“Ska vi gå, då?!” Jullan har just materialiserat sig innanför dörren och står och hoppar av otålighet. Jag står i kalsongerna och kliar mig i huvudet. Hon är stressad. Visst ja, vi skulle ju fortsätta med förberedelserna inför min vernissage på söndag och hinna umgås så mycket som möjligt innan hon flyttar till Shanghai på måndag.
Vi ska äta lunch på Montis i Gallerian, hon bjuder, men först ska hon hämta sin gitarr på sin förra arbetsplats ’”Nyheter24″. Det är mitt i Stan, Regeringsgatan, och redan trapphuset och hissen luktar framgång. Detta är en miljö där antalet klick är Guld.
Foajén är stor som på ett bättre hotell, receptionisten en superkompetent och kramgod gammal drake i min egen ålder och kaliber sköter raljansen. Jullan försvinner, som in i en djungel, bland de mjuka mattorna. Jag hör hur de skrattar därinne. När Jullan återvänder har hon gitarren i sin hand och berättar att Gabriella, som hon just skrattat med, fått över 100 000 klick på sin krönika, den som handlar om hur trött hon är på Hen.
Ber Jullan att vb:a den till mig för jag tillhör de som inte klickat.
Dagens pasta på Montis är ljuvlig med Scampi, Sparris och Hummersås. Chefen, Sergio Montanari, är i Italien men vi pratar med hans son. Stället ser enligt Jullan, hur kan hon veta det, som en tysk bordell. Läget är gräsligt mitt i den hysteriska Gallerian. Det är bara Jullan och jag som begriper vilket toppställe Montis är.
Hon går till sitt och jag till Gymmet. Ror en timme med Grateful Dead, Clash, Byrds och Mother of Invention i lurarna. På väg hem går jag vilse. De bygger och grejar på Mariaberget och jag irrar bland byggnadsställningarna. Ropar för att hitta en annan människa men allt är bara trafikbrus och en vind som är mättad med Dieselrök.
Tänker på den där dikten av Tomas Tranströmer, den där han skriver att det finns en glänta i skogen som bara den hittar som har gått vilse. Det finns då fan inga trivsamma gläntor bland byggramlet.
Det är då Greven ringer och låter som 7 mycket svåra år. Han har ertappats bakom skolan rökande cigarett med några medbrottslingar.
Jag kanske är en usel pappa men i mina öron låter det rätt mysigt. Dessutom dyker det upp en vänlig kvinna som visar mig rätt väg.
Jag tror ta mig fan att jag börjar gilla, var ska jag klicka, den här Novembermånaden.
Suveränt välskriven blogg. Tänkvärd och värd varje klick.
Hå Hå din gamle smickrare. För att klia din rygg tillbaka kan jag berätt att Jullan ordnat en Leoapp i min iphone. Då kommer jag direkt till din blogg, kära Gubben.
Och Julstämning, hur är det med den på Vargön?
hej från Täppas
Håller med ovanstående kommentator! Vad tyckte du om krönikan?
Jag jobbar fortfarande på den där julstämningen, jag är nämligen lite kluven till hela fenomenet julen. Jesu födelse, frosseri och Kalle Anka i en salig röra.
Krönikan ska jag läsa bums!