World Class

1 2 3 14

STAD OCH LAND

Vad ska du göra i Stockholm?” Undrar Anders som kör ut mig till Y-bussens hållplats vid E4.

”Träna med min PT, Linda, och bara hänga omkring lite.”

”Stockholm, uscha” säger Anders sedan han skrattat åt det som han förmodligen håller som en lyxlirarattityd: Träna med PT, Herregud.

Han får själv ordet Stockholm att låta som hundbajs vilket fastnat under skon.

”Jag gillar inte Stockholm.” Detta har jag fattat men han kan inte låta bli.

”Det är för att du är en Bondläpp” säger jag, fast som jag inbillar mig, utan elakhet.

Han lägger av ett frustande skratt. Det överträffar dånet från de förbipasserande långtradarna. Vi är olika men kommer bra överens.

Göran kör bussen till Stockholm. Utee ärr grässett froosttvitt. I bussen är det varrmtt,

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Bussen tar mig 35 mil Söderut och bakom mig lämnar jag en bygd som är förbi sina glansdagar. Det sista som rök var Jordgubbsodlingarna, och innan dess, långt tidigare, flera affärer, Kaféer och folk som var verksamma med både det ena och det andra.

Jag bor till stor del i denna bygd, men det är inte för den samhälleliga servicen och det är en mil till närmaste affär. Jag tycker om tystnade, dofterna, det aller städes närvarande vädret och Maria.

Turisterna har glesnat ur i Gamla Stans gränder, det är vardagsliv och både där och i omklädningsrummet på gymmet hörs många Svenska dialekter. Det börjar bli ont om infödda Stockholmare.

Staden växer och Landsbygden tunnas ut. Många dras till Staden men inte bara för arbete utan också ett rikt utbud av det som är kul: God mat, färskt bröd och kulturgrejor.

Vi har det samhällssystem vi valt. Kapitalet kan operera rätt fritt, skörda naturtillgångar när de finns: Malm, skog och vatten.

En planekonomi kunde betyda att människor tvångsförflyttades tillbaka till sin gamla hembygder alltmedan en snäll Stat försåg hela landet med infrastruktur, Statliga verk och hälsosamma näringar.

Ingenstans på jorden har Planekonomi fungerat så är det då bara att gilla läget?

Ska fundera på detta under morgondagens Träningspass med Linda och det efter en stark Latte och en Surdegsfralla med Italiensk skinka hos Christer på Västerlånggatan.

FREDAGSLUNK

Grått duggregn ute. Tränar med Linda men vad är det för låt i högtalarna.

Det är en slags Hårdrockens ”Teddybjörnen Fredriksson” med Lasse Berghagen men vad heter den?

En stund senare nyduschad med kaffe och ett äpple. Linda kommer med sin telefon med musik i apparaten.

”Kan det vara den här låten?”

En hand läggs på min axel.

”Åh Aerosmith” säger Susanne som just klivit in för att plocka upp mig till sen lunch på ”La Colline” i Götgatsbacken.

”Oj!” Säger Linda men hon kan ju inte gärna veta den som kommit för att hämta mig är en Rockencyklopedi på två ben.

Sedan blir det löjrom och små potatisbullar samt Kummelrygg med egendomliga grönsaker.

”Där går Thomas Andersson Vij och går förbi” konstaterar Susanne syrligt. Det är väl lika klart som duggregn att han just går förbi. Götgatsbacksnormalitet.

Och på så vis, med småprat och god mat, lunkar fredagseftermiddagen vidare.

Imorgon reser jag till Mjölby för att prata på Biblioteket.

 

STILLA DAGAR VID RIDDARFJÄRDEN

Janne E plockar upp mig i Gamla Stan och en pratstund senare är vi på Hagabergs Folkhögskola i Södertälje. Godmodig frukoststämning i matsalen Det är precis som när jag gick på Bollnäs Folkhögskola för en massa år sedan men det är mer grönsaker nu och inga jätteburkar med kaviar och messmör. Förpackningar som hade bulliga kragar av härsket smör och intorkad kaviar/messmör.

Föreläser för en grupp synskadade. Vana och erfarna synskadade som de är kan jag gå in på finliret.

Kravet på lyckokänslor plågar ofta seende och det är inte lättare om man är blind. Fan ska vara lycklig och konsten är att acceptera de grå mellanlägena. Det är aldrig lördag hela veckan.

Riddarholmen! Hur mår du idag? Själv är jag på väg till gymmet.

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

När jag lite senare går längs Riddarfjärden och den friska lukten av kallt sött vatten i vinden som drar i kepsen är jag uppåt. Jag försökte beskriva den där känslan under föreläsningen, jag är ju på väg till gymmet, att det inte är för att bli biffig som jag tränar. Det är för att hitta balansen i kroppen och på så vis få lättare att hitta i tillvaron.

Linda, min PT, möter i dörren och strax är vi igång. Mest ben. Imorgon blir det Core och grejor.

På Pressbyrån i Tunnelbanan är damerna så glada att jag köper två nybakade kanelbullar. Handlar mat på Munkbrohallen.

”Trattkantarellerna är billiga” säger Amin, min favoritledsagare i affären ”bara 50:-/kg.”

”Sådana plockade Maria och jag gratis i skogen Väster om Jättendal i söndags” skryter jag.

På vägen ut ur affären dyker Ann upp.

”Vad säger du om Nobelpristagaren?” undrar hon förväntansfullt. Men jag, mitt kroppsfixerade elände har varit och tränat.

”???”

”Det blev Ishiguro, har du läst honom?”

”Ja, faktiskt” säger jag lättad över att jag faktiskt gjort det. Men Ann är ett strå vassare.

”När Colin (Nutley) gjorde en film på en av hans noveller var jag inblandad.” Ann är filmekonom.

”Så du kan säga” undrar jag.”och då sa jag till min synnerligen gode vän Ishiguro osv.”

”Precis!” Säger Ann och skrattar bullrande.

 

EN VANLIG DAG, PLUS EN STÖLD, I STOCKHOLM

Vaknar till ljudet av barnvagnar som rullar på gatsten. Mammor och pappor lämnar på intilliggande dagis och de har sådana där hurtiga och lätt skuldfyllda röster. Kanske har de dåligt samvete för att de lämnar sina barn, är sena till jobbet och att livet är som de är. Men varför talar de med sina barn som vore de förståndshandikappade?

Morgonkaffe, en stark Latte och en Surdegsfralla med ost och Italiensk skinka hos Christer.

På väg till Gymmet, någonstans i Tyska Brinken, ringer Urban och föreslår middag. Vilket bra förslag. Vi ska ses 19:00 vid S:t Göran och Draken för att antingen gå på ”Österlånggatan 17” eller ”Pastis” en bit upp i backen.

Stöter ihop med Johanna H., ägare på Serafen, och blir stående en stund i vinden från Riddarfjärden. Hon är en varm.

Ola från Hänt Xtra ringer. Han vill ställa ”Fem frågor” och så den eviga frågan om han får skriva om Maria och jag. Lämnar svepande dunkla svar och hänvisar till artikeln i ICA-Kuriren.

Träffar L8, hon stavar det så, Baker på World Class och sedan tar Linda vid. Vi tränar, jag toksvettas och hon håller i taktpinnen, i en timme. Efteråt dricker vi kaffe och pratar underbart nördigt om musik. Hon berättar om Guns N’ Roses-konserten och sedan kommer vi in på musikbiografier. ”The Dirt” om Mötley Crüe är den värsta och bästa.

Men jag berättar inte att jag snodde en trave pappershanddukar på muggen. Det finns gränser och jag vill inte framstå som den där snåla fan som stjäl pappershanddukarperson.

1 2 3 14
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter