ÄNTLIGEN EN RIKTIGT LEVANDE BIBLIOTEKARIE

Legimus är fantastiskt. Via den Appen kan jag ladda ned upp emot hundratusen inlästa böcker direkt in i min telefon.

Det kan dock kännas lite ensamt hemma på kammare, visserligen har jag Biblioteks-Maria i Karlstad, men, det är hur kul som helst att sitta med en levande , påläst bibliotekarie och prata böcker.

Felix följer mig till Stockholm stora Stadsbibliotek och Jenny, bibliotekarien bakom disken, är en guldgruva.

Nedan anteckningar, med reservation för stavfel, från vårt möte:

Beatta Arnborg ”Krig, kvinnor och Gud”.

Julian Barnes ”Känslan av ett slut”.

An McEwan ”försoning På Shesil beach”.

Taye Selasi ”Komma och gå”.

Colson Whitehead ”Den underjordiska järnvägen”.

Yaa Gyafi ”Vända hem”.

EM Forster ”Howards end Maurice”.

Jan Kjarstad ”Kungen av Europa”.

Irene Nemirovski ”Storm över Frankrike”.

Bengt Liljegren punkare som blivit historiker och skrivit både om Churchill, Hitler och Pink Floyd.

Efter denna djupdykning, Felix håller på att somna i ett hörn, går han och jag och äter Koreanskt.

Koreana” på Luntmakargatan är spartansk som ett Gatukök men den Koreanska nationalrätten ”Bibimbap”, tunt skivad marinerad Entrecôte, grönsaker, nudlar och stekt ägg för 120:- är alla tiders.

 

EN VANLIG DAG, PLUS EN STÖLD, I STOCKHOLM

Vaknar till ljudet av barnvagnar som rullar på gatsten. Mammor och pappor lämnar på intilliggande dagis och de har sådana där hurtiga och lätt skuldfyllda röster. Kanske har de dåligt samvete för att de lämnar sina barn, är sena till jobbet och att livet är som de är. Men varför talar de med sina barn som vore de förståndshandikappade?

Morgonkaffe, en stark Latte och en Surdegsfralla med ost och Italiensk skinka hos Christer.

På väg till Gymmet, någonstans i Tyska Brinken, ringer Urban och föreslår middag. Vilket bra förslag. Vi ska ses 19:00 vid S:t Göran och Draken för att antingen gå på ”Österlånggatan 17” eller ”Pastis” en bit upp i backen.

Stöter ihop med Johanna H., ägare på Serafen, och blir stående en stund i vinden från Riddarfjärden. Hon är en varm.

Ola från Hänt Xtra ringer. Han vill ställa ”Fem frågor” och så den eviga frågan om han får skriva om Maria och jag. Lämnar svepande dunkla svar och hänvisar till artikeln i ICA-Kuriren.

Träffar L8, hon stavar det så, Baker på World Class och sedan tar Linda vid. Vi tränar, jag toksvettas och hon håller i taktpinnen, i en timme. Efteråt dricker vi kaffe och pratar underbart nördigt om musik. Hon berättar om Guns N’ Roses-konserten och sedan kommer vi in på musikbiografier. ”The Dirt” om Mötley Crüe är den värsta och bästa.

Men jag berättar inte att jag snodde en trave pappershanddukar på muggen. Det finns gränser och jag vill inte framstå som den där snåla fan som stjäl pappershanddukarperson.

KONSTEN I HJÄRTAT

Maria U., själv på väg till Hälsinglands Sparbank, går med mig genom snålblåsten till porten på Hälsinglands Museum där Susanne, administratör och till hälften textilansvarig, tar över.

Första gången jag kom till Hälsinglands Museum i Hudiksvall för att känna, bokstavligen, på utställningen ”Metanoia” var det som en uppenbarelse, Herregud, det här handlar om mig.

Drabbad, ja, för de skapligt naturalistiska träskulpturerna förhåller sig på olika sätt till det svarta. Alla har sitt helvete gömt i någon garderob och om man håller på, eller har, tappat synen, blir detta konkret in på bara skinnet.

Idag ”visar” Maria L. och jag utställningen för en grupp synskadade. Maria berättar om skulpturerna och jag om vad de betyder för mig. Alla får ta i sakerna, riktigt känna och läsa med händerna,och jag tror de flesta får en genuin konstupplevelse.

Det här är inget kvasikulturelllt snicksnack utan den allra verkligaste av verkligheter gestaltade av en fiffig konstnär och jag är tacksam över att vara en del av det hela.

GROPGÅRDEN

Det fanns en tid då man kunde få diplom för prickfri mjölkning. Det var innan ”Idol”, ”Let´s dance” och det där genomsjuka programmet där en präst söker en partner.

Detta blir jag påmind om på ”Gropgården” i Rösta, strax väster om Harmånger.

Gården, som inte är en hembygdsgård men som sköts som en sådan och av en stiftelse bestående av vitala pensionärer är i toppskick. Gammalt men fräscht.

Trasmattor, grova golvplankor, kakelugnar och tapeter så gamla att vilken byggnadsantikvarie som helst skulle få gåshud.Med plats för sju kor drev man runt gården och idag är det öppet hus.

Kalvdans? Ta inte illa upp men jag vill hellre ha sockerkaka.

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Sitter med ett gäng glada damer på gården. Alla utom jag beställer Kalvdans eftersom jag fått för mig att sådan bara är äckligt daller. Mitt kaffebröd är hembakat och utsökt men när jag får smaka på kalvdansen, som serveras med saftsås, kan jag inte låta bli att tycka att det är väldigt gott.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Kommentarer

Följ mig på Twitter