”FÄBODLIV” PÅ TRÄTEATERN I JÄRVSÖ

  Äntligen får jag anledning att besöka den legendariska Träteatern vi Stenegård i Järvsö. Det är Kajsa Olanders och Sara Parkman som framför ”Fäbodland” och Maria och jag, eftersom jag gör en liten bandad roll i föreställningen, står på gästlistan.

img_1789

Det har kommit massor med folk, många är påfallande yngre, ja under 50 och stämningen är uppsluppen.

En Musikteaterföreställning om fäbodliv hotar, i alla fall i min värld, att kantra i ett helvetiskt fiolgnidande och drypande nostalgi. Men oj vad jag blir  bedragen.

img_1792

Det var gnista, diskussion om Matriarkatet, ja t.o.m. om Lesbianism. Och  massor av suggestiv  musik. Kanonljud, spontant och medryckande.  Musiken liknade rätt mycket mitt favoritfolkrockband ”Skenet” men det är kanske ingen slump att trummisen i detta band är Kajsas sambo.

maria-och-jag-framgor-stene-gard

Stenegård

Vad kul det är att gå på teater, bli förvånad och upplyft. Det här var ingen vanlig sådan där Riksteatersatsning a la ”Nu ska vi ge bonnläpparna lite kultur”.

Glada anträder Maria och jag färden åter mot Nordanstig, via Kalvstigen och i Delsbo stannar vi för att köpa choklad. Maria dyker på ett djävulskt x-trapris: 3 Dubbeldajm för 21:-.

Och det fortsätter att spritta i benen långt efter det att vi passerat Näsviken, Forsa och färdas norrut.

ONT OCH GOTT

Det finns inget ont som inte har något gott med sig. Eller var det tvärtom?

I kassan på ICA Starks i Harmånger kommer jag i samspråk med Palle. Han är en god människa, det finns helt enkelt inget ont i den killen och om jag höll på att drunkna är det hans hand jag skulle fatta.

På parkeringen, just som man passerat den numera obligatoriska tiggaren, klipp dig och skaffa ett jobb, kommer Hans-Åke lufsande. Han är också en sådan där genomgod person. Ingen mes men snäll. Åker hem å fortsätter att lyssna på  en ljudbok, ”Ghostman”. Den är mycket spännande. Den  handlar om vidriga brottslingar fullproppade med onda avsikter. Personer som utan att blinka blåser skallen av personal som hanterar  värdetransporter.

Uppriktigt förstår jag mig inte på mig själv. Människor med moral och känsla för vad som är rätt och fel är något jag värdesätter. Men när det kommer till underhållning fängslas jag av ruttna människor. Måste tala med en psykolog om detta.

Det finns grannar, ja t.o.m. hela familjer som lever på att avsky varandra. Deras livsluft består av förhoppningar om att det ska gå åt helvete med den de inte gillar.

Som synskadad, ja vi säger väl blind eftersom det är det jag är, står jag i beroende till min omgivning. Min mellan tummen och pekfingretanalys säger att 98% av alla människor är helt ok, 50% är riktigt välvilliga, hjälpsamma och på alla sätt schyssta. 2% är tvättäkta skithögar. Det är de som aldrig hjälper en medmänniska eller som står och pinkar på Y-bussens toalett, trots att de inte skulle pricka även om bussen stod stilla.

Häromdagen, jag promenerar någon mil varje dag, kom jag ordentligt vilse. Gick hit, gick dit, avläste dikeskanterna med käppen men det var förkylt. Till slut slog jag en signal  till en granne, en livlina, och bad henne speja ned längs vägen. Strax ringde Jesper, oroad sedan han hört att jag kommit på villovägar varpå Tony, som bor högt upp mot skogskanten, pep till i min mobil och, han såg mig klart  och tydligt, berättade var jag befann mig. Samtidigt kom Anna-Lena med bilen, plockade upp mig och körde mig hem. Snacka om grannsamverkan. Hellre omsorg än att bli nedmejad av ett automatvapen. Världen är god, trots allt.

IT’S SUCH A PERFECT DAY AND I LIKE TO SPEND IT WITH YOU

Sommaren är bräddfull, den är på väg att koka över när värmen håller hösten borta ännu några dagar. Maria, som också har ett ärende till Gävle, plockar upp mig och medan hon gör sitt träffar jag min älskade syster Margareta.

margareta-och-jag

Hon är tandtekniker och har sitt laboratorium endast ett stenkast från den plats där den berömda bocken brukar stå.

Vi dricker kaffe och uppdaterar varandra på vad som hänt i våra liv. Vi ses inte så ofta men när det väl sker är det kära möten.

dorrklappa

Jag visar dörrklappen jag gjort i brons, en varg med något stökig tandstatus och ber henne hålla utkik efter en tandläkare som skulle kunna tänka sig en sådan på sin dörr.

När Maria dyker upp igen går vi på Thailändsk buffé och smörjer kråset.

Jösses vad jag älskar min syster.

Maria och jag åker norrut via  E4 igen, brum brum, och plötsligt är vi i vår skog och plockar svamp. Det är en kort väg från Gästrikland till Hälsingland men ändå är det som att hamna i en ny värld.

plockar-svamp

”Här luktar det Kantareller” säger Maria och dyker snart på ett gäng. Luften, jämfört med den i Gävle, är som en smekning, en doft som Wunderbaum bara kan drömma om, och dessutom hittar hon taggsvamp och någon slags ätbar skivling. På avstånd hörs en hund skälla och givetvis är det någon som håller på med en motorsåg.

När vi sitter på bron  och hon ska hjälpa mig att skicka bilderna till min webbmästare hans säger hon:

matta

”Den här mattan, framför bron, ser ut som en Indisk solsymbol.” Så då tar vi ett kort på den också.

En riktigt fin dag och dessutom har jag laddat ned”Echo Burning” av Lee Child som nattlyssning. Musiken till den här dagen är Lou Reed och ”It’s such a perfect day”.

 

 

CASUAL  FRIDAY

Som ständig frilans, har aldrig varit fast anställd någonstans, kommer jag i kontakt med en massa redaktioners inre liv, deras olika arbetsplatskulturer.
Somliga har Dressed Up Friday. På SR Västernorrland är det Casual Friday som gäller.

Tekniker Ove Jönsson, Timrå, är vid sidan av Peter Wallgren, en av mina favorittekniker.

ove-och-jag

Han är för dagen klädd i en Pikétröja samt mörkgrå Cargobrallor.

Och sändningen? Jodå, den var helt OK.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 18-årig son som går tredje ring på Gymnasiet och har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 24-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 27-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 36, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.

Följ mig på Twitter