VÄDRET VID MARTJÄRN

   Vägen är spårig, lite snö men inga problem att promenera. Går med Maria, fyller lungorna med luft som vore den lustgas. Vilket den på sätt och vis är.

”Minns du när vi gick här på sensommaren?” undrar Maria.

”Mmmm visst.” Det är klart att jag minns det. Skogen doftade av mossa, örter, träd och fåglarna sjöng. Det var t-shirt, löst hängande skjorta och tunna brallor. Nu är det långkalsonger, tjocka ylletröjan, öronlappar och schal. Skogen är knäpptyst förutom en och annan vindpust som sjunger i trädkronorna.

Då, i somras, mötte vi en person, vi kan kalla honom SN som hejade glatt och påstod att han var på jakt efter blåbär men ett barn kunde räkna ut att det var hjortron han hade i tankarna. Han ruckade lite på sanningen, förmodligen för att han ville ha Skogens Guld för sig själv. Vi fnissade medkännande åt hans nödlögn.,

”Fast det är lika skönt att gå här nu” fortsätter hon.

Jag kan bara hålla med. Det är en fin dag för en söndagspromenad och vädret vid Martjärn är alltid härligt.

RAPPORT FRÅN EN IGLO

   Nu är det -8, vindstilla och marken är täkt med fruset regn snarare än snö. Drägligt väder men förra veckan var det andra bullar.

Vaknar av att den del av mig som sticker upp från täcket, näsan, är iskall och att katten Rufus ligger inborrad vid min midja. Hela huset är iskallt, inget vatten i kranarna och elementen är kalla.

Ute är det -25 och jag tänker inte poetiskt att ”Midvinternattens köld är hård” utan att nu är det klippt.

När jag var liten och bodde i en lägenhet i Gävle var det bara att ringa på Harry, vaktmästaren, om något var på tok. Det var alltid kul när Harry kom med sin verktygslåda. Pappa och Harry slängde käft och allt utstrålade en trivsam ömsesidig förståelse. Harry bytte några packningar och så var saken klar.

Nu när jag vaknar till ett fruset hus med dött värmesystem finns ingen Harry men jag har Klas-Göran, byns bilmekaniker och min trygga klippa. Ringer och han dyker upp och har med sig en värmefläkt för att lindra den värsta kylan.

Värmesystemet är inte riktigt hans grej, han är bra på bilar och jag sms:ar Lars vid Hassela Värme. Det tar emot, det är ju helg och allt, men vad ska jag göra. Jag är desperat.

Lars, som är en verklig hyvens prick, dyker upp några timmar senare. Han grejar, skruvar och står i och det verkar som om värmen är på väg tillbaka. Några timmar senare är det förkylt igen. Allt avstannar, fryser och jag känner mej ytterst miserabel. det är kväll och inte mycket att göra.

Släpar in en madrass i det enda rum som har ett elelement. Somnar iförd två ylletröjor under tre täcken och en katt. Fight, Flight or Freeze är de klassiska mänskliga beteendena vid krissituationer och jag väljer det senare.

Nästa dag har kylan därute dämpats och Lars kommer tillbaka. Jag känner mig som ett barn som väntar på Tomten. Och här kommer han! Han går runt och hans grymtanden övergår efter en stund i visslande och nynnande. Det är ett gott tecken. Jag vet ingenting om rörmokeri och värmeväxlare men jag vet att en människa som trallar känner tillförsikt.

Vi dricker kaffe och äter pepparkakor. Värmen stiger långsamt på elementen och jag slutar att känna mig hopplös.
Snart är det Midsommar.

NÄRA DÖDENUPPLEVELSE

  Det är kväll och jag har just läst/lyssnat färdigt på boken”Fiskarmännen” av den Nigerianske författaren Chigozie Obioma. En gripande berättelse om en familj och syskon som beslutar sig för att döda en galning.

   Det är då det händer, just precis i den där känslan av att vara både tom och uppfylld, som man får när man läst en bra bok.

  Telefonen dör. Min iPhone tackar för sig och hänger sig. Gustav kommer men han lyckas inte få igång telefonen. Den iPhone som är mitt främsta hjälpmedel som blind är död.

  Det var först denna morgon, när jag satte mig i Jörgen Sundvalls bil, för att åka till studion i Sundsvall som allt med telefonen löste sig.
”Håll in Hem- och påknappen tio sekunder” föreslog Jörgen. Och, tjofaderittan, telefonen vaknade och det på rätt sida.

  Det slår mig att mitt iphoneberoende liknar en knarkares sug efter Heroin.

  Och programmet då? Jo, bra, med givande samtal om Självmord och Israel/Palestina. Vitalt.

Producent Pether- Öhlén och tekniker Peter Wallgren

  För en ensamvarg som jag är det kul att ha arbetskamrater, Pether och Peter. Dessutom har jag en iPhone som fungerar plus att TullaMaja och jag ska äta lunch på Sundsvalls bästa salladsställe: BIM.

HUKA ER, GUBBAR OCH GUMMOR, FÖR NU LADDAR HAN OM

  När det är ”Folk och Försvarskonferens” i Sälen färgar detta in också ”Ring P1”. Gubbar, det är mest Gubbar, har teorier, Rysskräck, Natovänlighet och tvärt om. Alla är tvärsäkra men det känns ingen krutrök.

Då jag just läst/lyssnat på Susan TraversEn ensam kvinna i Främlingslegionen” har jag en blodig, spännande och fruktansvärt dramatisk upplevelse i bakhuvudet. Det är 2:a Världskriget och De Fria Franska Trupperna, osams med Vichyregeringen, och även kallad Främlingslegionen utkämpar fruktansvärda strider i Nordafrika mot de Nazistiska trupperna. Krutrök i stora mängder och en hetta som är bestialisk. Och mitt i allt detta en kvinna, Susan Travers, och hon får krigets realitet att kännas ända in i märgen.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 18-årig son som går tredje ring på Gymnasiet och har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 24-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 27-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 36, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.

Följ mig på Twitter