HÖST HOS SPRÅKPOLISEN

Det luktar vissna löv, fruset gräs och staden mullrar i fjärran som ett urtidsdjur när min gubbkompis Urban och jag i rask takt går runt Djurgården. Det är långkalsongpremiär och jag känner mig som en vandrande lök. Lager på lager. Han skrattar så att han håller på att trilla omkull bland löven när jag berättar … Fortsätt läsa HÖST HOS SPRÅKPOLISEN

RESANDE I ORD

Det snöar lätt över Jättendal när jag bryter upp för att resa till Borlänge och tala. Taxi med Anders till Hudiksvall och vi pratar om Utterbräda. Tänkte i natt under några minuter i halvvaka på när vi rodde över den spegelblanka sjön, jag var liten och det luktade vass och gnisslade från årtullarna, och vi … Fortsätt läsa RESANDE I ORD

”STRINDBERGS STJÄRNA” = SMÖRJA

Förlagsreklamen säger att ”Strindbergs Stjärna” av Jan Vallentin har sålts, eller kommer att säljas, till en hel radda länder. Hur kan det komma sig att en sådan uppenbar plankning av ”Da Vinci-koden” förmodligen kommer att krängas pallvis? Är Världen så ond? Lyssnar på berättelsen i ljudboksform och den är förutsägbar och ekar tom. Johan Rabaeus … Fortsätt läsa ”STRINDBERGS STJÄRNA” = SMÖRJA

MANLIGT DILEMMA I ”TENDENS”

Vinden sliter i de sista löven och det luktar höst och tovigt utvuxet gräs när jag går runt byn. Vidare kommer dunster av surt ensilage, hästskit och dieselångor. Två gubbar står och språkar vid en fyrhjuling. Den ene av männen, han som kör fyrhjulingen sätter upp plogbilskäppar och nu står de där och resonerar. Det … Fortsätt läsa MANLIGT DILEMMA I ”TENDENS”