FÄRDPLAN
Några hetsiga telefonsamtal efter gårdagens Maggioblogg: Vad menar jag? Osmakligt. Men jag säger ta det lugnt. Hon ville bara låna toan.
Av barn och fyllon får man höra sanningen. Sägs det. Tror inte på det men kanske ändå för den gången för flera år sedan då jag slaktat en Tupp i TV3 för att diskutera verkligt och fiktivt, befogat och obefogat våld, ropade ett fyllo efter mig:
”Öh Tjena, Tuppas!”
Idag, när jag med den vita käppen hackande som en Hackspett framför mig kom gående i gränden, ropade ett fyllo:
”Öh Tjena, Käppas!”
Nu är det jag som packar ned lite ljudböcker och annat livsnödvändigt och reser norrut. Dags att byta smattrande klackar på kullersten, pipande mobiler, tjut från sirener och gastande fyllon mot en underbart tom byväg. Mot Hälsingland!
RAILWAY TO HELL
Skogen ligger huller om buller längs E4 på väg mot Hudiksvall. Taket på Gammelhuset lappas samtidigt tillfälligtvis av Weab:s mannar från Gnarp. Allting ordnar sig.
På stationen i Hudik sprider sig förvirringen som en gräsbrand i hemvändande julresenärers hjärnor. De mekaniska utropen i högtalarna lämnar dubbla och motsägelsefulla budskap. Bussar kommer och går. Ett barn ylar:
”Jag vill åka hem” medan ett annat knyte, i en något annan tonart, gastar:
”Jag vill inte åka hem!”
Någon börjar tala om att det troligtvis ska komma taxibilar. Greven skiner upp. Han tycker mycket om att åka taxi. Till slut får vi de tre sista platserna i en buss som är så överfull att den, om den varit en båt, gått till botten med nyfådda julklappar och allt. Nytt byte till tåg i Söderhamn och vi är på väg!
”Det känns som om vi påbörjat vår resa till Thailand” säger H tankfullt.
UPPBROTT
Bryter upp i gryningen. Jullan kokar spaghetti. På ekot säger de att TV-Eken sågats ned under natten. Deppigt och kortsiktigt. Samhällen kommer och går men gamla ekar, i alla fall borde, består. Det är på det här viset de gör terrorister.
Det är varmt ute, inte tillräckligt för att sätta potatis men milt för årstiden. Petsson kör in med sin Taxi på det klafsiga gårdsgruset och strax sitter vi hans rullande metallkapsel på väg mot tåget i Gnarp. Skogarna tiger. Allt är tyst förutom Ulf och TullaMaja som på SR Västernorrland nojsar med en präst.
Allt är Långt borta men ändå mycket nära. Novembernära.
MODERNA TIDER
Thailand! Snart åker vi dit. Men först måste resan betalas. Sitter i en timme med internetbanken i mobilen vid örat. Nej det går inte för det är en kod som fattas. Men om jag tar mig till resebyrån och betalar med mitt kort kommer vi i åtnjutande av Visas reseförsäkring.
Jullan följer mig till Apollo på Sveavägen. Flickan i kassan är hemskt ledsen men det går inte att betala för det är något med en elektronisk spärr. Hon skriver ett inbetalningskort och ber mig att ta mig till Forex för där ska det funka att betala.
En man som uppger att han är skyldig mig en tjänst eftersom han var nära att backa över mig för ett par år sedan i Gamla Stan lotsar mig till Forex. Tjänster och gentjänster.
Det råder en dyster Öststatsstämning inne på det lilla Forexkontoret. Flickan i kassan undrar snipigt var jag fått mina pengar ifrån?
”Det handlar huvudsakligen om knarkaffärer” säger jag torrt. Hon hostar till som om hon just sköljt ned en näve häftstift med en klunk blåsyra. Hon är inte upplagd för skoj.
Hon ringer sin chef och säger sedan att min bank måste faxa ett kontoutdrag så att de ser…. Ja vadå?
Ringer Maria i Bergsjö som genast faxar. Flickan i kassan upplyser mig moloket om att ett fax inkommit. Jag håller således på att slinka ut ur Forex hårda grepp. Hon verkar besviken men så är saken klar. Färdigtrasslat.
Återvänder till Apollo med kvitto på inbetalningen. Trafiken på Sveavägen hamrar. Svetten lackar.
Den rara flickan inne på Apollokontoret skakar min hand. Hennes näve är sval och trygg.
Nu är det bara frågan om vilken faktor man ska ha på solskyddskrämen.
Kommentarer