MANNEKEN PIS
Nyss anländ till Jättendal, Hälsingland och med inga andra ljud än Mössen som knaprar i skafferiet och vinden som suger och drar i takplåtarna funderar jag på allt och ingenting men kanske ändå mest på skillnaden mellan stad och land.
Här, i det öppna landskapet, är det helt ok att var helst man behagar ”slå en båge” men jösses vad jag ogillar folk som pinkar och kräks i Gamla Stans gränder. Varför kan de inte hålla sig? Eller ska man tolka detta skvättande med kroppsvätskor som ett tecken på djupt liggande främlingskap och genom att markera, hävda ett revir ropar det alienerade jaget efter: Se mig, hör mig och; sniffa på mina utsöndringar.
Icke desto mindre: Igår, när Greven, som den cineast han är, fängslad vid en spännande film plötsligt överfölls av en våldsam urinträngning och muggen var upptagen, klev han upp i fönsternischen, slog upp fönstret och pinkade rätt ut i gränden.,
Vad tänkte Japanerna, Tyskarna , Ryssarna och Italienarna som passerade på de blankslitna gatstenarna?
Att de var i något jädrans Bryssel, eller vad?
SÖNDAGSPROMENAD
Knatar med H, från Gamla Stan, över Strömbron, rundar Grand Hotell, över Nybrokajen och längs Strandvägen. Ändå är det bara början på promenaden för vi följer Djurgårdskanalen en bra bit och pinnar runt hela Djurgården för att till slut, raglande av socker- och vätskebrist, ta Djurgårdsfärjan tillbaka till Gamla Stan. En bra promenad eller hur man nu ska säga.
Överväger att i slutet av marschen gå in på ett etablissement för att fika men då en Toast Skagen kostar 169:-, det är ju för fan löjligt, struntar vi i stundens njutningar och håller ut ända fram till Konsum Järntorget. Tömmer en Zingo direkt innanför dörren lika girigt som en heroinist trycker i sig en sil.
Läser/lyssnar (tal-DN) på Maciej Zarembas 5:e och sista artikel i serien om Skogen vi ärvde. Den är lite rörig men ändå fullkomligt lysande. Visar på det absurda i att rätten till kalhuggning är lika stark som den att rädda rödlistade arter. Mellan pappersmassa till hjärndöd reklam och Natur-nördar med lupp finns bara ett svart hål.
Imorgon reser jag till Hälsingland. Skog och människa i detta Sydnorrländska landskap inte alls är lika närvarande som i trakten av Jokkmokk. En gång bodde jag där, det var i mitt förrförra Liv, eller förrförrförra och var även verksam som stolt hyggesockupant. Den gången försökte (och lyckades) vi stoppa besprutning med preparat som på goda grunder misstänktes för att vara cancerframkallande.
Men det är en annan historia.
Nu är nu, det är söndag och det känns i hela kroppen att man rört på påkarna.
OH SHIT, DET ÄR LÖRDAG
Natten smyger över till morgon och jag har just lyssnat färdigt på ”Och i Wienerwald står träden kvar” av Elisabeth Åsbrink. Hjärtat är tungt. Det är ingen bok att pigga upp sig med en mulen dag men det är väl klart att den fick Augustpriset för den är gjord av just det som Augustprisvinnande böcker är gjorda av.
Omöjligt att sova. En bil stannar till i gränden, dörrar öppnas och stängs, klapprande klackar mot gatsten och kan det vara Jullan som trippar in med ansiktet i oordning? Jag har också varit ung och vet hur det känns att komma hem tidigt på morgonen, dagsljuset är på väg in mellan husen och på taken sitter Kajorna och skrockar.
När dagen blivit förmiddag har våren tagit två steg tillbaka. Ett iskallt regn sköljer bort alla förhoppningar om, ja; just förhoppningar.
Felix följer mig till Iranierna på Spel-Slussen, spelar bort min sista hundring på hästar, hoppet, ständigt detta hopp, och köper en kaka Schweizernöt. Gatuserveringarna är tomma och det är bara de mest Ihärdiga turisterna som rågummisulade och regnsställsklädda är ute och turistar sig.
Ringer Greven men ”Abonnenten kan inte svara just nu”.
Stoppar orostermometern i en av själens håligheter men den visar bara 37,5 på föräldraångestskalan.
Lika bra att ta det lilla lugna samt fatta ett beslut. Ska jag börja med ”Morgon i Jenin”, den som Christer talat så varmt om, för att balansera upp Åsbrinksboken, eller koppla av med Lee Childs ”61 timmar”?
Jullan gör entré.
”Kom du hem vid 4-bläcket i Taxi?”
”Oh Shit, nej, inte i Taxi men det var väl vid den tiden jag kom.”
Hon duschar snabbt och är genast redo för en ny dag.
"Men pappa, har du skaffat Schweizernöt?" Hon fnissar retfullt. Men vad tusan, jag kan också synda, så det så.
Tror jag tar ”61 timmar” i alla fall.
ÄNTLIGEN
Varmt duggregn och vår- försommardagen är försiktigt konfirmandgrön. Full av förväntan kommer jag med droska till det väldiga sjukhuset S:t Göran för att plocka bort gipset.
Ingela som är arbetsterapeut klipper med vana fingrar upp den hårda förpackningen. Det stiger hemska instängda ångor, som från en Krokodil- och Ormtät träskmark, från det blottade skinnet. Det är förfärligt och underbart på samma gång. Äntligen kan jag röra på fingrarna. Så enkelt, naturligt och skönt.
Det är helt klart belöningsdags. Hade det varit förr i tiden hade jag uppsökt en trivsam trottoarservering, druckit några bägare med Tjeckiskt fatöl och spunnit som en raggig Katt. Idag åker jag raka Vägen till World Class och firar med träning. Först en timmes cykling och toppar med bänkpress. Ingela på S:t Göran var mycket noga med att jag inte skulle lyfta tungt ännu på tre veckor så jag kör bara 140 kg x 10 x 3.
Lätt match. Det kommer att bli betydligt besvärligare att tuta i Greven att man på sjukhuset klart sagt ifrån att det för min del inte kan bli tal om att diska på minst 4 veckor. Han har ju gjort sådana enastående diskframsteg under min konvalescens att det vore synd om allt gick till spillo. Kris är en möjlighet till positiv förändring. Som en av föreläsarna på den turnerande ”Motivationsdagen”, igår i Göteborg, känner jag väl till detta och det är extra roligt när tankar blir till verklighet. Klart som fan att Greven ska fortsätta diska.
En kille i omklädningsrummet fnissar:
”Skrev på Facebook att jag gömt käppen fö´re nä´ru var i duschen förra veckan och helvete vad folk blev arga på´me.”
”Det är bara handikappade som får skoja om handikappade” anmärker jag och drar den mest ekivoka handikappvits jag känner till. Det är den om Helen Keller, som var såväl blind som stum och döv, och frågan är varför hon onanerade bara med en hand?
Killen flämtar förväntansfullt.
”???”
”Jo det var därför att hon stönade med den andra.”
”Öh….hö hö.” Tror inte att polletten riktigt trillade ned men vad gör det när försommaren går i ljusgrön kjol, det är fredag och gipset ligger och stinker för sig själv i en soptunna på S:t Göran.
- Det är gipset runt arm och hand som muterat till Havarti-ost. Idag ska det av2012-05-11 11:25
- ”Somliga tror att alla blinda kan spela piano”
http://t.co/zmDPc69X2012-05-10 15:41 - "När jag sitter ner och pratar med busschaufförer" Vet inte stadsministern att man inte får störa föraren? #agenda2012-05-06 20:16
- "När jag sitter ner och pratar med busschaufförer" Vet inte stadsministern att man inte får störa föraren?2012-05-06 20:04
Kommentarer