JÄTTENDAL STOCKHOLM MOTALA SUNDSVALL PODGORICA

Igår var himlen Novemberblå när jag gick runt byn. Landskapet har dragit sig in i sig själv, väntar på vinter och i backen upp längs G:a Riks 13 stannar en Pickup.

Därinne i kupévärmen sitter Stefan Hansson och Löken. De är ute och motionerar sina magar, behagligt ihopkrupna på sätena.

Vi pratar en stund. De kurrar som två gamla bondkatter och allt är lugnt.

Längs Åvägen arbetar en grävare med att lägga ned elkabel. Om några veckor, om inte tjälen hinner före, kommer en annan grävare och lägger ned Fiberkabel.

Samordning är det ingen som kan stava till.

Fortsätter att planera veckan. Först Stockholm, sedan biblioteket i Motala, följt av Sundsvall och inspelning av ”Fogelbergs Ljudbokspodd”, bl.a. med Stefan Sauk och Anton Körberg samt förstås TullaMaja och jag.

På fredag bär det av till Montenegro med Maria.

Det är bara att hålla i hatten och ständigt komma ihåg att någonstans i Världen finns det ett landskap där jag känner mig hemma.

SANNDRÖMMAR

Rufus kliver över mig, fram och tillbaka. Han kanske tycker att jag är en tråkmåns som ligger och sover.

Stör mig inte. Jag har fullt upp med att drömma och i drömmen gräddar jag våfflor. De blir fina, det mesta av smeten hamnar i våffeljärnet och det luktar så gott. Jag älskar doften av nygräddade våfflor.

Telefonen ringer och sliter drömmen mitt itu.

Det är Amar. ”Behöver du hjälp handla? Ja visst! Toppen att du ringde.”

En stund senare skumpar vi i hans Opel till affären.

Att handla med en vit medelålders man av typen: ”Jag kan inte koka ägg och den enda bok jag läst är Biltemakatalogen” är en utmaning. Då är jag hellre utan mat. Det finns alltid något hemma.

Att gå på ICA med Amar ger själva handlingen ett helt nytt innehåll, en ny dimension, och jag lär mig, nästan, Amar är inte riktigt nöjd med mitt uttal, vad mjölk heter på Arabiska.

TIDEN RUSAR

Var ända in i Helvete är taxin? Om den inte kommer nu missar jag bussen Norrut.

Taximannen ringer. Han har kört fel. Problemet är att han försökt köra efter GPS:n men det fungerar bara inte i Gamla Stan. Apparaten förstår sig inte på gränder från 1200-talet.

Kommer i sista minuten till bussen. Det är Micke, han vi kallar ”Tysken” och som avskyr när jag har med Rufus, som kör. Idag är han Solen själv alltmedan vindrutetorkarna skaver bort ett ocharmigt duggregn.

Fortsätter att lyssna på Åsa MobergsLivet” och det är så mycket, en osannolik massa detaljer, som är välbekanta.

Det är kul med hennes pladdrighet och namedroppande. Ibland blir det smärtsamt: Går tiden så fort?

Tja, vad ska jag säga, nyss var det ju 1200-tal.

STAD OCH LAND

Vad ska du göra i Stockholm?” Undrar Anders som kör ut mig till Y-bussens hållplats vid E4.

”Träna med min PT, Linda, och bara hänga omkring lite.”

”Stockholm, uscha” säger Anders sedan han skrattat åt det som han förmodligen håller som en lyxlirarattityd: Träna med PT, Herregud.

Han får själv ordet Stockholm att låta som hundbajs vilket fastnat under skon.

”Jag gillar inte Stockholm.” Detta har jag fattat men han kan inte låta bli.

”Det är för att du är en Bondläpp” säger jag, fast som jag inbillar mig, utan elakhet.

Han lägger av ett frustande skratt. Det överträffar dånet från de förbipasserande långtradarna. Vi är olika men kommer bra överens.

Göran kör bussen till Stockholm. Utee ärr grässett froosttvitt. I bussen är det varrmtt,

A post shared by Täppas Fogelberg (@blindfotografen) on

Bussen tar mig 35 mil Söderut och bakom mig lämnar jag en bygd som är förbi sina glansdagar. Det sista som rök var Jordgubbsodlingarna, och innan dess, långt tidigare, flera affärer, Kaféer och folk som var verksamma med både det ena och det andra.

Jag bor till stor del i denna bygd, men det är inte för den samhälleliga servicen och det är en mil till närmaste affär. Jag tycker om tystnade, dofterna, det aller städes närvarande vädret och Maria.

Turisterna har glesnat ur i Gamla Stans gränder, det är vardagsliv och både där och i omklädningsrummet på gymmet hörs många Svenska dialekter. Det börjar bli ont om infödda Stockholmare.

Staden växer och Landsbygden tunnas ut. Många dras till Staden men inte bara för arbete utan också ett rikt utbud av det som är kul: God mat, färskt bröd och kulturgrejor.

Vi har det samhällssystem vi valt. Kapitalet kan operera rätt fritt, skörda naturtillgångar när de finns: Malm, skog och vatten.

En planekonomi kunde betyda att människor tvångsförflyttades tillbaka till sin gamla hembygder alltmedan en snäll Stat försåg hela landet med infrastruktur, Statliga verk och hälsosamma näringar.

Ingenstans på jorden har Planekonomi fungerat så är det då bara att gilla läget?

Ska fundera på detta under morgondagens Träningspass med Linda och det efter en stark Latte och en Surdegsfralla med Italiensk skinka hos Christer på Västerlånggatan.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 34-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Följ mig på Twitter