ÅREN GÅR, DET ÄR SOM DET ÄR

Nyss var han en liten kvick parvel med guldgula lockar och busiga bruna ögon. Nu är han en stor pojke, en man, med breda axlar och mörkt hår.

Nilas fyller plötsligt 34, Maggen har bakat en kaka med chokladöverdrag och barnen sitter och gullar sig.

Det känns väldigt bra. Inte minst det där med att barnen kallar mig ”Farfar”, en hedersutmärkelse, och att allt på sätt och vis är i sin ordning.

”Det är som det är” som Hans-Åke Bergman och Håkan Nesser brukar säga och det är bra.

På kvällen åker Maria och jag med Carine och Arlindo till Årskogen, en liten samling hus, kanske runt 100 personer, som Gud eller någon slängt ut strax Öster om E4 någon mil norr om Gnarp.

I en samlingslokal framför skådespelaren Stig Östman ”Man tål inte vad som helst”, en monolog om två gubbar som hatar varandra. Detta med grannar som ägnar sina liv åt att bekämpa varandra skildrades i Robban Aschberg TV-serie ”Grannfejden” men Stig Östman lyckas med små medel, han är ensam på scenen att ge liv åt denna krigföring i mikroformat.

Sedan blir det fika. Den vedeldade kaminen värmer medan vi tuggar på vår Sockerkaka och begrundar sakernas tillstånd.

Det är som det är.

FOGELBERGS LJUDBOKSPODD KOMMER IGEN

Hur vet man om en Ljudbok är bra? Om man inte somnar trots att man befinner sig under täcket och klockan har slagit tolv på natten för ett bra tag sedan, är en säker värdemätare.

Låg vaken sent, mycket sent, med Mikael Niemi som läser sin egen ”Koka björn”.

Blir väckt av Pether, producent, som meddelar att TullaMaja och jag kan börja arbeta med 10 nya avsnitt, tio finns redan på SR Play för nedladdning, och fem ska vara färdiga före Jul, av ”Fogelbergs Ljudbokspodd”.

Hans-Åke dyker upp. Vi ska åka och handla på Starks ICA-hall i Harmånger. Det är 5% rabatt för oss som kommit upp i mogen ålder på tisdagarna.

Med händerna på Hans-Åkes axlar valsar vi runt i affären. Han är som en spårhund vilken fått vittring.

”Jaha, färsk fylld pasta och Ekologiskt mörkrostat kaffe, då går vi den här vägen.”

Under tiden blir det en pratstund med Jack Svensson, dragspelare Gösta Strömbom och Oskar och Elin Vallins farmor.

Stämningen är godmodigt hög, ute regnar det men strunt i det.

VILSE

”Där ser jag bara buskar. Vrid telefonen åt höger, rikta den mer nedåt. Ja, nu ser jag. Du är ute på täkten mellan Järnvägen och huset.” Det är Marias röst i telefonen. Rufus hoppar runt mina ben men han berättar inte var jag är vilse.

Det började med att jag skulle kånka ut en kartong ved ur uthuset, ställde den vid vägkanten, tog några steg, och, tappade riktningen.

Gick hit. Gick dit. Stack käppen som en stektermometer i växtligheten men allt kändes likadant. Helvete.

Hörde svagt trafiken från E4 och kände klockan tolvsolen. Mot kinderna. Ändå ingen ledning.

Ringde Anders men han var inte hemma. Försökte med Klas-Göran men han var också borta. Ingen hade möjlighet att leta efter mig.

Då kom jag på. Naturligtvis! Ringde livlina nummer 1, Maria, på Facetime video och på så vis ledde hon mig tillbaka till gårdsplanen.

Åter i kökets trygghet tänker jag på gårdagskvällens Kanariska middag. Systrarna Ysters brors fru fyllde 50 och firades med Gong Yoga och en massa goda rätter.

Bäst minns jag Vuelta de Cassera och de små pirogerna med Tonfisk.

Kanarisk smörgåsbord hos Arlindo och Carine

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Somnade som ett Lejon vilken just svalt en Antilop och några kilo vitlök.

Och så gårdagens chockbesked på det. Min favoritbloggare Leo har lagt ned sin blogg.

Jag frågar honom varför?

”Människor nu för tiden är så lättkränkta och jag är egenföretagare och har inte råda att stöta mig med någon.”

Så tidstypiskt. Lättkränktheten sprider sig som en farsot och snart vågar ingen säga någonting.

Men så skönt att jag hittade hem. Tack Steve Jobs, och Maria.

 

LÖRDAGSFRALLAN

Efter lite knådande blir degen och jag vänner. Det är mer än så: Arbetet med den mjuka massan återförs jag till något. Människor har bakat i tusentals år och jag är en av dem.

Lördagsfrallan är degvätska, ungefär en liter ljummen mjölk, salt, olja, 90% Specialvetemjöl och kanske 10 % Graham. Degen precis på gränsen mellan kladdig och torr yta, mest det senare.

Jag knådar och bakar ut. Maria penslar, strör på Vallmofrön och grovt salt.

Lördagsfrallan räcker hela veckan.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Följ mig på Twitter