Vi brakar rätt upp för Renfjället, i en släde efter en snöskoter, tillsammans med TM och Hjördis. Den senare sover i sin babykokong av varma filtar.
Har vi checkat in på Facebook att vi befinner oss på Renfjället och har några”Likeat” det? Händer det just nu? Finns vi?
Jo men det är väl klart. Det blåser en bitande vind ovanför trädgränsen och vi besöker ”Vita Renen”. Förra gången var för 14 år sedan och då kändes stället som en liten snuskig koja där några griniga Lappar serverade usla pulver-våfflor på papperstallrik och lankigt kaffe i plastmugg. Våfflan kostade väl en 90:- och ändå kändes det inte som om vi var välkomna. Servicenivån var nere i dyn.
Nu hade stället blivit upp-piffat och det fanns flera goda grejor att välja på. H och TM åt Rysk Borscht med Chevre och jag Gulasch och Pannkakor. Riktigt porslin, inte särskilt dyrt och dessutom väldigt gott. Hjördis slaggade först på bordet men vaknade och slevade i sig en portion Pannkakor.
En man berättade att Zlatan kom in just på det här stället för ett år sedan.
”Han stod så här” förklarade mannen och det föreföll som ett högst ordinärt sätt att stå på sedan man just kommit in på en servering nära trädgränsen. Men Zlatan är ändå Zlatan. Undrar vad han gjorde sedan han kommit in och stått så där innanför dörren. Drack han kaffe? Lånade han toan? Det är en massa frågor som vi aldrig kommer att få några svar på men helt klart kom Zlatan in genom den där dörren. Det var som sagt ungefär för ett år sedan och på sätt och vis har väl den där dörren sedan dess inte varit en dörr i största allmänhet. Dörren har numera stjärnstatus.
Utanför låg vinden på som en vettvilling och TM tog tillsammans med Hjördis skoter ned från fjället.
H och jag tänkte åka skidor men det haglade blötsnö och bilden var så långt man kan komma från den där affischen man förr i tiden kunde se på väggarna i små dammiga landsortsjärnvägsstationer, det var på den tiden sådana fortfarande fanns, och bilderna gjorde reklam för Alpresor och föreställde flickor som i bikini under en klarblå himmel och slösande generös sol åkte slalom utför en opistad sluttning.
Det här som H och jag utförde i realtid var mer något från Andrés sista dagar och vi tog av oss skidorna och gick utför fjället. Det var skönt det med.
Gick in till Ragnar och gjorde upp hyran för veckans all hyra av utrustning och han beseglade våra affärer genom att bjuda på en Rio blodapelsinläsk.
Det känns redan sorgligt att i morgon lämna Edsåsdalen.
Vilket optimalt härligt sportlov:-) och nu våren som kommer försiktigt, livet leker:-).