Regnet faller stötvis när vi skyndar längs Drottninggatan och Publicistklubbens möte i Kulturhuset. Det är Sabina, hennes ledarhund Leia, Felix och jag som stretar på för att inte hinna bli plaskvåta innan vi kommer under tak.
Familjen Bonnier och deras Mediamakt ska avhandlas i skenet av Björn af Kleens nyutkomna bok.
Ämnet är inte spektakulärt och fullpackat men det är skönt att sitta där, äta stekt Lax och efterrättskaka och lyssna på Offentligt Samtal. Leia ligger under bordet och Ledarhundsmediterar allt medan Stina Dabrowski frågar 79-åriga Rivjärnet Jeanette Bonnier om det inte är väldigt bakåtsträvande och konservativt att ett utomäktenskapligt barn inte får ärva?
”Det där är ju inte något som Företaget kan ansvara för. Det var bara någon som inte hade gylfen knäppt.”
Stina ligger på men Jeanette är okuvlig. Samtalet är en aning långdraget men inte ointressant. Det spretar väldigt när Familjens eventuella Mediamakt korsas med oknäppta gylfar och funderingar kring de nya papperslösa mediasituationerna.
En gubbe slår sig ned vid vårat bord och när han förstår att varken Sabina eller jag ser något alls frågar han så där öppenhjärtigt klämmigt som folk gör efter två glas vin: ”Hur fan är det att förlora synen?”
Sabina släpper ifrån sig en suck, Felix tar sig för pannan och jag önskar att Leia inte var en snäll Labrador utan en lite lagom störd Rottweiler som älskar att gnaga på puckade gubbars vader.
När scenprogrammet är avslutat och dumma gubben gått sitter vi länge kvar och småpratar. En trivsam måndagskväll även om det som stannar kvar i huvudet bara är något om en oknäppt gylf och Jeanette som skrockar och säger något om ”Att lesa på Netet”.
När vi går hem har det slutat regna och staden är Måndagsdämpat avslagen.
Oj, oj, åja sig lagom. Här ska diskuteras och smeka feministerna medhårs. För de gick ur i våras. Fler uttåg har inte PK råd med. Och Anna Toss fick faktiskt ärva, kring en miljon efter pappa sin. Han förnekade aldrig henne. Bonnier har alltid varit vänliga mot damer, tex mot Barbro Alving som var ensam mor på DN. För farao. Och Bernt Hermeles bok om Firman gick förstås inte att diskutera. Den innehåller lite mer än klagan över ett icke-arv. Nu har dock Anna Toss förlorat den andel i firman som hon ville ha för alltid i och med att HD inte tog upp detta. Allt är avgjort och hon har slösat bort mer pengar än sitt arv efter pappa på principer. Så säger hon själv. http://annhelenarudberg1.blogspot.se/2013/09/att-bli-lottlos-som-syskon.html
Vilka intressanta möten du får gå på Täppas. Jag lyssnade igenom hela klippet men förstår inte alls uppmärksamheten kring Bonniers familj. Om någon gökat vid sidan av och dennes barn sedan inte får ärva är väl ändå en privat fråga?