HIMLEN ÄR OSKYLDIGT BLÅ

Det luktar gott, vinden är len och landskapet är som en öppen famn.

  Klas-Göran ger mig skjuts ned till bussen, den som går mot Sundsvall och där väntar Peter Wallgren som hjälper mig att handla födelsedagspresent åt Hjördis, ett väldigt rart barnbarn, som fyller 6 år idag.

Tänk att vara sex år, blåsa såpbubblor,  vara sorglös, obekymrad och givetvis okunnig om de faror som lurar bakom en vuxens varje hörn.

Visdomständer som jävlas, kvarskatt, vaknätter, uppslitande skilsmässor, fortkörningsböter, giftlarm och så vidare. För att inte tala om Klimatförändringar, IS och Terrordåd.

Men åt andra sidan. Det är kul att vara vuxen, spännande, men visst avundas jag den oskyldighet som är sexåringens privilegium.


Vi dricker kaffe, TullaMaja och jag, medan Hjördis äter Mashmallows och klappar sina presenter. TM, som gick upp halv fem i morse för att sända radio över P4 Västernorrland , bl.a. en ljuvlig intervju ,med en 8-åring som dragit upp en öring på 3,8 kg, är trött men har gett sig fan på att hissa flaggan på gårdens stång.

Man fyller sex år bara en gång i livet, så, Grattis Hjördis!

ÅRETS FÖRSTA MYGGBETT

  Vädret, enligt SMHI och den bildfråga jag lade ut på Instagram plus ett extrakollsamtal till Elin fick mig att packa ryggan och sätta iväg på långpromenad. Mot Hårte. Möjligen skulle jag kunna ta vägen över Mellanfjärden och, om de har öppnat, äta en kraftig lunchmiddag på ”Sjömärket”.

TullaMaja och jag

Går och fnular på tidens gång då H i telefon berättat att TullaMaja sänt en bild på ett gammalt tidningsurklipp. TM är i 5-årsåldern, sitter i mitt knä  och jag är några och 30.

Men någonstans efter Trappfabriken störs tankarna på tidens gång när det börjar  regna . Först försiktigt men strax öser det ned.Det är ett ogästvänligt regn och även om jag hade en regnjacka i packningen blev byxorna plaskvåta och liksom klistrade sig mot benen. Ja, ja, no big deal, ibland regnar det men jag vänder mot byn och går hela varvet runt. Regnet upphör men sandalerna kippar fortfarande av vätan.

Det är när jag kommer ned längs Åvägen och just  passerat avtagsvägen till Hans Liiten som det smäller till.

Solen skiner, kepsen ångar och då, bara så där, biter en mygga mig i nacken.

OK, det är inget material för Löpsedlar eller extra EKO-sändningar, men ändå.

Jag säger då det: Årets första myggbett!

 

NORR OM UPPLANDS VÄSBY

Det är så skönt att komma fram. Växla mellan Riddarfjärden och Jättendal.

Elin, Oskars, Grevens polare, storasyster, är med på 29:an från Hudiksvall, hon har sin bil, en liten Golf för fem tusen,  tog körkort dagen efter det att hon fyllde 18, vid Brandstationens parkering och hon kör mig och Rufus hem till gården.

Elin och jag

Elin och jag

Elin är härlig, har integritet och är mycket rak.
”Det är gymnasiekarneval i helgen men jag ska inte vara med. Det är så tröttsamt när det bara handlar om alkohol.”

Rufus hoppar ur sin korg och går raka vägen ut. Snart har han väl käkat gräs, kommer in och kräks.

Rapport från ett landskap

Rapport från ett landskap

Men det gör ingenting. Det är jättehemskt att det där planet kraschade över Medelhavet men just nu är vi bara här, i duggregnet, med Majeftermiddagen  som liksom klorofyllknittrar och blänker.

MÅNDAG MED MARGOT (PUBLICISTKLUBBENS MÖTE OCH DEBATT)

  Salen är fullsatt, SÄPO-personal håller örnkoll och stämningen är förväntansfull, nästan lite högtidlig.

Jag håller Felix under armen för att styra mot området framför scenen när en kvinna sluter mig i sin famn. Hon doftar gott.
”Är det Britt-Marie?” undrar jag i hennes öra. Det var ju Britt-Marie Matsson från Göteborg, en av Sveriges vassaste och mest erfarna journalister, som fick Publicistklubbens stiligaste pris.

Margot och jag
”Nej hör du, jag heter Margot, och, vill du inte krama mig?”
”Jo för sjutton, det är klart jag vill.”

Vi står och nojsar en stund och har det trivsamt i största allmänhet.

Felix tar bilder, säkerhetsvakter, UD-sekreterare och assistenter håller sig undan och bakom står Björn Häger, PK:s ordförande, enligt ett vittne röd som en tomat i ansiktet, och gastar.
”Skamlöst!”

Förmodligen är han bara avundsjuk men det är sådant som vi tilldragande silverrävar får dras med hela tiden.

Två Turkiska journalister får också ett fint pris. Det var de som avslöjade att Turkiets regim sålde vapen till den syriske diktatorn och blev kallade förrädare och hamnade i fängelse. Lyckligtvis är de fria och de talar med värme och kraft om Pressfrihet.

Debatten om  yttrandefrihet, att EU ser mellan fingrarna på Turkiets mindre smickrande beteenden, att det fria ordet nästan inte existerar längre och oberoende rapportering knappt finns , det är den som Margot deltar i, löser inga svåra knutar men vi fick lära oss att en sådan sak som bistånd inte kan villkoras. Eritrea, som har den sämsta pressfriheten i den kända världen, får, var det 2 miljarder, av Sverige men det köper inte David Isaacs frihet.

När vi strosar hemåt längs Drottninggatan funderar Felix:
”Ja nu har jag hand hälsat på både David Cameron och Sveriges Utrikesminister.”

Sant. Men det var jag som fick en kram av Margot fast det ska inte göra mig mjäkig om hon kommer upp i ”Ring P1”. Det är härligt med kramar men de tystar inte det fria ordet.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
H: Helena, Täppas fru. Leg. Psykoterapeut.
Greven: 18-årig son med sinne för hyss.
Jullan: 23-årig dotter och stundom Web-redaktör. Bor just ni i London.
Fillen: Felix 26-årig son, åter hemma från Thailand. Pluggar Korea och Migration på Stockholms Universitet.
Nilas: Nilas 32-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 35, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Jerry: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.

Blindfotografen

  • Instagram Image

Följ mig på Twitter