

Jag vill inte överdramatisera men att ensam och icke seende ge sig ut i Världen är, ska vi säga, en utmaning.

Det bygger på att människorna i omgivningen vill väl, är snälla.

Grovt sett är 50% mer än hyggliga, 48% är helt ok om än något tröga. De resterande 2% är direkt ruttna.

Hon som kör mig till Stockholms Central denna morgon hörde tyvärr till den senare lilla gruppen. Hon ville inte följa med in, läsa Stora Tavlan och berätta från vilket spår mitt tåg skulle avgå från.

Lyckligtvis var jag ute i god tid och kunde, som en metodisk flipperkula, hitta till Spår 12.

Tänkte: Tack för att jag inte är gift med henne.

Inger, bibliotekarie i Motala

Sedan gick allt bra. Julia hjälpte mig byta i Norrköping och bibliotekarien Inger tog emot i Motala.

Motala bibliotek

Pratade på Motala bibliotek om tillgänglighet men att, i grunden, för att kunna ta del av Taltidningar och Tal/Ljudböcker, måste man acceptera sin belägenhet. Varken vara offer eller hjälte utan bara ta ansvar och bibehålla sin värdighet.

Gulljäntor i Motala

En försynt entusiastisk publik lyssnade och ställde frågor.

Utanför låg Vättern stor och kall men inne i biblioteket var det varmt.

JÄTTENDAL STOCKHOLM MOTALA SUNDSVALL PODGORICA

Igår var himlen Novemberblå när jag gick runt byn. Landskapet har dragit sig in i sig själv, väntar på vinter och i backen upp längs G:a Riks 13 stannar en Pickup.

Därinne i kupévärmen sitter Stefan Hansson och Löken. De är ute och motionerar sina magar, behagligt ihopkrupna på sätena.

Vi pratar en stund. De kurrar som två gamla bondkatter och allt är lugnt.

Längs Åvägen arbetar en grävare med att lägga ned elkabel. Om några veckor, om inte tjälen hinner före, kommer en annan grävare och lägger ned Fiberkabel.

Samordning är det ingen som kan stava till.

Fortsätter att planera veckan. Först Stockholm, sedan biblioteket i Motala, följt av Sundsvall och inspelning av ”Fogelbergs Ljudbokspodd”, bl.a. med Stefan Sauk och Anton Körberg samt förstås TullaMaja och jag.

På fredag bär det av till Montenegro med Maria.

Det är bara att hålla i hatten och ständigt komma ihåg att någonstans i Världen finns det ett landskap där jag känner mig hemma.

SANNDRÖMMAR

Rufus kliver över mig, fram och tillbaka. Han kanske tycker att jag är en tråkmåns som ligger och sover.

Stör mig inte. Jag har fullt upp med att drömma och i drömmen gräddar jag våfflor. De blir fina, det mesta av smeten hamnar i våffeljärnet och det luktar så gott. Jag älskar doften av nygräddade våfflor.

Telefonen ringer och sliter drömmen mitt itu.

Det är Amar. ”Behöver du hjälp handla? Ja visst! Toppen att du ringde.”

En stund senare skumpar vi i hans Opel till affären.

Att handla med en vit medelålders man av typen: ”Jag kan inte koka ägg och den enda bok jag läst är Biltemakatalogen” är en utmaning. Då är jag hellre utan mat. Det finns alltid något hemma.

Att gå på ICA med Amar ger själva handlingen ett helt nytt innehåll, en ny dimension, och jag lär mig, nästan, Amar är inte riktigt nöjd med mitt uttal, vad mjölk heter på Arabiska.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Följ mig på Twitter