resa

1 2 3 7

FÖRSTA DAGEN I MONTENEGRO

Det luktar koleldning, diesel och av en kvardröjande Öststatskänsla.

Maria söker sevärdigheter, en utmaning, i Podgorica i Montenegro.

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Vad är då det där med Öststatskänsla? Jo, att husen är slitna, människorna illa klädda, liksom hukar och att ingen verkar ta ansvar.

Kyrkogården bakom katedralen är som en ödetomt med oklippt gräs, buskar och ett bilvrak.

Bröllopsmusik i podgorica.

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Ändå är folk vänliga och vi promenerar. Utanför katedralen spelar en orkester Balkanmusik, det drar ihop sig till minst två bröllop och inne i den väldiga byggnaden får vi uppleva Äktenskapsingångar på Montenegrinska. Det är ett skapligt pådrag med flera präster som pratsjunger, det utväxlas heliga ord, löften och det är helt klart mycket mer finlirsritualer än i ett Svenskt bröllop.

JÄTTENDAL STOCKHOLM MOTALA SUNDSVALL PODGORICA

Igår var himlen Novemberblå när jag gick runt byn. Landskapet har dragit sig in i sig själv, väntar på vinter och i backen upp längs G:a Riks 13 stannar en Pickup.

Därinne i kupévärmen sitter Stefan Hansson och Löken. De är ute och motionerar sina magar, behagligt ihopkrupna på sätena.

Vi pratar en stund. De kurrar som två gamla bondkatter och allt är lugnt.

Längs Åvägen arbetar en grävare med att lägga ned elkabel. Om några veckor, om inte tjälen hinner före, kommer en annan grävare och lägger ned Fiberkabel.

Samordning är det ingen som kan stava till.

Fortsätter att planera veckan. Först Stockholm, sedan biblioteket i Motala, följt av Sundsvall och inspelning av ”Fogelbergs Ljudbokspodd”, bl.a. med Stefan Sauk och Anton Körberg samt förstås TullaMaja och jag.

På fredag bär det av till Montenegro med Maria.

Det är bara att hålla i hatten och ständigt komma ihåg att någonstans i Världen finns det ett landskap där jag känner mig hemma.

GRYNING ÖVER ÅVÄGEN

+4 och dimman hänger i trädtopparna. Gropig grusväg full av regnpottor. Inte en käft är ute. Jo, hundarna. De skäller och står i, har väl inte värst mycket mer att göra.

Gryning över Åvägen

Det luktar inte något särskilt. Allt är liksom avstängt och vilande.

Träningsvärk efter gårdagskvällens duvning på ”Kulturstjärnan” i Gnarp.

Funderar på Podgorica, Marias och mitt planerade resmål senare i höst. Det fiffiga med Podgorica är att där inte finns några sevärdheter. Där är visst ett par broar som det inte är något särskilt med samt ett övergivet kloster. Det lär se ut som en för länge sedan lämnad byggarbetsplats. Lite armeringsjärn och en trasig kran. That’s it. Inte mycket att skriva hem och berätta om.

Omgivningarna lär dock vara något alldeles extra, staden är huvudstad i Montenegro och landet, som är stort som Skåne har 600.000 innevånare.

Varje vecka går det flyg dit. Vem reser dit? Exploatörer, tiggare och hemvändare?

Vi ska i alla fall dit. Kosta vad det kosta vill och det är inte mycket. Resorna dit är obegripligt billiga. Kanske är det det där med noll sevärdheter.

Ska bli kul att komma till Podgorica.

Men först måste jag hem, gulla med Rufus, göra en matinköpslista och fram för allt: Läsa och lyssna på allt om samtiden.

På måndag kör jag igång med ”Ring P1 099-510 10” och då gäller det att veta vilken minister som ansvarar för vad.

Och var Podgorica ligger, det vet ju alla.

MIDSOMMARAFTON I WIEN

Anna-Kajsa, konduktör/tågmästare på tåget som avgår 02.55 från Hudiksvall, Carine har skjutsat in oss, har en blomsterkrans på huvudet och vinkar adjö när vi kliver av på Arlanda för att flyga vidare till Wien.

  Det är gropigt i luften över Centraleuropa och landningen i Österrike är skräckinjagande.

  Maria tar metodiskt reda på hur vi ska komma in till staden och vårt hotell. Pendeltåg, T-bana lite hit och dit plus en promenad mellan rikt ornamenterade sekelskifteshus och hotellet visar sig vara, rummet är fullt med gamla möbler och portieren är bohemiskt snurrig, en dröm för oss som inte gillar Scandic Vrownstandard.

  Gles trafik på gatan, värmen är som ett omslag av fetvadd, +32 och vi somnar. Hemma är det sill, Midsommarstänger och den typ av hysterisk tvångsglädje som endast en Svensk Midsommar avger.

  När vi vaknar promenerar vi, det tar en kvart, till Berggasse 19 och Sigmund Freudmuséet. 400 kvm våning som hyste hela familjen Freud, 6 barn och en moster samt mottagningen där Dr. Freud tog emot sina patienter, rökte cigarr och skrev böcker.

  Flera av hans idéer har kommit på skam men man kan inte ta ifrån honom att han lade grunden till den Moderna Psykologin.

  1938 var han och hela familjen tvungen att emigrera till England, Nazisterna tog över lägenheten och nu luktar den inte ens cigarr. Ledstången har i alla fall greppats av såväl ”Råttmannen”,  ”Vargmannen” och ”Anna”.

  Fikar kaffe och Apfelstrudel och äter middag på en trottoar runt hörnet från hotellet. Sallad Caprese och Wienerschnitzel, inte världens bästa men helt ok en Midsommarafton i Wien.

  Maria hittar en Dosa och får igång AC:n och vi smälter maten denna vår första dag i Wien.

1 2 3 7
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter