Jordgubbsåkrarna ligger vissnade och plantorna är sockrade med frost. Men plötsligt står en kartong med jordgubbar på köksbordet. Den kommer förstås inte från denna dalgång. De är skördade och slukade för ett bra tag sedan.
Jordgubbarna på bordet kommer från något Centraleuropeiskt land och är säkert trevliga att se på men de smakar surt.
Vi doppar gubbarna i råsocker och då blir de helt OK. 12-årige K fnissar när jag hela tiden missar med bäret och trycker det någon annanstans än i sockret. Jag tillrättavisar honom, som man gör med barn som inte vet bättre och säger, att man inte ska skratta åt människor med funktionsnedsättningar. Han fattar galoppen. Det blir ju annars rena Glada Hudikteatern.
Vuxna människor vet väl bättre än att ägna sig åt lyteskomik?