”Nej Mothers of Invention spelade inte på just den konserten. Det var Ten Years After med Alvin Lee, The Fugs med bl.a. Ed Sanders och Tuli Kupferberg och Fleetwood Mac med Peter Green.”
“Just det! Det var på den tiden Fleetwood Mac var ett ruffigt Brittiskt Bluesband och inte ett Amerikanskt tuggummi.”
Vi har inte talats vid på över 40 år och när jag ringer för att gratulera Classe när han fyller 60 kör han en bil över Öresundsbron. Vid hans sida sitter Elsy. Hon var charmigast i Aspudden och på den tiden var de kompisar. Nu har de både barn och barnbarn.
Classe låter så himla rar. Lika snäll som då när jag var 15 och just hade flyttat till stan för att arbeta. Vi blev vänner och plötsligt kände jag mig inte borta utan hemma.
Vi gjorde många roliga saker. Sådant som jag inte vill att mina barn ska göra. Men Classe och jag kunde hantera även farliga tillstånd och egentligen var det väl mest mellanöl det handlade om. Möjligen även Glas-Turk och Röd-Libb.
Den där konserten var verkligen grym. Undrar om The Nice också spelade den gången. Eller var det på en ungdomsgård vid Hornstull? Classe hade i vilket fall, tror jag, en bucklig men i stort sett spelbar LP med det bandet.
Var tog alla de här åren vägen som ligger mellan då och nu?
Det är egentligen inte så viktigt. Det betydelsefulla är att han låter lika schysst som då och hans röst, där den kommer fladdrande från sundet mellan Danmark och Sverige, gör mig lycklig.
Fleetwood mac tycker jag är bra men är inte det här mer sakralt och otroligt vackert. Jesus bergspredikan.
Det var i bergspredikan jesus lärde ut bla. fader vår och predikade så kloka saker som aldrig innan sagts.
Jag tror det är systrarna graafs pappa som gjort denna sidan i meros.
www. meros.se/index7.htm
Undrar om jag har ”hittat hem” på nätet…?
Först hittar jag här tidernas bästa såpa, Dyngasvin och dessutom en snutt FZ & MOI.
Frank har varit min husgud sen jag var en trettonårig sork någon gång på mitten av 70-talet.