Fullmånen hänger över Norra Berget i Sundsvall. Nysnö och tysta granar.
Det luktar brasa och hörs röster inifrån en timmerkoja. Granris på golvet, Fårskinnsfällar på bänkarna och et 20-tal personer som sitter tätt samman. Det är Västmarkens Intresseförening som skänkt 5 000:- till Världens Barn och på så vis fått en berättarkväll.
Lotte står böjd, det är lågt i tak, över stekhällen och förfärdigar rårakor med fläsk. Dessa serveras med lingonsylt och är oerhört goda.
Det är jag som är själva berättaren för medan gästerna mumsar rårakor, dricker glögg och kaffe berättar jag historier från min senaste bok ”Berättelser om Djur”.
Då Västmarken inte ligger långt från Matfors vill de också gärna höra om inspelningen av ”På Tur med Täppas”-programmet om Matfors som vi gjorde för en hel massa år sedan. Den pensionerade bagaren vittnade att han länge fick dras med dåligt rykte eftersom jag kallade en dam på ett konditori för ”Sur kärring”. Denna ampra donna arbetade emellertid inte på just hans inrättning men jag bad ändå om ursäkt. Allt sades dock med gott humör.
Det var en himla mysig helgdagskväll i timmerkojan och min tweedkavaj luktar fortfarande, fast det nu nästan gått ett dygn, starkt av vedrök.
