Maria U., själv på väg till Hälsinglands Sparbank, går med mig genom snålblåsten till porten på Hälsinglands Museum där Susanne, administratör och till hälften textilansvarig, tar över.
Första gången jag kom till Hälsinglands Museum i Hudiksvall för att känna, bokstavligen, på utställningen ”Metanoia” var det som en uppenbarelse, Herregud, det här handlar om mig.
Drabbad, ja, för de skapligt naturalistiska träskulpturerna förhåller sig på olika sätt till det svarta. Alla har sitt helvete gömt i någon garderob och om man håller på, eller har, tappat synen, blir detta konkret in på bara skinnet.
Idag ”visar” Maria L. och jag utställningen för en grupp synskadade. Maria berättar om skulpturerna och jag om vad de betyder för mig. Alla får ta i sakerna, riktigt känna och läsa med händerna,och jag tror de flesta får en genuin konstupplevelse.
Det här är inget kvasikulturelllt snicksnack utan den allra verkligaste av verkligheter gestaltade av en fiffig konstnär och jag är tacksam över att vara en del av det hela.
”Metanoia” var en helt underbart magisk utställning. Hittade den tack vare din blogg. Tackar! Jag är iof bara halvblind men ändå…. http://www.akehedman.se/wordpress/?p=25205