Thailand

KO LANTA, MÅNDAG

Tar en TukTuk till Saladan, centralorten på Ko Lanta, en färd som tar ungefär en halvtimme, för att inhandla en resväska. Tuktukmannens kanske 6-åriga dotter sitter tätt intill sin pappa. Han slår av motorn i utförsbackarna för även om bensin är billigt i Thailand finns det ingen anledning att slösa.

I Saladan finns en marknad och den är märkligt loj. Inga försäljare störtar fram och börjar snacka en massa goja om ”Special Price”. Försäljarna gör överhuvudtaget ingenting annat än att sitta i skuggan. Har någon lust att köpa något får de pocka på uppmärksamhet.

Har detta att göra med att Ko Lanta är Muslimskt? I Phukettrakten, där de flesta är Buddhister, är försäljarna febrilt påflugna. Buddhister borde, i alla fall enligt Boken, stå över det materiella och betrakta handel som andlig smuts.

Är sanningen den att människorna i Phuket är av-buddhifierade och har slagit in på Mammons väg, allt medan befolkningen på Ko Lanta fortfarande utövar sin religion.

Jag köper en t-shirt med en bild föreställande en nunna i Marilyn Monroepose. Hon står på ett fläktande galler, doket blåser upp och blottar kanten av ett par rosa trosor.

Katolicismen står inte på finhyllan.

Det är så många frågor man ställer sig som turist. Man är ett vandrande dumhuvud, med fet plånbok.

Vi sitter åter vid stranden. H är helt uppslukad av ljudboksvarianten av ”Molnfri Bombnatt” av Vibeke Olsson medan jag gnager på med min Gao och ”Andarnas berg”.

Smyglyssnar på några svenska män. De har just träffats och nu talar de om allt helvete som kan drabba en svensk utomlands. Solen och den sveda den kan förorsaka nämner de inte, det är förmodligen deras fruars ansvarsområde, men Malaria är inte att leka med. På ön lär finnas den fruktade Svarta Kobran och går man och får Denguefeber kan man hälsa hem. Till slut, när de gått igenom hela sortimentet av hemskheter, är de nere på kvalster men då lämnar energin deras strandkonferens. Kvalster är inte ens för den allra hederligaste av hederliga Svenska skattebetalare något att hänga i julgranen.

Om inte Jullan plåtar den där Varanen som stryker omkring idag får jag något allvarligt fe.l

Greven sitter tjurig i husarrest för att bedriva sina studier.

VAR E RANEN?

Hänger med en gammal kompis. Han har fått en intervju med Rainer Werner Fassbinder och jag ska bara sitta bredvid och kolla.

Fassbinder är stressad, trummar med fingrarna, han vill väl bara bli klar med intervjun för att kunna gå och dra en lina och sätta igång med nästa film.Min kompis är hopplös, sitter mest och är imponerad av att han är i samma rum som Den Store (fast utan att låtsas om det) och säger saker som:

”Öh” och ”Liksom.”

Sådant kanske fungerar när man intervjuar Pulver för när de inte får några ordentliga frågor blir de nervösa och börjar tokprata.

Fassbinder är inte gjord av den ullen. Intervjusituationen håller på att skita sig fullständigt och jag känner att jag måste gripa in.

Kacklande som en höna börjar jag utan någon speciell vinkel eller inbyggd fråga prisa ”Berlin Alexanderplatz” och Fassbinder ser på mig som vore jag ett svårbehandlat psykfall. Han reser sig och lämnar rummet. Min kompis säger andlöst :

”Vilken skithäftig intervju!”

Vaknar i ett rum på Ko Lanta. AC:n rosslar som en hel TBC-klinik och jag begriper att det var en dröm. Att intervjua Fassbinder är i vilket fall inte lätt. Särskilt som han är död måste han betraktas som ett av de mest svårartade intervjuobjekten.

Frukost på den gemensamma frukostverandan. Omeletten på det här stället är bara den värd en hel hyllningsskrift. Våfflorna med lönnsirap går heller inte av för hackor och det nyrostade kaffet är toppen.

Det som inte är så bra är alla semestrande par med ylande småttingar. Det är ett jävla liv. Om jag skulle ta fram pipan och fyra på lite Greve Hamilton skulle det bli ett satans gnällande. Visserligen får man inte cancer av barnskrik men unga familjer med ylande ungar borde få en egen ljudisolerad bunker att njuta sin frukost i. Ja, jag har blivit en gammal sur gubbjävel men jag är så glad över att mina barnskriksår är över. Det enda som förpestar min tillvaro just nu när vi flyttat ned till stranden är att finnarna också flyttat hit. Deras på alla sätt oestetiska tungomål, kan inte hela det där landet byta språk, blandar sig med vågornas loja brus.

En Varan lufsar omkring utanför Spa-anläggningen. Innehavaren av stället vill uppgradera det från ett ordinärt massagehak genom att kalla det Spa. Gärna för mig och allt där inne är bra utom den hjärndöda New Age-musiken.

Min massös heter Joy. Hon är smidig som en katt, stark som en Grizzly och tystlåten. Jag får ligga på magen med ansiktet i en ring av fluffig frotté. Där under mitt blickfält simmar vackra blommor. Detta ser jag naturligtvis inte men jag får det beskrivet i efterhand.

Joy knådar målmedvetet. Ibland är hon väldigt långt uppe längs Innanlåren men då tänker jag på Margaret Thatcher. Eller på Varanen.

Måste be Jullan plåta den.

Slappa på stranden

DEGA PÅ KO LANTA

Under natten tassar Hornper (alkholdjävulen) iväg och lämnar mig i fred. Sanningen är ju den att jag de senaste dagarna haft en fling med det Thailändska ölet. Den är över nu. Det har varit som att återse en gammal och mycket falsk älskarinna.

Öl är dumt. Öl är sådant som huliganer häller i sig innan de misshandlar supporters från andra Klubbar.

Öl är vad de lågpannade puckona tömde i sig på ölhallar i Tyskland medan Hitler höll brandtal om Judarnas uselhet. Med litervis med öl i kroppen förstod hans auditorium precis vad han talade om. De krokade arm och började sjunga Judehatarsånger.

En gång, det var många år sedan, jag vägde 108 kg, gick aldrig en meter längre än från en taxi och in på en krog och inbillade mig att jag levde det goda livet, svarade jag alla rätt i ett blindtest där det gällde att identifiera tio ljusa och tio mörka ölsorter.

Det var tider det. Tider som är över och jag försöker nu förkovra mig på andra sätt.

Problemet är att öl är makalöst gott men Buddha sa att det är viktigt att försaka något. Man vinner själsfrid samt inte minst respekt från sina barn och sin fru.

Ligger vid poolen och försöker reta upp en gubbe med fånig röst (Det är ingen Ryss men väl en Finne och det är väl ungefär samma sak. Nejdå, jag har inga fördomar) som slagit sig ned på vilstolen vänster om min. Sänder täta moln av Greve Hamilton åt hans håll. Har således en del aggressioner kvar att jobba med.

Om två timmar blir det massage och då kommer jag helt säkert få bukt med öllängtan och agg mot okända medmänniskor.

Läser/lyssnar på ”Andarnas Berg” av kinesen Gao. Den är inläst av min absolut favorit Gösta Grevillius. Gao reser till det som kallas ”Andarnas berg” men resan blir också en resa inåt. Dessutom skriver han så bra och är, vilket piggar upp, inte så lite pilsk.

Dega i Lanta

ALKOHOLDJÄVULEN

Följer de andra till det lokala näröppet och så fort jag kliver in genom dörren förvandlas jag till Super-Svennen på vift i chartertillvaron.

Oj vad många spännande ölsorter de har! Och vilka roliga chips och nötblandningar.

Handlar en kasse med lite av varje. Det är både Singha, Chang och Leo. Härligt kyldiskkalla.

H morrar men vad fan; jag är väl en riktig karl och en riktig Karl tar inga order från någon. Jag har blivit Grottmannen. Grodorna kväker och gräshopporna gräshoppar sig. En mjuk böljande känsla breder ut sig i min lekamen. Perfekt är vad det är.

Jag som inte druckit alkohol på över ett år känner att om jag bara sträcker ut armarna kan jag flyga.

”Nu dricker Du inte mer alkohol” säger H men när vi går ned till den lilla strandrestaurangen för att äta middag dricker jag två små Singha till. H blir på riktigt dåligt humör. Jullan och Greven drar sig tillbaka.

Vågorna frasar i bakgrunden men vem har sinnena öppna för dem nu när alkoholdjävulen slagit till?

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter