Vaknar på fel sida och vet inte ens vilken det är. Kan det ha att göra med att jag somnade med en Talbok om mystiker i Tibet, drömde som en tok och vaknade helt borta. Borta i Tibet.
Uträttar ärenden. Går till vanliga ställen, Konsum och Tobaksaffären men hamnar hela tiden vilse. Befinner jag mig i Lhasa eller i Gamla Stan. Fan vet. Känner mig som en sopa.
Varför skriver aldrig människor i statusraderna på Facebook att de känner sig som Sopor? Istället dricker de Rosévin och skrattar med riktigt goda vänner.
En känsla av Hopplöshet är inte klädsamt om man inte trivs i Offerkofta. Det gör inte jag men 4 olika personer, för mig helt okända, undrar vänligt när jag hörs i Radions ”Ring P1” igen. Säger som det är; om en och en halv vecka, men jag yppar inte ett ord om att jag denna dag själsligen är kart- och kompasslös i Tibet.
En timmes rodd på gymmet gör saken mycket bättre. Dånar på i Hörlurarna med ”The Cream live at Albert hall”, ”Darkness” senaste och en skiva med ”Plan B”.
Lagar middag med Torsk, Mozzarella och Oliver. När jag var liten räckte 1 Torskblock till en middag för fyra. Nu behövs det 2.
New Yorks Borgmästare för en kamp mot överkonsumtion. Han skulle fråga en familj jag kände: De delade en halv grillad Kyckling på två vuxna och två barn. Idag har de visserligen gått åt olika håll men det är inte säkert att det var snålheten som bedrog dem.
Inget är säkert sådana här Skitdagar.
Den här meningen fastnade hos mig; ”När jag var liten räckte 1 Torskblock till en middag för fyra. Nu behövs det 2” . Varför har det blivit så?