Tack för att min fru inte behöver gå klädd i ett tält, att mina döttrar kan gifta sig, inte av hemgift utan av kärlek och att mina söner inte är sina egna värsta fiender.
Tack för att jag kan gå på gymmet, prata lite med Emma, få en björnkram av Linda och att jag kan prata helt fritt med snubbar i omklädningsrummet.
Tack för att jag kan gå in på Munkbrohallen, få hjälp av Hamid att handla 1 kg kött och lite annat som behövs till Sjömansbiff, gulla med Disa, som just går på skiftet, och trava upp längs trapporna med en fullmatad plastkasse.
Tack så väldigt mycket för att jag inte är född i Dehlis slum och att jag inte behöver kämpa för vartenda korvöre.
(Visserligen hade Greven igår ett sammanbrott. Han skrek och gick på, pucklade på routern för att den inte gav honom det nät han anser sig ha rätt till och glömde helt bort att han tillhör jordklotets överklass.)
Men Tack i vilket fall att vi är så Otroligt Priviligierade.
Tack för att jag får läsa din fina blogg.