SKRATT LÄNGS VÄGEN

Är det besvärligt med logistiken?” undrar en man som jag tilltalar på Gävle station. Han heter Staffan, är advokat och är på väg hem till Jönköping. Själv är jag på väg till Stockholm för en snabbvisit. Imorgon bär det av norrut igen.

”Nej, inte särskilt” förklarar jag ”Tursamt nog finns det alltid någon Hygglig människa som ger mig en hand”.

Åsalinnea och jag på perrongen i Gävle

Då kommer Åsalinnea Davidsson. Det var hon som guidade mig från bussen, den som gick mellan Gnarp och Gävle. Och till rätt perrong i Gävle. Hon är klinikchef på Gävle Sjukhus Ortopedklinik. Hon undrar om jag hittar min väg men ser samtidigt att jag fått kontakt med Staffan. Hon är jätterar och ett bra exempel, precis som Staffan, på att det finns riktigt och alldeles äkta vänliga människor.

När vi gick från bussen till stationen för en stund sedan och jag skulle lägga handen på hennes axel råkade jag lägga handen på hennes tuttar. Hon skrattade och sa att som Dalmas är hon inte pryd. Jag sa att det där väl var en slags sjukdomsvinst.

Vi skrattar ett stort tillsammansskratt, solen skiner och det är lätt att vara människa, blind och på väg.

6 tankar om ”SKRATT LÄNGS VÄGEN”

  1. Mycket snyggare klinikchefer i Gävle än här i storstan och du ser väldigt nöjd ut,-) och visst ja, det bästa, att hon var snäll, omtänksam och trevlig också:-).

  2. À propå logistik och sånt så har jag funderat på en sak.
    På min arbetsplats sitter här och där små metallskyltar med punktskrift där det står vad de olika lokalerna och kontorsavdelningarna heter. När jag frågar hur en blind besökare ska hitta själva skyltarna får jag inget svar, bara undrande miner. Har du ett svar, Täppas?
    Kanske står det i någon kommunal tillgänglighetsplan att man ska skylta med information i punktskrift, men jag förstår inte vitsen. Dessutom  är flera av skyltarna felstavade…

    1. Bia!
      Det där verkar ju helt koko. Som att; nu har vi gjort något för de synskadade, men det är inte så viktigt att det fungerar i praktiken. Det är det att vi satt upp de där skyltarna som räknas. De där blinda rackarna får väl gissa sig till var de sitter….

      Det är väl också därför jag oftast utgår ifrån att det inte finns någon särskild handikappanpassning och att det alltid är bäst att lita till närvaron av andra Mänskliga varelser.
      Hej från
      Täppas

Skriv gärna en kommentar!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.