Vaknar i ottan av att H grejar med packningen. Greven äter frukost, samlad, och säger att han lämnar snuset hemma. Man vet aldrig hur de uppfattar snus i NYC.
Det blir väldigt tyst när de åkt.
Felix följer mig ännu en gång till Databutiken på Sveavägen med min krånglande nya telefon. De ”blåser ut” apparaten och startar om. Jag minns inga lösenord. Finns det människor som kommer ihåg sina lösenord? Ingen mail, ingen Skype.
Susanne ringer. Hon har spelat in ”Stil” och kommer flanerande längs riddarfjärden, jag kommer från Gymmet, vi möts och hon följer mig hem och kokar torsk åt Rufus?
Högt uppe i luften susar H och Greven mot USA. Där kan man använda hela sin palett av filmrepliker.
När jag landade där för några år sedan och Immigrationstjänstemannen frågade: ”What brings yo to New York City this evening, Mr. Fogelberg?” sa jag , som Hannibal the Cannibal i “När lammen tystnar”: ”I´m going to have a friend for dinner”.
Läser/lyssnar på en bok som mäter sig med både den filmen och ”Pulp Fiction” Den heter ”Ghostman” av Roger Hobbs och är så brutal, rolig och spännande att den groteska, men likväl trovärdiga, berättelsen pågår som en ljuvlig klåda.
Imorgon ska jag föreläsa hos ”Spinalis”-gänget vid Frösundavik och sedan är det jag som tar min katt och reser Norrut.