Felix följer mig till stationen. Trött på att ständigt springa ihop med turister, de står som på historiska fakta idisslande kor i grändhörnen, tar jag X3000 till Hudiksvall, äter en köttbullemacka för mina intjänade SJ Prio-poäng och fortsätter med Taxi till Jättendal.
Storspoven kvillrar och dansar över åkrarna. Bättre än ”Svansjön”.
Drar in luften. Bara det. inget annat; Storspov och jord som ruskar på sig i väntan på att klorofyllen ska ta fart.
Stänger av apparaten i skafferiet som sänder ut ljudvågor som gör gnagare sinnessvaga. De gör ju djurförsök på Möss, gör de inte, och jag vill inte ha min hjärna bombad av högfrekventa ljud.
Tränar med Maria i Gnarp, med gips på armen blir det mest ben, mage och rygg. Handlar på Statoil, de har Lammkorv!, och Maria förbjuder mig att köpa Gulaschsoppa för 40:- och minibaudgetter för 9:- st. Det tycker hon är en skam. Hon skulle bara veta vad frallorna kostar på 7/11 Västerlånggatan i Gamla Stan. De priserna är verkligen en Stor Skam.
Men jag säger som Toke och Röde Orm på Kung Haralds julgästabud:
”Åh, Timjan!” Fast tvärtom. Ingen smak men man får ändå vara glad över att de har Lammkorv i Gnarp.
Frans G Bengtssons minnesvärda rader om Röde Orm och Toke vid kung Haralds gästabud finns numera även på nätet:
Men när blodkorven kom, fingo de tårar i ögonen båda, och det tycktes dem att de aldrig fått ett ordentligt mål mat alltsedan de seglat ut med Krok.
– Den lukten är bäst av allt, sa Orm stilla.
– Det är timjan i, sade Toke med bruten röst.
Under uppslagsordet ”Toke” på Wikipedia. Själv satte Frans G Bengtsson stort värde på en brevfråga (detta var lång före mejl, sms och twitter) från en skolgosse som undrade: ”Ölet blev väl inte förstört när Sigtryggs huvud hamnade i öltunnan?” som final på Orms och Sigtryggs envig i gästabudssalen.