Solen penslar dalgången som en lycklig målare i Gult och Värme. Det doftar utvuxna örter och nysågat timmer när jag tar promenaden runt byn.
Inga tiggare och inga hemlösa men välmående Bönder i käcka Kepsar som med sina väldiga traktorer skummar av åkrarnas Säd.
På tåget upp till Hälsingland igår lyssnade jag på den Skånska Ordfräsen Nordegren i P1. Trots att han ibland har svårt politiskt kontaminerade sidekicks är han närvarande i programmet på ett sätt som är få programledare förunnat. Det är Thomas Nordegren, Annika Lantz och Torehammar i P3 och några få till som har den där unika direktheten.
Igår var det Ulf Adelsohn som satt och gläfste som en glad Tax och ibland har han den där kvinnan med ett konstigt namn. Hon låter som Mamma Mu och var Kulturminister i ett par dagar innan blodhundarna fick vittring på att hon inte betalat Radio/TV-licens.
Ingenting är som förr. Nu trollar Maud Olofsson leende bort det underliga med att Centern svängt i Hjärtefrågan Kärnkraft. Och förefaller komma undan med det.
Förklaring? Vet inte men jag känner en man som blir sexuellt uppjagad när han ser henne på TV och säger chauvinistiska slipprigheter som:
”Henne mellan ett par rena lakan och en back Gott & Lätt…..”
Och så var det Lars Ohly och Bröstmjölkspumpen. Snacket om detta påminner mig om den gången jag var på tågresa med min förrförra Fru och vår ammande baby. Kaffet på tåget var gräsligt. Det var beskt på gränsen till odrickbart och mjölken var slut.
Då tog Frun fram ett bröst och handmjölkade en skvätt rätt ned i plastkoppen och plötsligt förvandlades den frätande drycken till en Guldgul och len Gudagåva.