Dans

ETT HETT TIPS

När det kommer till recensioner av dansföreställningar i tidningen brukar jag bara hoppa över.

Vad angår det mig, jag som inte ser något?

Men för ett par år sedan var jag med om en syntolkad föreställning på Skeppsholmen i Stockholm.

Det var, och jag överdriver inte, fantastiskt. Dessutom verkade det som om jag, som blind, fick ut mer än de seende.

Annars brukar det vara precis tvärtom och nedanstående rader fick jag från Frida, producent, och jag säger bara: Ta chansen att uppleva något mycket speciellt.

Dansföreställningen Shapes of States spelar på MDT på Slupskjulsvägen 30 på Skeppsholmen i Stockholm, onsdag den 30 maj kl 20 och torsdag 31 maj kl 20. Föreställningen har en specialgjord syntolkning som utförs av dansarna själva på scenen.

För att boka biljetter: mejla tickets@mdtsthlm.se. Skriv hur många biljetter du vill syntolkning och plats för ledsagare. Ange rabattkoden ”lyssna” så kostar biljetten bara 75 kr.

Det går att att ringa 08-611 14 56 och boka biljett över telefon. Ledsagare går gratis.

Shapes of States” spårar kroppens politiska historieskrivning genom att koppla samman 1920-talets folkhälsoideal med dagens träningsideal. Vad gör det dagliga kroppsformandet – i arbete, motion och vardag – för våra idéer om den friska samhällskroppen? Med stöd i Meyerholds biomekanik utvecklar dansarna i ”Shapes of States” ett rörelsespråk långt ifrån idéer om naturligt beteende. I en serie danser berättas istället en uppbruten historia om vår tilltro till köttets disciplinering.

Föreställningen kommer att syntolkas för att erbjuda flera perspektiv på hur vi kan förstå dansens former och innehåll.

Här är ett utdrag ur syntolkningsmanus:

Vi sitter just nu på första raden i ett stort fyrkantigt rum med svarta ytor lämpat för diverse uppträdanden. I mitten av rummet hänger ett vitt draperi med långa streck målade på sig. Draperiet svajar långsamt och drömskt, som om det blåste lite på scenen. Det vilar ett mjukt ljus över golvet och över de första tre raderna. De som sitter längst bak undrar ibland vad jag som sitter längst fram pratar om. Jag är här för att tolka en dansföreställning för er, en berättelse om det som syns på scenen men även en historia i sig självt.

”SHAPES OF STATES” PÅ MODERNA DANSTEATERN

  Kvällen är kylig, måsarna skränar som Apriltokiga över Strömmen när H och jag passerar Grand Hotell, autografjägare väntar på svarta limousiner, någon betydelsefull är i stan, vidare förbi Nationalmuseum, helrenovering pågår, och när vi går över bron mot Skeppsholmen tänker jag, som alltid just där, på Åsa. Vi lekte som barn vid sommarsjön och umgicks under vuxen, tidigt vuxen, ålder i stan. Hon gjorde grafiska bilder  med mycket katter och jag hade just börjat med ”Jacobs Stege” och frilansa här och där efter första skilsmässan. Vi hade kul tillsammans, konst och vin, kan det bli bättre, men vi var bara kompisar, det är inte så bara, men nu är hon död, det går inte att överleva på friterad camembert och vitt vin, medan jag levande under H:s ledning. Tar till vänster vid Östasiatiska  längs kajen och siktar på Moderna Dansteatern.

Jag är spänd. För första gången ska jag gå på en dansföreställning. Dans är inte min grej, inbillar jag mig, och det hela ska syntolkas. Otroligt. Hur beskriver man dans, alltså balett/performance/akrobatik för en som inte ser. Hockeymatcher är en annan sak. Men dans.

Vi sitter längst fram. Jag är för kvällen den ende äkta synskadade i publiken men H får också lurar. Vi går in före alla andra, får träffa ensemblen, hälsa på dem och koreografen Stina Nyberg, som är med och dansar, är så entusiastisk att jag blir avundsjuk. Varför är jag inte så där ung och brinner för det jag håller på med?

Rösten i örat berättar om publiken som släpps in. Jag älskar det. Vill ofta veta hur folk ser ut ikring mig. Det är många som har ryggsäckar, är inte riktigt fyllda 30, har kort lugg, stora runda brillor och second handkläder som inte spelar ihop.

Denna syntolkning kan alla höra i högtalarna men sedan är det bara jag, och H, som hör. Staten och Medicinen utför en dans och det är helt klart konstigt. Dansen är en utbrytning från det rationella tidsstudietänkande som kom när Industrin började betrakta människan och dess kropp som en maskin vilken som helst.

Plötsligt upphör dansen och rösten i lurarna börjar berätta en lång suggestiv berättelse om Konsten att dö. Det är bara jag som kan höra den i mina syntolkningslurar. Resten av publiken skruvar på sig. Vad fan ska de tro. Är det konst eller? Alla håller färgen och låtsas som om det är normalt.

Jag har inget hämndbehov mot den seende världen men så där är det att vara blind mest varje dag. Plötsligt är det nu  Alla utom jag, och H som prisar sina lurar, är exkluderade från föreställningen.

Dansen kommer igång igen och under ett parti är det ingen syntolkning men vid det laget är jag så inne i känslan att det räcker med att jag hör dansarna skutta omkring.

Det hela blir en mycket  märklig upplevelse. Fan, jag har varit med om något och jag är uppfylld. Av vad är inte lätt att säga men så är det med konst. Man tar in  något  mycket starkt, begriper inte alltid exakt vad det är, men det retar hjärnan och gör att man får en, ja varför inte, en förhöjd livskänsla.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter