”Vaska” är något som unga män med Flottigt hår och alldeles för mycket pengar ägnar sig åt under riktigt glada kvällar. När en person ”Vaskar” beställer denne någon ett par flaskor av husets bästa Champagne och medan den ena flaskan hamnar på bordet i t.ex. en ishink, häller serveringspersonalen ut den andra i vasken. Därför heter det ”vaska”.

Under julklappsutdelningen står det mer och mer klart, ju längre ned i säcken Tomten kommer, att de två viktigaste klapparna är borta. Jag kan ha tappat dem på tåget, glömt dem i en taxi. I bästa fall finns de i stadslägenheten. Borta är de just nu och ju mer borta de är växer deras betydelse.

Det var ett par fantastiska julklappar! Jag förklarar för H och Felix, som båda blev snuvade på konfekten, att de julklappar jag hade införskaffat åt dem var sagolikt fina. Det var sådana där genomtänkta och kärleksoptimerade klappar som värmer och piggar upp ett liv långt efter själva den eteriska Julaftonen. Skit också att dessa fina saker är borta!

Kvar finns i alla fall den djupa känsla av generös medmänsklighet som jag bar på när jag skaffade de där två finfina julklapparna. Egentligen, och handen på hjärtat, är den materiella manifestationen av de härliga känslorna rätt oviktig. Åt helvete med alla prylar som samlar damm!

Fram för att vaska julklappar!

Det är tanken som räknas.