MINDFUL EATING: ETT ÄPPLE

Det finns ingen som likt den Japanske författaren Haruki Murakami kan få mumsandet på ett äpple att låta som  en fullständig sysselsättning. Mannen sitter i fönstersmygen och äter ett äpple och så är det inget mer med det.

Det får mig att komma ihåg begreppet ”Mindful eating” och jag tänker, hm, ett äpple vore gott.

Men sakta i backarna, nu ska jag inte bara oreflekterat slänga i mig ett äpple utan också vara medvetet närvarande under hela äppelätarprocessen.

apple

Ett äpple ligger i min hand. Jag känner dess tyngd och närmast perfekta rundning. Ett naturens mästerverk.

Jag kontemplerar över hur och var äpplet vuxit. Det kan vara på andra sidan jordklotet för jag tror inte att det är ett ekologiskt Svenskt äpple. Man kan inte få allt.

Långsamt  rullar jag frukten i handen. Det är verkligen ett fint äpple och jag imponeras av tanken på att något så fulländat kan bli till. Dröjer där en stund.

Det är då jag känner en liten klisterlapp och jag börjar frenetiskt skava bort märket med naglarna. Det går så där. Märket går i bitar och det blir ett fasligt pyssel att få bort resterna.

Hur sattes märket fast på detta äpple? Stannar upp, funderar och tänker att det är någon underbetald sate som satt  dit det, en person vars huvudsakliga syssla är att klistra märken på frukt.

Denne någon är kanske ett av 16 barn, alla uppvuxna och boende i slummen, ett rostigt plåtskjul tätat med bitar av möglig Wellpapp. Klistermärkesfastsättaren har fått ett jobb, och det är att sätta fast små lappar på frukt.

Denne någon har urusla tänder och bristfälliga kläder, men, ett arbete.

Hur ser framtiden ut för denne någon? Förmodligen inget vidare, utbildning är inte att tänka på, det kostar pengar, och karriärmöjligheterna inom fruktmärkarbranschen är inte ljusa. På sin höjd kan man bli förman och gå runt för att driva på raderna av fruktmärkespåsättare.

Jag sköljer äpplet men lyckas inte bli av med tanken på den där personen. Sakta tar jag en tugga, fyller gapet med frukt, det är väldigt gott, men jag kan inte låta bli att fundera över hur det ska gå för den där människan som  inte har någon annan uppgift här i livet än att klistra fast märken på frukt.

Slukar äpplet och går vidare.

Det ska fan vara mindful när världen ser ut som den gör.

TRÄFFAR

  Vinden är något bitande, särskilt kallt är det inte men jag håller kavajen knäppt och schalen väl rullad runt halsen. Vägen är hård och det är snarare de förbipasserande bilarnas dubbdäck, snarare än deras motorer, som låter.

  Vid kyrkan dyker Ulla upp, med gipsad hand, och som vanligt glad. vi står och pratar en stund, kramas och skiljs åt.

  I korsningen Mellanfjärdsvägen/G:a Riks 13 blir jag aningen desorienterad och om inte storsångaren Vannberg hade kommit ut ur sitt hus vet jag inte var jag hamnat.

  Strax efter järnvägen möter jag Tony med sin barnvagn igen. Vi pratar elbilar och om att Jeff Harding är en väldigt bra inläsare av Amerikanska Ljudböcker.

  Kommer upp till Åvägen men när jag kommer ned till järnvägsövergången, den ”övre” mister jag riktningen igen. Kanske för att två tåg passerar i tät följd, jag kommer in på en skum sidoväg, vänder och när jag hör en bil sätter jag upp handen.

  Det är Sten-Olof Kardell och han beskriver min exakta position i geografin. Vi pratar höns, och lite annat smått och gott.

  En dag och promenad som denna förefaller inte Glesbygden särskilt gles.

BRODDVÄDER

  Hela världen, alltså lokalt över Jättendals socken, är överdragen med en hinna av is och utan broddar skulle det gå käpprätt (oavsiktlig blindvits) åt helvete.

Solen skiner men så svagt, det är -8, att man bara förnimmer dess existens. Alla jag möter, som är ute på lördagspromenad, har broddar som gör att deras steg hörs som ett knaprande på pepparkakor.

broddar

I Rammhansbacken, den som stiger förbi Stefan Hanssons gård, möter jag Tony. Han är ute med barnvagn, sovande baby och en ljudbok på gång. Den här gången är det en biografi om Elon Musk, han med elbilen Tesla och visioner om Marsresor, ett slags elbilen Steve Jobs, och Tony tipsar om att det finns en ny Lee Child, ”Night School” färdig att ladda ned.

Vilket påminner mig om att fortsätta med planerandet av ”Fogelbergs Ljudbokspod” som TullaMaja, producent Pether Öhlén, tekniker Peter Wallgren  och jag ska spela in på torsdag.

Längs Åvägen, mellan G:a Riks 13 och järnvägen möter jag ett sällskap muntra damer bl.a. Kristina Bäckman. Alla tre har broddar.

promedvag

Fortsätter hemåt, något kall om tårna, och funderar på om jag törs be Kerstin Eriksson, vår f.d. granne, att sticka mig ett par yllesockor.

DEN BLOMSTERTID KOMMER NÄR MAN MINST ANAR

Det är 1:a December, vädret så tjurigt och vägarna så oberäkneliga att jag inte går längre än till postlådan ute vid vägen. Redan det känns som en skaplig utmaning.

blommor-fran-allas

Då ringer Blomsteraffären i Gnarp. De har blommor till mig. Snart dyker Ulf Jacobsson upp, mannen som jag brukar träffa på ICA Stjärnan i Gnarp när jag handlar där med Maria och som är världsmästare på usla vitsar, men han älskar klassisk Rock´n Roll, och plötsligt materialiserar han sig som blomstertid.

Tidningen ALLAS tackar för lång och trogen tjänst, jag har skrivit 411 krönikor där, och jag blir alldeles varm i magen.

Ulf hjälper mig att ta fram en lämplig vas och nu gäller det bara att inte Rufus spelar bowling med vasen.

Oj vad kul att få blommor!

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 18-årig son som går tredje ring på Gymnasiet och har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 24-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 27-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 36, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.

Följ mig på Twitter