Ena dagen byvägen runt Jättendal och den andra på Sveavägen i Stockholm när ”Stora Ljudbokspriset” delas ut. Slänger käft med Amelia Adamo och Tomas Bolme. Kycklingspett, HäntExtra tar en bild på Tomas och jag och sedan kommer en författarinna fram och skäller på mig. Jag har sagt eller skrivit något dumt om en av hennes böcker men det ska jag bara veta; att folk älskar den där boken. Hennes senaste ”Kaffe med rån” har jag i alla fall inte sågat.
Den över 37 timmar långa och nyöversatta ”Ulusses” av James Joyce får SRF:s specialpris för den av Reine Brynolfsson inlästa boken. Det tog 4 månader och Reine maler på om denna bok som ingen förstår sig på men som alla med kvalificerad smak höjer till skyarna.
Fin eller inte, själv somnade jag, förskte börja om, somnade igen men det är väl något fel på mig när jag inte tjoar med i hyllningskören.
Amelia viskar några riktigt fula ord i mitt öra om RB:s inläsningskonst, själv tycker jag att han läser Klas Östergren underbart bra.
Härom dagen på fullsatt Rival och Johan Rehborgs ”En man som heter Ove” och där ville man ju inte bli sedd av sina intelektuella kompisar, det var ju ”sådan där skit som folk gillar”, även jag och så dessa finfina hyllningar för den garanterat toppiga men genomtrista Joyce.
Fin kultur, ful kultur och där emellan Den Goda Smaken, en spricka djup som Grand Canyon.
Återvänder hem och fortsätter med Johan Cullbergs och Björn Sahlins ”Märta och Hjalmar Söderberg – en äktenskapskatastrof”, i mer än utmärkt inläsning av Anna Godenius, och den är så smärtsamt bra. Det manliga författaregot ska skyddas till varje pris. Han är en tjyvknullare och fylltratt av stora mått men hans konst är så viktig att frun tokförklaras. Hon berövas sina tre barn och Hjalmar Söderderg själv har inte tid med dem. Han måste ju supa, käka ostron och ligga medan han skriver ”Den allvarsamma leken”.
Det retfulla är att han kommer undan med allt eftersom han både är man och är omåttligt begåvad. Ingen kan säga annat än att ”Den allvarsamma leken” är en storartad läsupplevelse.
H pickar mig på axeln, jag tar hörselsnäckorna ur öronen och hon delger mig följande iaktagelse, ”Jag vet inte vad det är men idag var Gamla Stan full av tandlösa Heroinpundare”.
Minns när jag för 35 år sedan bodde i Jokkmokk och någon sa:
”Det är väldigt mycket renar på vägarna just nu”.
Märta och Hjalmar – låter som en klart läsvärd historia. Tack Täppas för dina hisnande stronga metaforer, och alla raka hårda puckar. Där rasslade det i nätkassen igen!
Instämmer med ovanstående!
Ulla
Fint foto på er, Tomas, dig och Amelia. Dock så är dina vänner lite rödögda men det är väl blixten. För inte kan de väl vara rödtjutet?
Håller på att förbereda till en riktig brakmiddag på lördag. Har inhandlat Brie, Gorgonzola och öl av en viss sort.//Ha det