KUL PÅ ROMARVIS

Upphetsade röster från TV:n och jag dras som en fluga till en hästskit mot de uppjagade ljuden. Det drar ihop sig till MMA-match och den Svenske slagskämpen ”The MaulerGustavsson ska möta en, tror jag Brasilian.

Eftersom jag lyssnat på en ljudbok om Svensk maffia vet jag att de allra mest tvivelaktiga figurerna sitter närmast buren där kampen utkämpas.En kurvig pudding i bikini visar upp några slags skyltar. Hon är väl MMA-värdinna. Det hela stinker pengar, svett och blod.

Emma refererar/syntolkar och hon gör det bra. Vi kommer genast överens om att kalla Gustavssons motståndare, han heter ju något på ria, för Pizzerian.

”Gustavsson slår en fet uppercut och kör en armbåge i Pizzerians njure.”

När Pizzerian fått så många sparkar och smällar att han ligger ned blir det ett kort avbrott och ett läkarteam störtar in, kommer de från företagshälsovården, och konstaterar att han, trots att blodet forsar, kan fortsätta matchen.

Så där håller det på och i femte ronden är Pizzerian helt utslagen

”The Mauler”utropas till segrare, publiken vrålar av hänförelse och han ber med grötig röst sin flickvän att komma upp. Han friar, hon säger ja, och nu är publiken så till sig att det inte finns några gränser.

Det måste var på det här viset de roade sig i gamla Rom, och, betyder det att vår nuvarande typ av samhälle håller på att klappa ihop?

ETT BLOSS I NATTEN

Trettondagen 1945 siktades en svårt nedlastad båt vid Höliks fyr- och lotsstation Öster om Hudiksvall.

Flyktingarna hade lämnat allt de ägde, barskrapat sig på pengar för att betala flyktingsmugglare. Det var båtflyktingar, Ingermanlänningar, som inte för allt i Världen ville bli fångar hos den Sovjetiska diktaturen och lämnade allt de ägde för att nå Friheten.

Förhållandena ombord med trängsel, köld, skräck, skit och spyor är fasansfulla. Det som gör ”Ett bloss i natten” till en sådan drabbande föreställning är att historien är dokumentär, bygger på en sann historia, har sådana svidande paralleller till våra dagar och att den, dessutom, är så bra gjord.

Människorna i Hudiksvall gick samman för att hjälpa de utsatta. Sann människokärlek.

En präktig produktion med bra skådespeleri, musik med en levande bra orkester och proffsigt ljud och ljus.

Maria och jag sitter på läktaren, hon syntolkar, viskar i mitt öra och i pausen blir det fika med goda bullar.

HÄLSINGEPROMENADER, ELLER, PÅ JAKT EFTER DEN GÖK SOM FLYTT

Onsdag kväll och Maria och jag går en 1-milasväng runt Åstjärn, Hoppskogen och tillbaka till Gnarp City. Det doftar försommar och är förskräckligt vackert. Allt är i sin början, Vitsipporna, liljekonvaljerna och björkarnas blad. Ändå ska alltihop vissna. Är livet sorgligt?

En dam kommer störtande som ut ur en 40-talsfilm och prisar det faktum att vi kommer gående just längs hennes byväg. Hon kramar Marias händer som vore de en högtidlig skurtrasa.

Torsdag, Kristi Himmelsfärd, och vi klämmer Norrboleden, drygt 1,5 mil. Den börjar vi Norrbo Hembygdsgård, mitt mellan Norra och Södra Dellen. Var är Göken? Vi hör fåglar som nog är den eller den sorten, men säker kan man aldrig vara. Inte som en ornitolog.

Vi hör kor råma. Det låter som om de har kolik.

Vid en stuga håller två gubbar på att lasta skrot och skräp på en släpkärra.

Den ena gubben, i snickarbrallor, träningsoveralljacka, en toffla och blåstrimmig näsa, fattar intresse för min käpp.

”Ser du inte någonting?”

”Inte ett smack” säger jag.

Han berättar att han varit inom sjukvården och varit med om sådana där operationer där de gör ett snitt under hakan och viker upp hela ansiktet för att komma åt något.

”Får jag hålla i din käpp?”

”Visst” säger jag, demonstrerar att den går att vika ihop och langar över den. Det känns befriande. Ingen, förutom något barn, har någonsin velat/vågat be att få prova min Vita käpp.

”Själv äter jag antidepressiva” säger mannen, Den andra gubben, i jeans, t-shirt och gummistövlar, börjar bli otålig. Han vill komma iväg till skroten.

Huset mitt emot, det är helt säkert det som är Gökens Näste. Där inne sitter fanskapet och trycker.

Vi fortsätter, äter sallad och fikar vid Sördellens Norra strand. Det är ett fasligt sjå innan vi kommer åter till bilen. Surhål, spångar och oländigt värre.

Till slut kommer vi fram, jag är svettig och utschasad, jag tar några bloss Greve Hamilton och Maria plockar fram en flaska Svartvinbärssaft.

Det hettar behagligt i kinderna, ömmar i kroppen och Gökens Näste, det var nog, som sagt, där de två gubbarna lastade skräp.

”FOGELBERGS LJUDBOKSPODD” AVSNITT 7

Ligger på soffan i kontorslandskapets utkant och lyssnar på radio. Ännu en gång har de mörka krafterna spritt meningslös död och förintelse, denna gång i Manchester, och hemskt är det också att händelser som denna börjar bli vardagsmat.

”Du måste komma och provsitta min nya bil” Säger Pether och släpar ut mig på parkeringen. Han är stolt men lyckas inte öppna dörren vid passagerarplatsen fram.

”Tusan också, det är så många knappar.

Efter lunch spelar TullaMaja och jag in avsnitt 7 av ”Fogelbergs Ljudbokspodd”. Finns ute för nedladdning fr.o.m. fredag 12.00.

Gäst är Tomas Bolme och vi har med ljudklipp från ”Tintin”, ”Hämnden av Reinald Hill, ”Elakt spel” av Jan Mårtensson och ”Mästaren och Margerita” av Michail Bulgakov. Allt läst av Bolme.

Allt medan Pether fortfarande befinner sig på parkeringen där han får hjälp av sin son. De bläddrar i instruktionsboken men dörrhelvetet vägrar öppna sig.

Persongalleri

Täppas: Han som skriver Bloggen.
Greven: 19-årig son som har bytt sina hyss mot flitiga extrajobb.
Jullan: 25-årig dotter och webdesigner. Bor i London.
Fillen: Felix 28-årig son, blandar studier med hårt kroppsarbete.
Nilas: Nilas 33-årig son som tillsammans med Maggen är föräldrar till Theodor och Thilda. Nilas är en grym mekaniker som bor i Hälsingland.
TM: TullaMaja 37, mamma till Hjördis. TM är radiojournalist i Sundsvall. Sänder var morgon, pigg som en lärka, SR Västernorrlands Morgonshow.
Hans: Flink Webbredaktör för Hemsida och Blogg.
Björn: Björn som brukar hålla till i Jättendal. Regissör, manusförfattare och gubb-bästis.
Sussie: Susanne. Kvinnlig bästis sedan tidernas begynnelse. Journalist. Sänder Stil i P1 fredagar 10:03.
Stanley: Stanley som är konstnär, bor i Delsbo och är gammal Hippiepolare.
Urban: Min gubbkompis, jobbar som psykiatriker och som jag brukar promenera med.
Maria: Träningsbästis i trakten av Jättendal och Gnarp. Enastående syntolkare av film.
Hans-Åke: Hans-Åke Bergman, bor i Djursta, Jättendal, hjälper mig med både det ena och det andra och driver Djursta redovisningstjänst.

Kommentarer

Följ mig på Twitter