STORT OCH SMÅTT

En vänligt raspig röst kommer fram till mig där jag sitter bänkad som en ihopvikt gräshoppa på Y-bussen.

Det är Ulla, min vän, som jag lärde känna på just Y-bussen och hon är dämpad. Inte konstigt då hon är på väg att röja upp/städa ur efter sin sorgligt bortgångne son Micke.

Livet är en sådan jävlig Yoga.

Solen mot fönstren kämpar mot luftkonditioneringen och AC:n vinner. Tar på mig kavajen.

Funderar på en dikt som min favoritpoet Richard Brautigan skrev.

The pill versus the Springhill mine disaster och en en rad som kanske var: When I think of all the people lost in you, I think of the Springhill mine disaster.

Denna rad kolliderar med ett utskick från en firma som vill att jag ska teckna aktier i deras produkt. De har hittat ett ämne som dels kan ge de 7 hundra miljoner med sviktande ståfräs hjälp, men inte bara det, den miljard människor, förmodligen mest män, som plågas av för tidig utlösning utlovas också hjälp.

Om en miljard män får för tidig sädesavgång måste det betyda, om varje utlösning är 5 ml, att den samlade, jag kan ha räknat fel men jag tror inte det, är 5 kubikmeter sperma.

Där ligger The Springhill mine disaster i lä.

När jag kommer fram till Cityterminalen är det färdigfunderat. Ulla ringer och säger att vi kanske tar en promenad om hon hinner.

Martin möter, han hjälper mig att göra iordning mitt fönster på Skomakargatan 11 med mina bronsgrejor och sedan äter vi en brakmiddag på ”Formosa”.

DET HÄNDER I GNARP

Det är en doftande försommarkväll när Maria och jag går en stig, en genväg, till Bersberget och Hembygdsgården.

Denna fredag Den 18:e Maj firar Gnarpsborna, kan man säga, Sista April, d.v.s. Ersmäss.

Denna begivenhet är så lokal att knappt någon känner till den några byar längre bort.

Brasa, Kyrkokören och ett Vårtal.

Till min stora förtjusning är det Fredrik Strage som ska tala. Han är min absoluta favoritkrönikör vars krönika jag slukar i DN varje fredag.

Halva hans släkt kommer från Gnarp, mamma Ingrids sida, och innan sitt framträdande har han grävt djupt. Givetvis nämner han hårdrockbandet ”The Kristet Utseende”, drar ett Frank Zapppacitat men kommer snart in på prästen/läraren Ålander som var verksam i Sörfjärdens skola på 20-talet.

Där fanns några frön i klassens men för säkerhets skull risade han hela klassen. Demokratisk aga.

Det hugger till i magen när han läser ur brev från en Gnarpbo/släkting i förskingringen. Omständigheterna, en ovälkommen grossess, fick honom till USA där han hela resten av sitt liv längtade hem till Gnarp.

Efter fotografering: Kören, Fredrik som talar, en bild på Maria, Fredriks mamma Ingrid och en på själva talaren och hans beundrare blir det fika inne i Hembygdsgården.

Uppsluppet berättar Fredrik att det var Marias mamma, hon hade ju en tid varit bosatt så långt bort som i Borås, som gav Fredriks mamma en fläkt av Glamour. Marias mamma Karin hade inte bara läppstift och målade nagla, var en dam, utan lade också skivad tomat på sin smörgås.

Kvällen börjar bli lite kylig så vi sitter nära Öppna Spisen och dricker vårat kaffe.

JA TILL HORSGÖK OCH VATTENRALL, NEJ TILL LUPINER

Eftermiddagen går mot kväll, allt i solvarm sammet, när jag med Ann-Kristin och med SNF Nordanstig vandrar ut mot havet vid Strömsbruk.

 

Jag börjar känna igen rösterna, Maria och jag har med samma gäng gått både Ugglevandringar och andra fågelsafaris, och det finns de som är skapligt Fågelaspiga, rabblar fågelarter som Koranverser, medan andra är allmänt naturintresserade.

Min jävla termos läcker ut allt kaffe i ryggsäcken men jag får av Åsa sedan hon levererat en avhyvling för jag inte är tillräckligt trevlig i ”Ring P1” men jag säger bara: Lyssna på Lisa Syren och Anders Eldeman.

Det luktar sött innanhav, örter och buskar.

Jag som i stort sett bara känner till Nötskrika, Hackspett och Gråsparv får höra talas om både Horsgök och Vattenrall. Någon ser en Havsörn medan Ove spelar upp en Gärdsmyg, eller var det Kungsfågel, på sin telefon.

Naturen är härlig men när någon säger Lupiner förstår jag att just i det fallet har naturen gått för långt. Lupiner är fel ungefär som mördarsniglar, blindtarmen och visdomständer.

I vilket fall är det en fin kväll med SNF Nordanstig.

T-SHIRTVÄDER, KEBABGRYTA, STUPRÖRSRENSNING OCH TRÄDGÅRDSUPPIFFNING

Solen står högt, allting spirar, tränger sprödgrönt upp ur jorden och TullaMaja, Anton och Hjördis kommer för att hjälpa mig greja ett och annat.

Och så klart, så fort det händer något på gården dyker andra upp. Anders med sonen Gustav och deras hundar Jaffi och Leja bistår, alltså mest Anders, TullaMaja med tips om hur hon ska kunna väcka gräsklipparen ur vintersömnen.

Själv går jag in för att se till Kebabgrytan och göra sallad.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Maria: Maria, min Älskling, arbetar på bank, är grym på att plocka hallon, koka sylt, bra träningskompis och som pricken över i, en obegripligt kompetent syntolk.
Martin: heter Nilsson i efternamn, pluggar till lärare och är min ledsagare i Stockholm.
Greven: 20-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 29-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 38, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Kommentarer

No images found!
Try some other hashtag or username

Följ mig på Twitter