Väntar på bussen, vad är livet annat än att vänta på bussen och trafiken förbi Mälartorget är ett dissonant och stinkande slagverk uppfört av en galen samtid.
Greven följer mig till Serafens kvartersakut för att jag ska kunna lämna årets blodprov och bredvid mig på bänken sitter Jan H, pensionerad öron näsa halsdoktor, och han säger att han aldrig lämnar några prover. ”Kommer man in i det där systemet blir man bara sjuk.”
Han berättar om andra manliga läkare som är så nitiska att de känner på sin egen Prostata. Det låter krångligt och som en väldigt gymnastisk hand och fingerakrobatik. Han toppar detta med knäppa läkare genom att berätta om en som odlade muskelcellceller med cancerditon och sedan stekte resultatet som biff. ”Det var väldigt mört.” Greven håller för öronen.
Senare samma dag, promenad runt Jättendal och dofterna från gräset och örterna är berusande goda. Inte konstigt att det florerar en jolmig landsbygdsromantik för hur beskriver man dessa lukter utan att bli löjlig? Det är bara så underbart att jag lägger ned ironi och bakvända tankar.
Det är ingen ordning på läsandet. Avslutar “Den sista kejsarinnan av Kina” av Jung Chang, hon som skrev ”Vilda svanar”, en tegelsten med så mycket Eunucker, ränker och politiska förvecklingar mellan det gamla Kina och en begynnande modernitet att berättelsen blir både lärorik och fängslande.
Går över till Kjell Westös ”Hägring 38” och vips är det 30-tal i Helsingfors och en tät historia som gör storpolitiken så närgången att den kryper under skinnet. Tack för det lästipset, Kristina.
Det är ingen ordning på allting och jag undrar: Vem är jag och vart är jag på väg?
Går iväg med en sopa och då står allt mycket klart: Jag är den där gubben som bär en sopa och mitt mål är Soptunnorna.