KAMPEN

Efter att i en vecka ensam utkämpat en fruktansvärd envig mot de rasande elementen är jag åter i Stockholm. Kyla som går för långt ger mig ångest. Där går gränsen för min maskulinitet.

I Jokkmokk, när vi bodde där, var husen gjorda för stark kyla men i Hälsingland är husen resultaten av en glädjekalkyl: Jo men så förskräckligt kallt blir det nog inte och om det ändå blir det så klarar vi förhoppningsvis det ändå. Sedan spricker ett rör.

Det är lika förbannat kallt i lägenheten. Börjar misstänka att kylan kommer inifrån. Greven, som inte bryr sig om klassamhället, drar till Östermalm medan vi kollar Melodifestivalen: Anna Book, var är du nu när vi verkligen behöver dig?!

Lyssnar på ”Niceville”av Kathyin Stockett (läst av Anna-Maria Käll) där godmodiga svarta hembiträden uppfostrar sysslolösa vita kärringars ungar. Barn som sedan blir som sina föräldrar. Boken utspelar sig i USA i början på 60-talet och är kanske något slags porr för demokrater och fördomsfria akademiker. Oavsett det är den bra.

H ligger och läser ”Akademikern” medan jag lyssnar på Godmorgon Världen. Mycket skoj om ”Överklass-safari” och att DN-krönikören Bengt Olsson numera pinkar i kors med Göran Hägglund.

”Jasså” säger jag ”Du läser ”Akademikern” du?”.

”Det där speglar bara din känsla av underlägsenhet.”

”Lägg av, jag ska börja på Universitetet.”

”Och: ?”

”Tänker börja med att plugga Kinesiska.”

”Och var ska du bo?”

”Under en buske i en kraftig sovsäck. Tänk dig själv: Blind gamling skyr inga medel för sitt starka bildningssug”

Äntligen kanske jag då får vara med i ”Skavlan”.

ANDRA SIDAN AV IDYLLEN

-11, vindstilla och så tyst att man, som Richard Brautigan skrev någonstans, ”skulle kunna höra en råtta kissa på en bomullstuss”.

Ringer Jerry. Han har brutit foten för när han på ett 60-årskalas skulle på toan var där i stället en brant trappa ned till källaren. Han verkar nöjd. Skrockar. Eftersom han själv är en snäll person har han många som ser till honom, Handlar mat och grejar på.

Björn låter inte lika munter när jag ringer honom. Han har influensa och febern har pendlat mellan +39 och +40 under några hostiga och svettiga dagar.

”Fy Fan” säger han självkritiskt ”Amputationer och barnafödslar är inte mycket att skriva hem om när en MAN drabbats av influensa”.

I det nummer av ”Hänt-Extra” som utkommer idag uttalar sig en andeskådare om vart våra kattor, Sid och Romeo, egentligen tog vägen. Vi trodde det var ett Lodjur som glufsade i sig dem men mediet hävdar att det var en människa med onda avsikter som tog dem av daga.

Skulle det alltså, i ett Bullerbyrart hus här någonstans i dalgången, en kåk med spröjsade fönster med isrosor på utsidan och pelargoner på insidan, dölja sig en simpel kattmördare?

Saker är inte alltid som man tror.

I gårdagens DN fläskade en av landets mest profilerade feminister på Knausgård och menade att han är en ulv i fårakläder, nämligen en manschauvinist. Samtidigt känner jag till att hon passar upp på sina söner som vore de ömtåliga prinsar.

För några dagar sedan lyssnade jag på ”Felicia försvann” av, det är väl en pseudonym, Felicia Feldt. Hon är tredje barnet till Anna Wahlgren, namnet sägs aldrig rent ut men det finns bara en som fött 9 barn och skrivit en bibel om modern barnuppfostran. Verkligheten bakom Super-mamman var, vid sidan av disklistor och ansvarstagande, en malström av fylla och slagsmål.

För att bli kvitt obehagliga känslor kring förljugenhet går jag runt byn. Långkalsonger och dubbla yllekoftor under kavajen. Det är stilla och det enda som hörs är gnisslet av snö under skorna. Möter ingen. Jo på ett ställe smäller det i ett postlådelock och en kvinna säger ”Hej” och går in till sig. Det här gnistrande vintervädret är inget att stå och språka i. Det nyper i kinderna och ta mig tusan om inte den där lilla vardagslyckan kommer smygande.

Väl hemma. Kaffe och apelsin och sista cd:n i en riktigt bra och mycket Engelsk deckare ”Mörk jord” om fattiga människor på landsbygden, en slemmig barnamördare och en tapper 12-årig pojke. Gud förbjude att han faller offer för den sjuka gubben på sista cd:n. Då skjuter jag författarinnan Belinda Bauer.

KO LANTA, MÅNDAG

Tar en TukTuk till Saladan, centralorten på Ko Lanta, en färd som tar ungefär en halvtimme, för att inhandla en resväska. Tuktukmannens kanske 6-åriga dotter sitter tätt intill sin pappa. Han slår av motorn i utförsbackarna för även om bensin är billigt i Thailand finns det ingen anledning att slösa.

I Saladan finns en marknad och den är märkligt loj. Inga försäljare störtar fram och börjar snacka en massa goja om ”Special Price”. Försäljarna gör överhuvudtaget ingenting annat än att sitta i skuggan. Har någon lust att köpa något får de pocka på uppmärksamhet.

Har detta att göra med att Ko Lanta är Muslimskt? I Phukettrakten, där de flesta är Buddhister, är försäljarna febrilt påflugna. Buddhister borde, i alla fall enligt Boken, stå över det materiella och betrakta handel som andlig smuts.

Är sanningen den att människorna i Phuket är av-buddhifierade och har slagit in på Mammons väg, allt medan befolkningen på Ko Lanta fortfarande utövar sin religion.

Jag köper en t-shirt med en bild föreställande en nunna i Marilyn Monroepose. Hon står på ett fläktande galler, doket blåser upp och blottar kanten av ett par rosa trosor.

Katolicismen står inte på finhyllan.

Det är så många frågor man ställer sig som turist. Man är ett vandrande dumhuvud, med fet plånbok.

Vi sitter åter vid stranden. H är helt uppslukad av ljudboksvarianten av ”Molnfri Bombnatt” av Vibeke Olsson medan jag gnager på med min Gao och ”Andarnas berg”.

Smyglyssnar på några svenska män. De har just träffats och nu talar de om allt helvete som kan drabba en svensk utomlands. Solen och den sveda den kan förorsaka nämner de inte, det är förmodligen deras fruars ansvarsområde, men Malaria är inte att leka med. På ön lär finnas den fruktade Svarta Kobran och går man och får Denguefeber kan man hälsa hem. Till slut, när de gått igenom hela sortimentet av hemskheter, är de nere på kvalster men då lämnar energin deras strandkonferens. Kvalster är inte ens för den allra hederligaste av hederliga Svenska skattebetalare något att hänga i julgranen.

Om inte Jullan plåtar den där Varanen som stryker omkring idag får jag något allvarligt fe.l

Greven sitter tjurig i husarrest för att bedriva sina studier.

DEGA PÅ KO LANTA

Under natten tassar Hornper (alkholdjävulen) iväg och lämnar mig i fred. Sanningen är ju den att jag de senaste dagarna haft en fling med det Thailändska ölet. Den är över nu. Det har varit som att återse en gammal och mycket falsk älskarinna.

Öl är dumt. Öl är sådant som huliganer häller i sig innan de misshandlar supporters från andra Klubbar.

Öl är vad de lågpannade puckona tömde i sig på ölhallar i Tyskland medan Hitler höll brandtal om Judarnas uselhet. Med litervis med öl i kroppen förstod hans auditorium precis vad han talade om. De krokade arm och började sjunga Judehatarsånger.

En gång, det var många år sedan, jag vägde 108 kg, gick aldrig en meter längre än från en taxi och in på en krog och inbillade mig att jag levde det goda livet, svarade jag alla rätt i ett blindtest där det gällde att identifiera tio ljusa och tio mörka ölsorter.

Det var tider det. Tider som är över och jag försöker nu förkovra mig på andra sätt.

Problemet är att öl är makalöst gott men Buddha sa att det är viktigt att försaka något. Man vinner själsfrid samt inte minst respekt från sina barn och sin fru.

Ligger vid poolen och försöker reta upp en gubbe med fånig röst (Det är ingen Ryss men väl en Finne och det är väl ungefär samma sak. Nejdå, jag har inga fördomar) som slagit sig ned på vilstolen vänster om min. Sänder täta moln av Greve Hamilton åt hans håll. Har således en del aggressioner kvar att jobba med.

Om två timmar blir det massage och då kommer jag helt säkert få bukt med öllängtan och agg mot okända medmänniskor.

Läser/lyssnar på ”Andarnas Berg” av kinesen Gao. Den är inläst av min absolut favorit Gösta Grevillius. Gao reser till det som kallas ”Andarnas berg” men resan blir också en resa inåt. Dessutom skriver han så bra och är, vilket piggar upp, inte så lite pilsk.

Dega i Lanta