DEN SKÖRA TRÅDEN

Snö. Det kommer ett råmande från gårdsplanen. Det låter som ett rytande urtidsdjur.

Snö faller och Nicke plogar. Allt är i sin ordning.

Men om man bryter ordningen. Vad händer då?

Hon slutar äta kött, tömmer kylskåp och frys på allt som har med djur att göra.

Hennes man, en riktig träbock, fattar ingenting och tycker mest att hon, som aldrig tidigare gjort något väsen av sig, är jobbig. Hennes pappa blir rasande och ger henne ett hårt slag.

Hennes svåger är också speciell men kanaliserar sin ovanlighet i sin videokonst.

Det här är boken ”Vegetarianen” av den Koreanska författaren Han Kang.

Jag tror den handlar om den sköra tråd som skiljer det ”normala” från det avvikande. Vi följer alla en stig och om den bryts går det åt helvete.

”Vegetarianen” är en väldigt bra bok.

KAOS ÄR GRANNE MED BRONS

Jag har förberett Felix, som hjälper mig att via T-banan transportera min senaste skapelse, den är i vax men ska gjutas till brons, på att det råder en riktig villervalla i Adrians Bronsgjuteri. Det är inklämt under ett parkeringshus i Tensta och Adrian är vänlig, snacksalig och tar hand om mitt, ska vi säga, Fogelbad.

”Det blir färdigt om en eller sex månader, vad vet jag” säger Adrian, tar en klunk Folköl och tänder en cigarett. När vi går vidare för att äta lunch på ”Punjab Masala” säger Felix imponerat att han aldrig tidigare skådat ett sådant kaos som det i Adrians verkstad. Ändå vet han precis var han har allting. Det är en ordning som passar honom.

 

Det finns inget Indiskt krimskrams på väggarna inne i den Indiska krogen, allt är enkelt men maten Himmelsk.

En Chicken Vindalo för mig och någon annan sorts kyckling för Felix, varsitt nygräddat Nanbröd, en Mango Lassi för Felix och en Fanta för mig. Massor med grönsaker, ris och kyckling. Hela klabbet för 220:- och vi rullar ut medan vi diskret rapar Kardemumma.

TRUMP, TRÄNING OCH CARSTEN JENSEN

Hinner knappt av Y-bussen förrän jag står hos ChristerCaffellini på Västerlånggatan och hinkar kaffe. Det kaffe jag dricker i Jättendal är inte dåligt, Gevalia Eko Mörk, men att jämföra det med Christers fika är som att ställa Jättendals fotbollslag bredvid Malmö FF.

Äntligen! Efter fyra timmar med Y-bussen belönas jag med kaffe hos Christer på Caffellini

Ett inlägg delat av Täppas Fogelberg (@blindfotografen)


Börjar med en stark Latte, två kaffeshots, och toppar med en enkel Espresso. Den senare är så stark att nackhåren står rätt ut men smakar ändå inte som något man skrapat ur skorstenspipan.

Det är kul att vara åter i Stockholm. Stöter ihop med Loni, hon som har syateljé i Tyska Brinken, morsar på Ann som vallar sin hund Pankie och så vidare. Folk är vänliga. Det beror förmodligen på Solen och ljuset.

Går längs Riddarfjärden på väg till World Class Slussen och träffar min nya PT, Sanna, och vi pratar om vad jag behöver träna. Det handlar inte så mycket om muskelknutteri som att vara rörlig och känna balans. Om man, som jag, inte ser väggar, golv och tak kan man bokstavligen få problem med att balansera in sig i tillvaron.

PT-Sanna och jag

PT-Sanna och jag

Sanna säger att det finns 20-30-åringar som inte utan stånk, stön och med stöd av händerna kan ställa sig upp från att vara sittande.

Hennes faster, 73, kan från sittande i skräddarställning resa sig upp i stående utan att med händerna röra golvet. Detta kan även Sanna vilket hon demonstrerar.

Att avfärda rörlighetens betydelse är som att likt Trumps vicepresident, förneka Darvinismen och all vetenskap utan hålla sig till ”alternativa fakta” som Bibelns skapelseberättelse.

Apropå Trump menar min modemedvetna väninna att anledningen till att Trump bär så lufsiga kavajer måste vara att han vill dölja sin väldiga (otränade) rumpa.

Det är bra att byta PT ibland för inga av de övningar Sanna kommer med har jag gjort förut. Det våras även för träningen.

Mot kvällen äter Felix och jag på ”Jerusalem Kebab” i Gåsgränd. Kebabtallrik med Humus, Tzatziki, friterad broccoli och bulgur. En man kommer in och pratar Arabiska med Jerusalemmannen.

”Det är min svärson” säger innehavaren ”och han brukar ringa till dig och bråka om Palestina” Han skrattar och fortsätter att berätta:

”Det var han som införde Falafeln i Sverige för många år sedan. Nu har han en Falafelfabrik och det var hans bröder som utkämpade det berömda ”Kebabkriget” på Götgatan. Men jag höll mig utanför det där.”

Felix och jag mumsar medan vi får ta del av denna historiska skildring.

Vi fortsätter till Kulturhuset för att lyssna på den Danske författaren Carsten Jensen. Samtalet leds av DN:s kulturchef Björn Wiman.

Carsten Jensen, som slog igenom med romanen ”Vi, de drunknade” och som är aktuell med ”Den första stenen” är en sympatisk man. Han menar att han som ung gärna grep till nävarna men att han nu lever ut sin vrede i text.

”Donald Trump är en fascist” säger han liksom fundersamt och menar att de som får mest utrymme i Dokusåporna är de de som är elaka men underhållande. Som Trump.

Han pratar om att de som dras till krig ofta söker en livsintensitet tom slår allt annat. Men i stridens hetta skiter 25% i brallorna.

”De visar de aldrig i Hollywoodfilmer eller i TV-spel.”

KÖNSROLLER OCH EN VINTER SOM DENNA

Det droppar från taken och på radion firar de Lokalradions, det som senare blev SR P4, 40-årsdag. Den här dagen, för fyra decennier sedan, var det, lokalt över Hälsingland och Västernorrland, 25 grader kallt. Trippar runt byn, ömsom i vattenpölar och fläckvis på blankis.

Träffar en kvinna jag känner. Hon arbetar med att städa och jag frågar om hon har mycket jobb?
”Jodå, jag städar hos Eva-Britt, Stina, Lotte H och hos Katarina nere på byn bl.a.” Vi står och pratar en stund.

Efter ytterligare några hundra meter träffar jag Nisse. Han har en grävare, några traktorer och en massa maskiner. Det är han som plogar på många ställen men just den här vintern har plogen inte mycket att göra.
”Du har väl fullt upp med snöplogningen en vanlig vinter?” undrar jag.
”Ja för sjutton. Jag plogar ju hos Kennet, Stig, Björn-Roland, Ove, Sven-Erik och hos en massa andra.”

Kommer hem och sörjer att jag är färdig med Elena Ferrantes tredje bok”Den som stannar, den som går” och fortsätter, i väntan på den fjärde Ferranteboken, med Ian McEwansNötskal”.
Han är en sådan där som det är ”Fint” att läsa men den här boken är kul. Berättarjaget är ett foster i den svekfulla mammans mage. Pappan är en fattig störtmes, han ger ut diktsamlingar som ingen vill läsa, som mamman håller undan med floskler som ”jag måste vila, vi får ta en time-out och tänka på barnets bästa” men hon ligger hejvilt med pappans rika men genomtrista farbror.
Nu väntar jag bara på att barnet ska födas och utkräva en präktig hämnd på sin usla mamma och ruttne farbror.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 18-årig son som går tredje ring på Gymnasiet och har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 24-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 27-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 36, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Följ mig på Twitter