CAFÉ AU TUTTMJÖLK

Solen penslar dalgången som en lycklig målare i Gult och Värme. Det doftar utvuxna örter och nysågat timmer när jag tar promenaden runt byn.

Inga tiggare och inga hemlösa men välmående Bönder i käcka Kepsar som med sina väldiga traktorer skummar av åkrarnas Säd.

På tåget upp till Hälsingland igår lyssnade jag på den Skånska Ordfräsen Nordegren i P1. Trots att han ibland har svårt politiskt kontaminerade sidekicks är han närvarande i programmet på ett sätt som är få programledare förunnat. Det är Thomas Nordegren, Annika Lantz och Torehammar i P3 och några få till som har den där unika direktheten.

Igår var det Ulf Adelsohn som satt och gläfste som en glad Tax och ibland har han den där kvinnan med ett konstigt namn. Hon låter som Mamma Mu och var Kulturminister i ett par dagar innan blodhundarna fick vittring på att hon inte betalat Radio/TV-licens.

Ingenting är som förr. Nu trollar Maud Olofsson leende bort det underliga med att Centern svängt i Hjärtefrågan Kärnkraft. Och förefaller komma undan med det.

Förklaring? Vet inte men jag känner en man som blir sexuellt uppjagad när han ser henne på TV och säger chauvinistiska slipprigheter som:

”Henne mellan ett par rena lakan och en back Gott & Lätt…..”

Och så var det Lars Ohly och Bröstmjölkspumpen. Snacket om detta påminner mig om den gången jag var på tågresa med min förrförra Fru och vår ammande baby. Kaffet på tåget var gräsligt. Det var beskt på gränsen till odrickbart och mjölken var slut.

Då tog Frun fram ett bröst och handmjölkade en skvätt rätt ned i plastkoppen och plötsligt förvandlades den frätande drycken till en Guldgul och len Gudagåva.

FLYKTEN FRÅN VÄLFÄRDEN

Lämnar Staden. Ner längs gränderna och ner mot Tunnelbanan. Det luktar brådska, piss och vardag.

Där sitter Tiggarna, Alkisarna och de som bara är borta ur sina huvuden. Där är det där paret, kan de vara Rumäner?, som alltid häckar mellan kaklet, Pressbyrån och T-banespärrarna. Hon brukar komma störtande och vilja lotsa mig när jag kommer med min vita käpp. Hon har inte borstat tänderna med Colgate och luktar Rödsprit. Hon är snäll och så hemlös, så djupt mitt i ingenstans.

En annan som är hygglig och alltid morsar är han som i olika grader av berusning säljer Situation Stockholm. Han flyttar alltid på sig eller markerar sin närvaro genom att heja.

Till skillnad från de tysta byltena på stengolvet som håglöst lutade mot väggen utrustade med inget annat än tomma ögon ber de förbipasserande om en slant. Det är som att köra käppen mot säckar av rutten potatis när jag törnar mot dem.

Småtjejer sitter ihopkrupna i trappen och jag ser för min inre syn hur de liksom krampaktigt håller sig om magen för att inte rinna ut och lösas upp.

Detta är Välfärden sådan som vi känner den idag men jag är en privilegierad del av Medelklassen, lämnar trashankarna bakom mig och reser till Hälsingland.

LINGONEN MOGNAR

En försiktig sol lyfter över Riddarfjärden och förmodligen började Sydeuropéerna arbeta idag Måndag för plötsligt är Gamla Stans gränder tomma. Kvar är bara tanter med hundar, en ilsken sopbil och Tyska Kyrkans och Storkyrkans darriga slag.

Illvrålande småttingar som ska inskolas på de tre dagisar som ligger inom hörhåll från vår kvart.

Livet återgår till sig självt.

Susanne ringer och berättar om ständigt nya iakttagelser från festen i hennes trädgård i torsdags. Vem pussade vem? Vem glömde en burk lingonsylt på marken och kan den kvarglömda babymössan möjligen tillhöra mitt barnbarn Hjördis?

Hårda fakta är att det gick åt 20 boxar Vin och en box Vodka.

Kanske inte så underligt att någon glömde en burk lingonsylt och själv tar jag det som ett tecken och bokar plats på Tåget till Hälsingland imorgon.

Jag längtar dit lingonen mognar.

FINLANDSSVENSKA

När Mark Levengood ska avsluta ”Godmorgon Världen” kastar jag mig över avstängningsknappen. Det är inget personligt, som Maffiabossen sade innan han sköt en från andra gänget i huvudet, men Finlandssvenska är fruktansvärt fult.

Mark är väl den raraste, finurligaste och harmlösaste personen som bor i åtminstone vår del av Universum men det är det där med den pretentiösa dialekten.

Kan inte Österbottningarna hålla sig just i Österbotten? Ungefär som att det är lika så gott att de ultranationalistiska personer i några USA-stater med rötter i Det Gamla Sverige håller sig i Minnesota där de kan putsa sina Dalahästar bäst de vill.

En mardröm vore att hamna på en öde ö med Stina Ekblad och tvingas höra henne läsa dikter om Livet och Döden varje vaken minut.

Den ende person som innehaft rätten att tala Finlandssvenska är Tove Jansson. Efter henne; ingen.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username

Följ mig på Twitter