resa

1 2 3 6

SÖDERHAMN, VARDAG

  Det ligger nysnö över Våren i Jättendal och en gubbe som jag möter under promenaden runt byn, säger när jag berättar att jag ska ta mig en tur till Söderhamn, att:
”Där är det så mycket Negrer nu för tiden att det är alldeles svart”. Denne man har uppenbarligen missat att vi idag inte använder N-ordet men jag förstår ungefär vad han menar.

  Söderhamn, en gång en stolt Industristad med egen flygflottilj, F15, och en slags förhistorisk gatufest som hette ”Strömmingsleken”.

  Jag brukar ibland sjunga ordet Söderhamn istället för ”Southern man” som en Texasgrupp hade en hit med för länge sedan.

  Jag följer med som sällskap när min väninna ska göra sjukhusbesök hos en specialist på Söderhamns sjukhus och vi börjar med att ta X-tåget genom det vita landskapet. Tåget rullar på, det är så mycket vardag och måndag att det stockar sig i bröstet men det är spännande att vara på väg till Söderhamn.

  Vinden klöser likt ett ilsket Lodjur när vi stiger av vid den station som också kallas Söderhamns Resecentrum. Trots det pampiga namnet känns det som en betongkloss utslängd på den Sibiriska tundran.

  Lokalbuss in  till stadens centrum.

”Ser du många mörkhyade?”

”Jovars” svarar min väninna.

  Vinden vid Järnvägsbron i Centrum är inte nådig den heller men snart sitter vi på nästa buss som tar oss till Sjukhuset.

  Byggnaden gör ett intryck av att vara bortglömd och stadd i förfall. Ingen Cafeteria i entréutrymmet och allt är lite tyst och dystert.

  Vi tar en hiss till våning 4. Även hissen håller klaffen då den inte är utrustad med en sådan där automatröst som finns på moderna sjukhus och som säger vid vilken våning man befinner sig.

  Läkarbesöket går raskt, doktorn talar Stockholmska och besvären visade sig inte vara farliga. Skönt.

  Ut i vinden och ny buss ned till Centrum. Vi byter lokalbuss igen och det känns väldigt mycket som att det är måndag hela veckan i Söderhamn.

  Man kallar staden för ”flygstaden” men det där  var ju länge sedan och Gud vet vad de pratade om på ”Tillväxtkonventet” som gick av stapeln för något år sedan. Hade de gott fika mellan dataprojektionerna?

  Strax sitter vi inne i Resecentrumet igen. Där finns faktiskt ett kafé och jag hade, världsvan som alltid, upplyst min väninna om att kaffet på  detta ställe är Norra Europas hemskaste men det visar sig vara helt ok. Smörgåsen och Hallonmazarinen likaså.

  En dam talar in ett mobilsvarsmeddelande. Det är fruktansvärt långt och när man själv får ett sådant meddelande hinner man både gå på toa och dricka kaffe innan man lyssnat färdigt.

  Jag blir upplyst om att kvinnan bär Kanariegula byxor och en illröd halvlång yllejacka. Vi spekulerar i om hon kan tänkas  vara psykolog.

  X-tåget kommer. Det var Söderhamn det och jag undrar om de på det där konventet talade om att invandringen kan ge staden en gynnsam utveckling. Förmodligen inte och jag må vara orättvis men frågan är om inte hela Söderhamn är fel ute.

    Men det är alltid trevligt att göra en liten utflykt. 

AVVIKA FRÅN MÖNSTRET

  Vi åker upp med Kabinbanan, till det där  berget, vad det nu heter men oavsett det kan jag inte tänka på något annat än min akuta bajsnödighet.

  Precis  så är det att vara turist, skitnödig i en främmande miljö. Men där vid Kabinbanans övre stopp finns en fräsch toa och en handtork, så fiffig, som jag inte stött på sedan Felix och jag besökte Holmenkollen i Oslo.

  Knyter skorna vid en förmodligen vidunderlig utsikt varpå att vända Kabinbanan ryggen och knalla nedför berget, Vi har returbiljett, men skit i det, tack vare att vi krånglar och snubblar längs en opålitlig serpentinpromenadväg, stöter vi ihop med 10 eller 12 utplacerade bronsreliefer.

Nu är jag på mammas gata och läser bilderna med fingrarna.  Pustar ut på en bänk i hamnen med vatten och frukt. Vilken tur att vi avvek från mönstret och gick nedför hela det där berget. Känner fortfarande reliefbilderna i mina fingrar och funderar på att pröva den tekniken när vi kommer hem. 

UNDER TAKBJÄLKARNA  

2,5 timmar senare anländer Maria och jag till Dubrovnik. Luften är klar som en tidig Svensk sommarmorgon. Branta berg, grönska och ett hav som är svartgrönt.

  Det är fortfarande tidig förmiddag och vi sover en stund. Sköra kyrkklockor och över allt trappor och prång. Stadsmuren är från 11-talet och jag, som blind, går gratis den 2 km långa skyddsverket medan Maria får hosta upp 150:-. Promenad i maklig takt, ännu mer trappor och det är inte konstigt att de som gjorde, eller gör, ”Game of Thrones” fick gåshud när de hittade denna medeltid pärla.  Middag? Tror det blir något Koreanskt. Ser fram mot en lugn natt under takbjälkarna.

  Dubrovnik, vem kunde ana atmosfären här när vi före gryningen lämnade det chockade Stockholm.

TUPPLUR I ALL ÄRA

TUPPLUR I ALL ÄRA

 Sover mig in och ut ur ”Besökaren”, läst av Magnus Roosman och författad av pseudonymen Lee Child. Till slut har jag varken ordning på boken eller på dygnsrytmen.

  Vaknar pigg som en lärka, dricker en balja kaffe och ser över packningen. Allt är i ordning och jag står med mitt bagage, det ska räcka över två föreläsningar i Stockholm i morgon, debatt på Gräv 2017 och vidare med Maria till Dubrovnik på söndag morgon.

  Men varför kommer inte Hans-Åke? Han ska ju köra mig till Y-bussens hållplats ute på E4.

  Till slut ringer jag honom. Jag är hysteriskt pigg medan han är sömndrucken.

”Klockan är mitt i natten” upplyser han.

”Och jag som trodde den var mitt på dagen.

 Resfeber? Ja,jag tror faktiskt det. Resfeber och dagvill.

1 2 3 6
Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Kommentarer
Följ mig på Twitter