Går runt byn i en höstdag så vacker och behaglig att den känns som en fin gåva.
Åter hemma på gården kommer våra f.d. grannar, Bernt och Kerstin, och hälsar på. De gör mig uppmärksam på att bakrutan på vår bil är inslagen. Det är glas överallt. Jävla skit. Hörde ett konstigt ljud igår eftermiddag. Kan ha varit då det hände. Mitt på blanka eftermiddagen.
När de druckit kaffe och suttit och språkat en stund kommer Hans, en annan granne, och hjälper mig att plocka glas och sätta igen bilfönstret. Han är väldigt snäll men jag känner mig dyster. Vem kan ha gjort detta? Är det ”Personligt”, alltså någon som av en eller annan anledning avskyr mig eller är det en idiotisk ströligist som oturligt nog haft vägarna förbi.
Mot kvällen kommer Jerry, vilket är väldigt skönt, känner mig sällskapssjuk, och han hjälper mig att sätta gipsformar kring vaxsaker jag knådat och som till slut ska bli gjutna i brons.
Jerry mumlar, pratar för sig själv och står i medan han arbetar med penslar och gips. Han låter som en hel ljugarbänk på ett äldreboende för gamla hippiegubbar.
Vi spelar knäpp musik, pratar och den där dåliga krossade glasrutekänslan löses upp.
Lördagsmorgon och vi städar upp. Plockar spill och dammsuger. Kaffe. Ute faller ett ogästvänligt karregn. Jerry skjutsar mig till södergående Y-buss medan han själv beger sig hem till Delsbo. Han säger att det första han ska göra när han kommer hem till sin lilla stuga är att tända i spisen.