SVETT OCH ETIKETT

Skulle man inte kunna ha gördel och fluga i mörkt lila istället för svart” frågar jag Karina på Royal Högtidskläder vid  Linnégatan när Greven följt mig för min utprovning av kläder inför morgondagens Polarprisutdelning. Susanne, min kamrat, kommer, hon är inte programledare för ”Stil” i P1 för ingenting,  säkert ha en ursnygg blåsa.

”Kommer Kungen och Drottningen?” undrar Karina.

”Förmodligen” svarar jag sammanbitet.

Jag och Karina

”Då blir det svart” konstaterar hon. Slutsnackat. Farsan, som aldrig kunde avhålla sig från att bränna av en ekivok och småsnuskig vits, hade genast sagt: ”Ja, ja, man ska ta säden dit den kommer, som flickan sa.”

”Det där blir jävligt snyggt” säger Greven. Svart får det bli.

  Under hemvägen säger jag till Greven att han måste tvätta sin jacka. Den stinker svett.
”Skit i det.” Greven har sin alldeles egen dresscode.

   Ikväll ska jag, var är mina mullvadsfärgade mjukisbyxor?, med H och lyssna på ett föredrag om ”Icke-jaget” i något slags buddistiskt center inrymt i en nedlagd Mjölkbutik ute i de södra förorterna.

En tanke om ”SVETT OCH ETIKETT”

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.