Stadens brus stillnar, regnet hamrar på taken och alla har somnat. Jag ligger vaken och lyssnar på en skitbok. Det är Johan Rabaeus som läser ”Den Andalusiske vännen” av Alexander Söderberg. Varför lyssnar jag på den här smörjan? Det är för många deckarstilar i en och samma text. Svensk mellanmjölksrealism, vapensmuggling, korrumperad säkerhetspolis, Kokain och en massa annan kriminalparfernalia. Ändå kan jag inte sluta. Boken är som ett satans Amfetamin och den håller mig vaken långt in i gryningen. Kanske är den inte så usel trots allt.
Hör Greven i ett slags dimma när han äter frukost, gör sig beredd att gå till skolan och spela upp. Han ska framföra Ebba Gröns ”Mental istid” på gitarr och innan jag faller djupt ned i sömnen igen hinner jag undra om han kommer att trä gitarren över musiklärarens huvud eller göra en sober insats. Ebba Grön var ju något slags Punk så gitarren i flisor över musiklärarens huvud kanske ändå vore stilfullast trots allt?
Lunchar med min redaktör Kajsa på Lind & Co. Buffé på Formosa och ett strömavbrott gör måltiden ännu mer Thailändsk.
Vi talar om Medelklassens Diskreta Charm och om människor som framlever sina liv i hem där allt, varje vägg och möbel, går i dammfritt och kliniskt vitt.
Var gör de av sin skit och får de aldrig lust att slå något i flisor?
Vad tycker du om Johan Rabeus då? Läser han bra?
Hej Leo!
I just detta fall läser Rabaeus rätt bra. Han kan annars dock spela över något grymt. Dessutom, när han läser Mankells ”Kinesen” förser han alla som bor norr om Upplands Väsby, d.v.s. det som Stockholmarna kallar Norrland, med Piteådialekt. Vi som vistas mycket i Norrland vet att det finns hur många dialekter som helst i ”Norrland”.
Detta påpekade jag för honom på en tillställning varpå han blev upprörd och tyckte att jag var en typisk Lagom-Svensk.
OCH JAG FRÅGADE: ”men att göra Kronblom av alltihop, är det osvenskt?”
Då hängde smockan i luften och senast H och jag mötte honom när vi gick över Slussen hejade han inte.
Oj, vilken märklig typ. Men det är väl sådana stora konstnärer är antar jag.