Inför ännu en middag med älggryta och trattkantareller drar Greven och jag in mot stadens centrum för att göra affärer. Drottninggatan är full av Gudrun Sjödén-damer från Landsorten som drar runt med motvilliga män. Kvinnorna vill gå i affärer medan männen, på mäns vis, hatar alltihop.
Greven ber mig ”att för fan” köra ordentligt med den vita käppen. Raska på!
Detta är det yttre livet. I det inre funderar jag på det med allmänna medel finansierade äldreomsorgsföretaget Carema som smyger undan jättevinster i skatteparadis. Medan åldringar ligger och dör i sitt eget piss lever företagets ägare glada dagar.
För några år sedan fälldes jag i granskningsnämnden efter att i ”Ring P1” ha hållit med en inringare som menade att vård och omsorg aldrig får drivas av vinstintresse. Då var detta en politiskt kontroversiell fråga. Det var härliga tider för privata bolag som ville driva omsorgsverksamhet.
Undras just om jag skulle ha råkat i granskningsnämndstrassel idag när DN filéat Carema ned till minsta krona och sur blöja.
Och Maria Larsson, äldreministern, borde inte hon stämma i bäckenet?
Greven äter en Kebab medan jag föredrar en Turkburgare. Dags att köpa hem och laga mat. Snart kommer gästerna.
Puss på farsdag önskar Jullan en uteservering i London! Present på ingång.