LIVSDEGEN

Stefan Löfven gör en Palme och benämner SD som ett nyfascistiskt enfrågeparti. De andra Partiledarna skruvar på sig och säger, Nja men de är förstås främlingsfientliga, är insnöade på en enda fråga och hyllar ett i dimmor inhöljt Ursverige.

Kanske är det just det som är så Svenskt, att inte vilja diskutera invandring och människosyn samtidigt som det inte är något konstigt med SD. Det är väl klart att partitopparna lubbade omkring på stan med järnrör och pratade om ”Babbar” men det är ju helt normalt.

Allting är normalt, allting är jättefint, bra och på väg mot helvetet.

Under promenaden runt byn stötte jag ihop med Oraklet och vi kom att tala om Svensk Kultur. Oraklet menade att om man har en deg måste det hela tiden tillföras ny jäskultur. Annars jäser det inte, det blir inget bröd.

Enkelt, fast det är förstås inget att tala högt om.

På det privatpolitiska planet gäller det nu att väcka Greven, utrusta honom med en yxa, gott mod, ett sjudundrande granletarhumör och följa honom till skogs, och du Rufus, ikväll återvänder vi för några dagar till Julrushens epicentrum.

VYKORT FRÅN FELIX

Inte mycket händer. Rufus  sover någonstans i huset, en traktor kör in på gården, vänder och så är det dags för en kopp kaffe. Sitta vid datorn, promenera,  åka och träna. På fredag kommer Greven och då blir det liv i luckan.

”Men vänta nu, var det inte tal om en regeringskris?” Vi är, med gympapåsar, på väg in till Kultur-Stjärnans gym i Gnarp.

 Maria går in på aftonbladet.se, oj, på med radion och ur den strömmar röster svullna av upphetsning och förtrytelse.

Det är ett fruktansvärt oväder på samtidens hav, regeringsskutan har sprungit läck och vädret är så besvärligt att räddningshelikoptrarna inte kan lyfta.

Reportrar snor ihop enkäter med folk på stan och talar till dem som vore de förståndshandikappade. Egentligen verkar ingen vidare värst bekymrad, inte jag heller och det enda man kan hoppas på är att människor med en i grunden rutten människosyn inte får ännu större inflytande.

Felix i Stonehenge

I det här läget är det skönt att få vykort från Felix. Han är några dagar i England för att besöka sin vän Mitka och dennes flickvän. Häromdagen for de till Stonehenge, den över 5 000 år gamla stensättningen, och flickan i informationen sa:

”Har ni tur kanske ni får se vår Premiärminister.”

Jovisst, där var TV-bussar, poliser och sådana där med sladd i örat, stenhård uppsyn och solglasögon; säkerhetsfolk.

Vad gjorde Cameron vid Stonehenge? Ville han knyta an till det urgamla monumentet som för att säga:

”Jag är ingen dagslända jag heller.”

Världsledaren David Cameron

Både Felix och hans vänner fick hälsa på Cameron och ska Felix, som är så noga med sin handhygien, någonsin mer tvätta sin högra hand?

Sätter på Bryan Ferrys nya och fullständigt makalöst bra musik, låter som Roxy Music när de var på topp, och värmer på lite kaffe.

Stonehenge, ja jädrar i min lilla låda.

SÖKES: MENTAL TANDTRÅD

Vaknar med en sur smak i munnen.

Att en psykoterapeut, Poul Perris,  intervjuar, TV igår kväll,  partiledare förefaller på papperet som en bra idé men i verkligheten blir det fruktansvärt uselt. Vem hade trott att Fredrik Reinfeldt skulle tala om en känsla av otillräcklighet, oförmåga att bygga och skapa varaktiga  relationer eller att han ibland vaknar  klockan 04.00 efter att ha drömt om att han gått vilse i ett Slott av hemskheter.

Givetvis hade Reinfeldts rådgivare lämnat in en lista på saker de inte fick tala om, vem hade trott annat, och så blev intervjun slätare än en stresskula av alabaster.

Inte heller Jan Björklund  kommer att bryta ihop och erkänna.

Det var riktigt hemsk TV. Varken Journalistik eller Psykoterapi, bara förutsägbart och självgott  kladd.

Snart knackar Maggan Gardtman på dörren. Hon är min Datafröken och hon ska lotsa mig genom Windows 8 för blinda. Jag har en lång trafikstockning, som en seriekrock på Autobahn av olösta problem, och nu ska hon se till att min trafik börjar rulla igen.

Greven förklarar att han hellre skjuter sig i knäna än äter Kassler till middag. Ändå är han inte Muslim.