boktips

SANNINGENS SÖTMA

EldvittnetEtt ögon- och sanningsvittne berättar i telefon att Björn siktats när han i novembermörkret iförd reflexväst promenerade runt byn i Hälsingland. Björn i reflexväst. Det är som James Bond i mjukisbyxor men inte desto mindre är det sant.

En annan omtumlande sak är att Anna mailade idag och lät förstå att det kunde dra ihop sig till rullrån! Än finns det en gnutta kärlek i den här usla världen.

Kopplar av med en spänningsroman. Jonas Malmsjö läser ”Eldvittnet” av pseudonymen Lars Kepler (Alexandra och Alexander Ahndoril). Boken är mycket spännande från första minuten och Malmsjö låter precis lagom skitnödig när han läser. Varje obetydlighet tillmäts ett oerhört allvar och storyn är bra. Det är mer än 200 snärtigt berättade kapitel och när man kommit till ett dramatiskt crescendo drar berättelsen igång igen. När slut nummer 2 avverkats kan inte författarna hålla sig från att dra igång tråd nummer 3. Fiktionen spricker, faller ihop som ett korthus och jag frågar mig varför jag ägnat flera timmar åt detta dravel.

Annars är det kul med miljöerna från Hälsingland, Västernorrland och Jämtland, landskap som jag känner väl, men så slutet.

Boken förgasas och försvinner och den tankekaramell jag suger på innan jag somnar blir den med Björn i reflexväst knatande på Byvägen runt Jättendal. Den är söt.

NOVEMBERDAG

Fria mänGlad, ledsen, tom och uppfylld lägger jag ”Fria män” av Halldór Laxness avslutad åt sidan. Vad återstår nu? Inte mycket. Allt verkar ytterst futtigt. Lika bra att ta en promenad.

Trävirket på trappen är snorhalt, gräset frasar under fötterna och byvägen är växelvis grusigt knottrig och bitvis isblank. Häromkvällen var scenen där ”Sisters of Mercy” spelade indränkt i rök men här ligger hela dalgången i fet dimma. Så värst mycket Rock´n Roll är det väl inte i landskapet men bäcken brusar av ansamlat höstregn.

Telefonen ringer och när jag fumlat fram den hörs Björns röst:

”Stå kvar precis där du är så kommer jag ut och kramar dig.” Han har sett mig från sitt hus och jag gör som han säger. Vi står och pratar en stund innan han åter går in till sig och jag vidare längs vägen.

En traktor brummar förbi. Går vilse lite i korsningen vid g:a Konsum men en man med hund ställer mina väderstreck till rätta.

För att vara en riktigt trist dag i november är den ändå rätt dräglig och om man jämför med Bjertur på sommarhus (”Fria män”) är denna dag en lycksalighetens okomplicerade gåva. Dessutom har jag riktigt kaffe att dricka när jag kommer hem.

TV-EKEN

Förlorad, betagen och fullständigt uppslukad av människorna runt en liten bondgård någonstans på Island i början av 1900-talet skulle tåget jag sitter på, och som är på väg norrut, kunna spåra ur och störta i Ljusnans öppning mot havet och det utan att jag skulle märka något annat än att höet är mögligt, barnen dör och fåren utmärglade. Boken heter ”Fria män” och är en nyöversättning av Halldor Laxness mäktiga epos.

Perrongen i Gnarp är snorhal och luften frisk. Anders hjälper mig att handla mat för en vecka och strax innan Maria kommer för att hämta mig till träningen ringer Mikael och pratar om TV-Eken.

Medan jag flyr larmet och den begynnande julhysterin i Stockholm tätnar dramatiken kring den 1000-åriga eken på Gärdet.

Motorsågar startas och viner olycksbådande medan grävskopor med hungriga käftar tuggar i luften som nervösa knarkare. Kravallstaket och poliser. Aktivister och medborgare. Det kokar.

Ja, jag har smitit till lugnet. Nej, jag står inte på barrikaderna.

Men som man säger nu för tiden när engagemang stavas att gå med i en Facebook-grupp:

Besök www.tv-eken.se!!!

DENNA DAG SOM IDAG ÄR

”Hur är läget?” undrar Åsa artigt på gymmet.

”Dåligt” säger jag medveten om att man inte svarar så men jag har en postpubertal och existentiellt finnig och svår dag.

”Jaså?”svarar hon en aning osäkert.

”Ja, vi ska ju alla dö.”

Paus.

”Ja men inte just idag va?” Fniss.

 

Grand Final i skojarbranschenNej men det är väl klart. Har just skrivit på för 20 nya PT-pass, Felix är hemma från Oslo för att hälsa på och jag skulle inte för allt i världen vilja missa slutet på Kerstin Ekmans ”Grand Final i skojarbranschen”. Boken är fenomenalt och enastående jättebra.

 

När jag var liten låg det böcker på det ovala teakbordet. Bland ljusa ringar efter glas och koppar, en väldig askkopp och några exemplar av Expressen och Tidningen Se. Det var böcker av Moberg, Han Suyin, Olle Hedberg och; Kerstin Ekman. Detta hände sig alltså för mycket länge sedan. Vi hade inte ens fått någon TV.

Nu läser/lyssnar jag som gubbe på samma Kerstin Ekman. Hon är mer än vital. Hon är otrolig. Det gör inte så mycket att Katarina Ewerlöf läser boken för en så här bra berättelse är det svårt att förstöra.

En uppburen författarinna och Akademiledamot har den begåvade men inte så sociala och fotogeniska Babban Andersson i ryggen. Det är Babban som skriver böckerna. Upplagorna stiger och utmärkelserna haglar. Men, allt hänger på ett hår.

Dessutom är den tid, från sent 50-tal och fram till idag, ljuvligt skarpt skildrad. Vårdhemskollektiv vars personal förläst sig på R.D. Laing, allt var så enkelt, och underbart hemska porträtt av bildade Akademi-farbröder med hängmage och pinnben.

 

Ringer Jullan och ber henne Twittra åt mig. En hyllning till denna storartade bok. Hon frågar om jag hört senaste vitsen?

”?”

”Vet du varför det går så dåligt för Sossarna?”

”Nej”

”De borde juholt sig till reglerna”

 

Nästa vecka kommer hon hem från Göteborg.

PS.
Är Göteborgsvitsen obegriplig? Det beror på att vi, Täppas och Webbmästare Hans, har en pensionerad svensklärare som ett filter mellan oss. Denne förstår sig bara på språkliga regler och  inte på humor.
DS

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
No images found!
Try some other hashtag or username
Följ mig på Twitter