Novemberlördagen vill inte ta sig samman. Den är, och kommer att så vara, upplöst i ett grågrynigt ingenting.
Bernt, Kerstin och deras dotter Maria kommer förbi. Pratar en stund. När de åkt tar jag promenaden.
Ute luktar det blöt skog, lera och det låter Klafs! Klafs. Marken är svampig och gungar. Någonstans hörs en motorsåg, grannen eldar nere på åkern och bortanför kyrkan plöjer bonden ned utgödslad kobajs.
Greven ringer och säger att hans ska ”Nattgibba” Det betyder att han, i en källarlokal på Kungsholmen, kommer att sitta vid en dator och spela med glåmiga likasinnade hela natten. Han försäkrar mig om att han visst övat på ”Så länge skutan kan gå” vilket är en av hans skoluppgifter. Han maskar på med detta för att jag ska bli vänligt inställd till nattgibbandet. Det blir nog bra. Han hanterar november på sitt sätt och jag på mitt.
Gläds åt att inte vara i Gamla Stan denna helg. Julmarknaden på Stortorget öppnar och gränderna är igenkorkade av människor.
Byvägen runt Jättendal är inte full av folk men strax innan korsningen, den vid gamla Konsum och där Mellanfjärdsvägen ansluter till det som en gång var ”Riks 13”, The highway to Norrland, träffar jag Lars-Göran, mäktig sopran i kyrkokören och pensionerad mellanstadielärare. Han kommer mig till mötes. Mannen följer mig genom det enda stället, t-korsningen, som är lite lurig längs denna spatsertur.
Lars-Göran har en skum neurologisk sjukdom som slagit sig på hans leder. Själv är jag blind. Vi talar om vädret och om en korkad kille i byn som var så besviken på sin hund efter älgjakten, fanskapet hade inte lett fram en enda älg framför hans bössa, att han ville skjuta jycken och gräva ned den. En idiot som projicerar sin besvikelse på en försvarslös hund. Tänker han knäppa frun också om det trasslar?
Sedan talar vi om vädret. Lars-Göran tror, trots att det just nu är blida, att det kommer att bli en kall vinter. Vi talar om allt möjligt men INTE om sjukdomar. Varför harva i det som inte går att göra något åt? Bättre då att leva i det som är.
Jag gläds t.ex. åt att, när jag kommer hem är det varmt och torrt, och att ”Stallo” av Stefan Spjut i inläsning av min favorituppläsare Magnus Roosman, ligger och väntar. Kaffe.
Önskar att jag hade”November Rain” av ”Guns N’ Roses” att spela men man kan inte få allt.