Medan M/S Baltic Queen fortfarande ligger vid kajen i Värtahamnen föreläser jag ombord för annonsörer och medarbetare kopplade till Hälsingetidningarna. Sällskapet är på väg till Estland och vi befinner oss alla långt från Hälsingland. Trots det känns det som att vara hemma.
Det visar sig att HT:s nya chefredaktör Danne har min äldsta son som husreparatör för sin bil och en kvinna i gruppen kände Bälter, byslaktaren som jag en gång för länge sedan var dräng hos.
En bagare från Söderhamn berättar skrockande att jag en gång i ”Ring P1” först blev utskälld minut efter minut av en arg gubbe och sedan sa: ”Hejdå skitgubbe” och langade på luren. Folk pratar så mycket men det är förstås hedrande att vara föremål för mytbildning.
Anna-Karin från HT:s marknadsavdelning är mycket rar och lotsar mig varligt i den marina miljön. De böcker, ”Berättelser om djur”, som jag medfört säljs snabbt slut så nu blir det mat på bordet även kommande vecka.
Täppas med Anna-Karin och Danne
Umeåbon som ringde dig och ville tala om en för honom angelägen fråga avfärdade du med att han lät som ett litet barn. Du frågade honom också om han inte hörde hur han lät.
Det är sådant som kallas projiceringar.
Störst, bäst och vackrast i egna ögon. Enligt egen utsago ser du dåligt med dem. Kanske det finns en symbolik….
Umeåbon som ringde dig och ville tala om en för honom angelägen fråga avfärdade du med att han lät som ett litet barn. Du frågade honom också om han inte hörde hur han lät.
Det är sådant som kallas projiceringar.
Störst, bäst och vackrast i egna ögon. Enligt egen utsago ser du dåligt med dem. Kanske det finns en symbolik….
Kära Linea och Birgitta!
Tack för era vänliga ord och för er värme och erat engagemang.
Kämpa på!
Hej från
täppas