Det är Theodors, mitt första barnbarn, ettårsdag och vi samlas hemma hos min äldste son N, pappan, och M, mamman, och det hennes föräldrar och vänner och det är jag, H, TM, min äldsta dotter med mitt andra barnbarn, Hjördis 3 månader och TM:s mamma. Som jag var gift med i mitt första liv. Jag har levat tre liv.
Hur som helst. Huset är möblerat med godmodighet och tårtan är ljuvlig. Ta en kaka till, är du snäll och kaffebryggaren snörblar oavbrutet som en välavlönad proffsgråterska på en Turkisk begravning.
Med ett barnbarn på var knä känner jag mig som den mest privilegierade personen i Universum. Snusar på deras huvuden och är bara okomplicerat lycklig.
När vi kommer hem går jag runt byn för att skaka ned kalorierna och sedan gör H jättegoda Köttfärsbiffar med Persilja. Potatismos och sallad.
Köket doftar himmelskt men medan de andra dricker Jordgubbsvin som fördrink tömmer jag två snabba öl.
Vi sätter oss till bords och min tunga slinter och jag säger något dumt. H blir skitarg. Här finns ingen Godmodighet. Bara ett sår som varar.
Vänner går på promenad med ficklampor i mörkret för att ”titta på månen”, småkillarna låser in sig i TV-rummet och H och jag fortsätter vår alltmer snurriga batalj.
Idyllen klappar ihop. Tapeterna skrynklar sig. Detta är verkligheten och när vi båda vaknar efter att ha sovit oroligt några timmar fortsätter vi att gräla.
Och vi som skulle ha det så trevligt. Varför sa jag så där och hur i helvete kan det komma sig att hon svarade som hon gjorde?
Men jag är inte orolig. Om det är något vi är bra på är det katastrofer och det ligger något i Christer Björkmans ord: ”Imorgon är en annan dag” och det även om vi båda kommer att vara trötta och grusiga i ögonen.
”Vi sätter oss till bords och min tunga slinter och jag säger något dumt.”
Vad säger du för dumt? Vill du punktera idyllen? Eller är du bara rak o vill snacka om något meningsfullt? Det är min fråga.
Hej Annika!
Det där med tungan som slinter är väl att jag trycker på en punkt jag vet ömmar. Eller säger något som jag vet sårar. Och detta dumma beteende antagligen för att jag är frustrerad och vänder taggarna utåt. Destruktivt beteende? Ja absolut. Men i ögonblicket är jag för korkad för att förstå det.
Låter det hobbypsykologiskt? I vilket fall är detta vad jag menar med att tungan slinter och solen går i moln.
Hej från Täppas