Christer beskriver en marinerad skinka, Verdi älskade den, som tyvärr är slut men inkommer nästa vecka. Jag är helt nöjd med den Surdegsfralla jag har i handen och hör förstrött hur han lägger ut texten om en marinad med vin och lagerblad.
Dessutom är det skönt att ha något att se fram emot, ett mål och en Livsmorot. Urban och jag har vandrat under Djurgårdens brinnande träd och tar en snabbfika hos Christer på Västerlånggatan.
Den Emmentaler som bor i min fralla är inga dåliga grejor den heller och jag hör med ett halvt öra när Urban berättar sin favoritnarcissisthistoria för femtioelfte gången för Christer:
Birgit Nilsson går i korridoren under Metropolitan i New York och sjunger upp upp sig inför sin insats i ”Electra”. En dörr står öppen och när hon kikar in står Leonard Bernstein och kråmar sig framför spegeln. Han äter anblicken av sig själv likt ett barn som slickar på en glass och ser en aning ertappad ut när han noterar Primadonnans närvaro. Han finner sig snabbt och säger:
”Det här är inte fråga om Narcissism, det är REN kärlek.”
På kvällen plockar Susanne upp mig i en taxi på Stortorget och vi färdas till en Vernissage på Nordiska Muséet. En stor utställning om ränder i Formgivning. Vår vän Tom Hedquist är en av dem som satt ihop utställningen och det är proppfullt med ytterst kultiverade personligheter.
Träffar Tova Magnusson, väldigt rar och kul och hennes väninna Maud Lindholm, som skriver om mode och resor i SvD.
Maud får en skön fåtölj i mitt hjärta när hon säger att jag ser ut som en rockstjärna. Gullar med Tom, han berättar att han blir ny chef på Röhsska i Göteborg, och kontemplerar om detta med ränder. När Karmelitmunkarna på medeltiden började med ränder i sin klädsel blev de utfrysta. Randigt var att gå alldeles för långt.
Då skulle de ha sett Fotografierna av Italienaren Paolo Roversi som vi efter en ny taxifärd beskådar på Fotografiska Muséet vid Stadsgårdskajen. Stämningen är sordinerad, ett cocktailpiano klinkar försynt, och kanske är den ett uttryck för den respekt som fotografierna av nakna kvinnor möter. Detta är inte bilder att onanera till. Det är KONST och Susanne säger att det är bra att hon måste syntolka bilder för mig för det gör att hon själv måste titta extra noga.
Vi slänger lite käft med en den ene och den andre och går sedan ut i den svala Höstkvällen och vandrar i armkrok längs Stadsgårdens kaj. Staden mullrar som en orolig mage men annars är allt lugnt.
En fin dag och kväll.
Trevligt att läsa, nu drar jag till London. Kommer hem när pengarna är slut. Troligen på söndag. Ha en skön heng
En toppenblogg!