EN TRIVSAM BEGRAVNING

Vinden  driver skoningslös över den gigantiska och K-märkta Skogskyrkogården, hatten blåser av två gånger, när Inga och jag tar oss mot ”Det Heliga Korsets kapell” och begravningen av Nisse Andersson.

Inga Eriksson och jag

  Vi hade honom som lärare på Nyckelviksskolan under början av -70, vid den linje där vi studerade ett egendomligt hopkok  av psykologi och slöjd. Nisse hade arbetat med både Skå-Gustav och Carl Malmsten och personifierade denna blandning. Han kom att bli en av mitt livs viktigaste Mentorer, fick mig att lita på det som var udda inom mig och att inte vara rädd för osäkerheten. Våga vara, helt enkelt, på gott och på ont.

Täppas och Nisse på 70-taletNisse

  Någon berättade att han, i början av en ny termin, frågade i Lärarrummet hurdan den nya gruppen var och när han fick svaret: ”De är jätteduktiga” så sa han:
”Usch då”. Duktiga människor imponerade inte på Nisse, sådana finns det hur många som helst av, de gör väl i och för sig ingen skada, men det leder inte till något genuint.

   Duktighet är bedrägligt  då den genomsnittsklyftige personen kan räkna ut vad som behövs för att göra rätt, anpassa sig till normen och få stilpoäng för detta. En känsla av att vara lite bättre blir den duktiges bäste vän och i detta, något högre tillstånd, kan den blicka nedåt med moraliskt oförvitliga och aningen fördömande ögon på alla dessa som inte riktigt når upp till normen. Den duktiges värld krymps  av att  livsinnehållet  inte blir stort mer än att vara gränsvakt och bevaka sitt duktighetsområde. Intolerans går hand i hand med denne person som blivit expert på att vara inskränkt. Det är, tvärt emot vad den duktige tror, ibland rätt att göra fel.

   En annan sak vad gäller Nisse är att han tyckte om smör och grädde. Mat blir godare så och han kunde tala om Gös som vore den ett högre stående väsen. Stekt i smör.

  En man läser en novell av Birger Vikström, en favoritförfattare vi hade gemensamt. Historien handlar om mannen som kommer in i en skogshuggarbarack, förväntar sig kortspel, brännvin och slafsigt prat om fitta men möter en koncentrerad skara som med tungan i mungipan  sitter med Morakniv och täljer på pinnar. De skapade.

   Musiken var cool jazz, Fado och Kajsa Grytt live.

  Vi lade varsin syrénblomma och  klappade kistan för vad kan man mer göra när själva livet tagit slut?

  Goda mackor, vin, tårta och kaffe och stämningen blev uppsluppen under fikat efteråt. Ulla Grytt, Nisses fru och textilkonstnärinna, sken som en sorgsen sol och alla var överens om att Nisse själv skulle ha gillat tillställningen.

En kommentar till EN TRIVSAM BEGRAVNING

Skriv gärna en kommentar!

Persongalleri
Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.
Följ mig på Twitter