”Tänk när du och jag for och hämtade en gammal frysbox åt Alftahållet” säger Thomas. ”Var det verkligen en frysbox?” Undrar jag. Säker kan man inte vara för det här är gamlingarnas Nyårsafton hemma i Stanleys stuga i Delsbo.
”Jo, nu kommer jag ihåg boxen, den var tung som ett as, rymde minst två personer plus en hel älg” minns jag plötsligt.
H nyper sig i låret. Ska hon vakna från detta Hippisarnas PRO-möte? Ånej, då, ännu är vi inte klara.
”Vi såg nog rätt fattiga ut på den tiden” erinrar sig Anna-Clara. ”Med folk i allmänhet fick bättre lön, köpte slalomutrustningar till sina barn gick vi i slitna kläder”.
Nisse Olofsson lägger för mig lite mer rökt Oxhjärta medan Stanley sitter mest tyst, förmodligen nöjd över att ha lagat så mycket god Nyårsmat: Gratänger med tomater, Aubergine och Parmesan, stekar och såser.
”Kommer du ihåg den där rara morfinisten ni hade som vårdplacering på erat KFML(r)-kollektiv?” Frågar jag Nisse. Jo han kommer ihåg, en mörk kille. ”Träffade honom senare under åren i trakten av Sergels Torg. Han sålde nystulna böcker för att få ihop till dagsransonen och han stal med en enastående fingertoppskänslighet. Minns att jag köpte ”Dumskallarnas sammansvärjning” av honom.”
Sedan pratar vi om när vi var i skogen och röjde för en skogstraktorväg. Vi sov i en kammare i en gammal lagård, hade pölsa i 1-kg:s kaffeburkar, fläsk i en låda och givetvis kokkaffe. Det var tider det.
Det är då det plingar till i H:s telefon. Jullan skickar en bild på sig och tre kamrater, alla i långklänningar från sitt Nyårsfirande i Shanghai. Vi vaknar ur vår gaggiga trance och begrundar det oerhörda faktum att det finns unga människor som i just detta ögonblick är i full färd med att leva sina liv. Och kul verkar de ha det, de små liven.