Jisses vad jag är trött på allt tjat om Mindfulness eller på Svenska: Medveten Närvaro. Måste allting ha ett namn och en Kursplan?
Jullan, Greven och hans Fränder gjorde en dagstur till Åre igår. Varför dras mina barn som Flugor på en Hästskit till allt som luktar Östermalm?
Ut i spåret med H och om det är något som är en Mindfulnessövning är det att som Blind åka Skidor. Man måste vara in i Helvete här och nu. Om jag i en lång Utförslöpa börjar tänka: ”Tänk om jag ramlar”så Trillar jag. Likadant om jag börjar vältra mig i Självgoda Tankar som ”Oj vad bra det går!” så glider jag genast ur spåret, krockar med en Gran och fastnar i en Snödriva.
Det enda som funkar är att tänka Ingenting-tankar och ”go with the flow”.
Igårkväll klockan 20.00 talade jag i Baren på Köja Fjällhotell i Edsåsdalen. Innan funderade jag på om jag skulle berätta den där om när jag var Drottningens Älskare? Eller hur det är att som Blind åka Skidor? Eller skulle jag vara skakande öppenhjärtig och berätta att H tycker att det är äckligt när jag snyter mig i Matsalen? Eller om Mindfulness i Elljusspåret.
Hmm, jo du Täppas.
Jag kommer ihåg när jag hade dig som vikarie i skolan och du pratade om mindfulness (fast det hette något annat på 70-talet). Du stod framme i katedern och förklarade och förklarade…något om att när vi diskade så skulle vi inte tänka på en massa andra saker eftersom disken var tråkig, nej, utan vi skulle koncentrera oss på hur skummet kändes, hur fint diskborsten låg i handen och hur vattnet kändes, och hur det lät när vi diskade. Vi stackars snorungar tyckte att du var skithäftig men vi fattade inte ett jota, ha ha.