Är det den 3-rätters brakmiddag, Dumplings, Kung Fo Chicken och Kokosglass, som jag äter med Felix på Formosa, eller boken ”Mannen utan ansikte”, eller båda, som gör att jag drömmer att jag är Putins kalsonger? Jag skulle bra mycket hellre drömma att jag var min Kärestas trosor.
Det är ingen lek att vara Putins kalsonger för fjärtarna han utsänder efter att ha skyfflat i sig Störrom är av expansiv stormaktskaliber.
Vaknar i en tom lägenhet, fångar in Rufus i transportkorgen och tar en taxi till Frösundaviks allé 13 där en stor gammal kasern byggts om till ett modernt rehabcenter för Ryggmärgsskadade. Rufus klagar under hela föreläsningen, som annars går väldigt bra, och efteråt kommer det fram en personlig assistent, hon är ursprungligen från Casablanca och jobbar för en ”brukare” i den övervägande rullstolsburna publiken.
”Har do fri?! Undrar hon och jag begriper först inte vad hon menar.
”Do sa du hade 5 barn och 3 friar.”
”Jo men jag har inget harem och jag har bara en aktuell fru just nu, vill du gifta dig med mig?”
”Ja!” suckar hon och gnider mig som vore jag Aladdins lampa. Det är alltid roligt att göra intryck på en publik men detta är något utöver det vanliga. Vi skiljs som vänner och och jag tar en ny taxi till Stockholm C. Rufus fortsätter att pipa och jag säger åt honom att han bör tänka positivt, det är bara drygt 5 timmar innan vi är i Jättendal, men han vill inte lyssna på det örat. Kanske är han bestialiskt kissnödig?
Felix möter och sätter Rufus och jag på rätt tåg och sedan är det bara att byta i Gävle så vips är vi i Hälsingland.
Hör du det, Rufus? Tagga ned, vi är framme snart och sommaren kan börja.
Ha det så skönt i Jättendal nu Rufus och du!
Ulla