Talar med Sussie i telefon. Hon berättar att hon på ICA träffat publicisternas publicist och tidningschefernas Big Boss Numero Uno; Pensionerad. Inte så stöddig. Flackande blick. En ängslig farbror som förstulet klämmer på gurkorna.
Vi kommer fram till att det förmodligen handlar om manlig maktlöshet. Att ha varit något i kraft av sin ställning men därefter just inte vara mer än någon annan.
Det är som tystnaden i det här huset. Längtar efter att Greven ska komma in i köket, som en testosteronstinn ungtjur och klampande häva ur sig oanständigheter.
Prövar att berätta roliga historier för mig själv men jag har ju redan hört dem. Som den om familjen som var så fattig att de var tvungna att runka av hunden för att få mat till katten.
Sedan finns det människor som åker på kurs för att uppleva tystnad och hitta sig själva. Tänk om det inte hittar sig. Trots att de betalat kursavgiften.
Funderar också på manliga superhjältar modell konstnärer. Det var någon artikel i dagen DN. Män som har kul tillsammans och som betraktar kvinnor endast som tillfälliga förlustelser. Tänker på Kerouac som ensam, alkad och bitter drog sig tillbaka hemma hos sin mamma.
Eller på Richard Brautigan som skrev saker som ”Karma repair Kit” och som handlade om att hitta mat, äta, reducera det inre sorlet och sova. Fint. Ändå blev han också alkad och sköt sig i sin ensamhet.
Går runt byn och hinner hem alldeles innan ett kraftigt regn. Bosse ”Ryssläraren” stannar på Åvägen med sin bil, slänger upp dörren och häver ur sig några Ryska fraser. Sedan pratar vi om olika sorters råttfällor.
Linssoppa. En Skogsduva kurrar upphetsat från skogen.
Körde vägen från Mellanfjärden efter skön lunch på Sjömärket, på rymmen från fjärde-vånings-isoleringen i Gävle, i vår rostiga Opel. Tänkte att en tur genom Hälsingland borde lindra vår värsta glesbygdslängtan. Det gjorde det inte, utan tvärtom yrar vi nu i mun på varandra om att kunna tänka oss bo i vilken redskapsbod som helst mellan Jättendal och Järvsö, via Hassela och Dellenområdet. Gud var nyknullad den dan hon skapade Hälsingland, den saken är klar.
Hur som helst fick jag bakom ratten på den livsfarliga vägen från Mellanfjärden(livsfarlig på grund av den höga älskling-vad-vackert-faktorn, när man borde fokusera på bilkörningen) syn på en man i hatt som dödsföraktande pickade sig fram med käpp längs den slingriga vägen. Jag mumlar något gubbrört i stil med ”men herregud, vet karlns anhöriga om vad han utsätter sig för”. Min J vänder sig om mot den försvinnande kamikaze-gångaren och utbrister: ”Det var ju Täppas!”
Täppas No last name required.
Då förstod jag, och blygdes över min ängslighet. Och på Sjömärket såg vi ”Sök och finn”-Hasse. Kändisspotting hälsingestyle baby. Tips om utedass med ”potential och ogenerat läge” till salu tas tacksamt emot. Fortsatt skön sommar Täppas.
Tack för att du inte manglade mig med din bil. Det är min nya karriär detta med att vara blind gammal knäppgök som nästan varje dag går runt byn.
Hus: Det lär ska finnas en hel del till Salu men priserna stiger med närheten till sjö och hav. Och jag håller definitivt med dig om att Gud måste ha varit på ett finfint humör när hon skapade Hälsingland.
Hej från
Täppas
den var bra
Nu undrar jag vad det kallas när frun läser en bok som är jättebra och så vet man inte om den finns på ljudbok. ”Hungerspelen” av Susan Collins. En förlärlig men bra bok.Och klarar sig hjältinnan….när man läser kan sommaren aldrig bli så vemodig och tyst som den är. Inställningen till livet kanske ändras när man läser den. PLus att jag har hört att Harald, Lauritz Lauritzens äldste son – som pga tyskhat mot mamman Ingeborg – inte kunde bo kvar i Norge, blir nazist i nästa bok. För även det bara är en saga med dokumentär prägel, så är det Jan Guillou som bestämmer över de människor som berörde mig på flyget från Tromsö där vi inte såg midnatssolen trots att hotellet och maten var dyrt. När kommer Brobyggarna TVÅ? Varma hälsningar från ett blåsigt Bohuslän och Susan Collins