12 YEARS A SLAVE

Vinden drar i och prövar takets hållfasthet. Än sitter det kvar men huset knorrar och skruvar på sig.

Ett par kajor har hittat lä bakom päronträdet och gruffar om något.

Inte mycket att Twittra hem och berätta om.

Biokväll i Hudiksvall. 8 personer i salongen och Maria säger att detta är den värsta film hon syntolkat. Hemsk men hemskt bra.

Piskrappen som får skinnet på en svart människas hud att falla av i blodiga remsor behöver inget förtydligande. Det hörs hur blodet sprutar och hur illvillig den vite farmaren ser ut medan han låter misshandeln pågå.

Filmen är Oscarsvinnare och väl värd alla priser men det är tydligt, den glest besatta biografen, att  de flesta hellre ser en sorglös komedi än att på detta sätt bli påminda om att ondskan finns.

Finns landskapet, träden och husen kvar? Tar prövande, för att undersöka saken,  en promenad men håller extra hårt i kepsen.

En tanke om ”12 YEARS A SLAVE”

  1. Vi såg filmen för några veckor sedan. En mycket stark film somspeglade verkligheten då. Men vi skall veta att samma slaveri finns kvar i många länder, bland annat så var det inte så länge sedan jag läste om det i sambaland.
    Täppas vi harriktig vår på söder/ christer.

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.