begravning

HEJDÅ BIGGAN LARSSON OCH TACK FÖR ALLT

Tystnaden i Jättendals kyrka, stunden då alla är bänkade och Birgitta Larssons begravning ska börja, är så tung att man skulle kunna skära den i skivor.

Där sitter vi, alla med våra minnen , tankar och begrundanden över Livet medan Birgittas kista står där framme.

Jag tänker på den gången jag gått vilse, inte visste var jag var och ringde henne för att hon skulle ta bilen och börja leta.

”Men var är du någonstans, paus, visst ja, det är det du inte vet men jag far ut och kikar.”

Efter en stund hörde jag bildäck skrapa mot gruset, jag hoppade in och Birgitta skrockade. Det fanns ingen som kan skrocka så muntert son hon gjorde. Hon var sådan, öppen för allt och fördomsfri.

Begravningsritualen sätter igång, Lars-Göran Vannberg sjunger och alla defilerar till slut runt kistan.

Vi, Hans-Åke, jag plus ett 60-tal till, hukar i snålblåsten på väg mot Församlingsgården.

Genast är stämningen en helt annan. Människor som inte sett på länge pratar och skrattar.

Det blir både smörgås- och gräddtårta och på vägen ut pratar vi med Sivert, Löken samt Lökdottern och några till.

Begravningen är över, den var bra, om man nu kan säga så om en begravning, men en sak är klar: Jag kan aldrig mer ringa Birgitta när jag gått vilse.

VACKER BEGRAVNING: KINA COLLING, VI ÄLSKAR DIG

Ulla plockar upp mig. Vi ska följas åt till Kina Collings begravning. Men först måste jag lyfta ut en söndertuggad mus som Rufus släpat in. Varför är han inte Vegan?

Kyrkan är proppfull och stämningen är ljus, inte tragisk, och det blir så tydligt vad mycket hon betydde för hela denna bygd.

Efter sång och predikan blir det inte, som brukligt, defilering runt kistan. Istället bärs den ut, församlingen följer efter, och det är när den sänkts ned i graven som vi kastar våra handblommor, Somliga säger några sista ord.

För att vara en begravning är den väldigt fin. Man blir inte tung i bröstet utan snarare ljus i sinnet. Men det är väl det där med att Kina betydde så mycket för så många.

Vi fortsätter, efter Landgång och Kladdkaka i Församlingsgården till Harmånger där Ulla hjälper mig att handla. Cruisar vidare, förbi Honik, ett landskap i ljusa examenskläder, till Bergsjö där Ulla beställt böcker om akvarellmålning.

Öppet ljudlandskap med “Fogelbergs Ljudbokspodd” Avsnitt 9 ute nu, med Ernst Brunner och Reine Brynolfsson.

Ett inlägg delat av Täppas Fogelberg (@blindfotografen)


Lite senare denna eftermiddag kommer Maria och då ska vi fotvandra Jättendal-Gnarp och det slår mig att jag glömt att säga till henne att en av Bröderna Jonsson, han berättade det under begravningskaffet, såg en björn just på den sträckan för två veckor sedan.

Det händer så mycket att jag snudd på glömmer bort att avsnitt 9 av “Fogelbergs Ljudbokspodd“, med Ernst Brunner och Reine Brynolfsson, släpps idag.

EN TRIVSAM BEGRAVNING

Vinden  driver skoningslös över den gigantiska och K-märkta Skogskyrkogården, hatten blåser av två gånger, när Inga och jag tar oss mot “Det Heliga Korsets kapell” och begravningen av Nisse Andersson.

Inga Eriksson och jag

  Vi hade honom som lärare på Nyckelviksskolan under början av -70, vid den linje där vi studerade ett egendomligt hopkok  av psykologi och slöjd. Nisse hade arbetat med både Skå-Gustav och Carl Malmsten och personifierade denna blandning. Han kom att bli en av mitt livs viktigaste Mentorer, fick mig att lita på det som var udda inom mig och att inte vara rädd för osäkerheten. Våga vara, helt enkelt, på gott och på ont.

Täppas och Nisse på 70-taletNisse

  Någon berättade att han, i början av en ny termin, frågade i Lärarrummet hurdan den nya gruppen var och när han fick svaret: “De är jätteduktiga” så sa han:
“Usch då”. Duktiga människor imponerade inte på Nisse, sådana finns det hur många som helst av, de gör väl i och för sig ingen skada, men det leder inte till något genuint.

   Duktighet är bedrägligt  då den genomsnittsklyftige personen kan räkna ut vad som behövs för att göra rätt, anpassa sig till normen och få stilpoäng för detta. En känsla av att vara lite bättre blir den duktiges bäste vän och i detta, något högre tillstånd, kan den blicka nedåt med moraliskt oförvitliga och aningen fördömande ögon på alla dessa som inte riktigt når upp till normen. Den duktiges värld krymps  av att  livsinnehållet  inte blir stort mer än att vara gränsvakt och bevaka sitt duktighetsområde. Intolerans går hand i hand med denne person som blivit expert på att vara inskränkt. Det är, tvärt emot vad den duktige tror, ibland rätt att göra fel.

   En annan sak vad gäller Nisse är att han tyckte om smör och grädde. Mat blir godare så och han kunde tala om Gös som vore den ett högre stående väsen. Stekt i smör.

  En man läser en novell av Birger Vikström, en favoritförfattare vi hade gemensamt. Historien handlar om mannen som kommer in i en skogshuggarbarack, förväntar sig kortspel, brännvin och slafsigt prat om fitta men möter en koncentrerad skara som med tungan i mungipan  sitter med Morakniv och täljer på pinnar. De skapade.

   Musiken var cool jazz, Fado och Kajsa Grytt live.

  Vi lade varsin syrénblomma och  klappade kistan för vad kan man mer göra när själva livet tagit slut?

  Goda mackor, vin, tårta och kaffe och stämningen blev uppsluppen under fikat efteråt. Ulla Grytt, Nisses fru och textilkonstnärinna, sken som en sorgsen sol och alla var överens om att Nisse själv skulle ha gillat tillställningen.

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Arlindo och Carine: Efternamn Gomes, svåger resp. syster till Maria.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 26-årig dotter och webbdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter