Det är väldigt tyst, bara havet hörs och att komma till Jörgen och Carinas stuga längst ute vid Rävstenarna, är som att landa efter en flygresa. Det tar en stund innan själen anländer men när den väl är på plats börjar hjärtat nästan slå i takt med havet.
Det blir H, jag och havet. Det luktar T-sprit när H sätter fart på Spritköket. Kamomillte, melon och ost i ”Storstugan”.
Den lilla sovstugan är bäddad. ”Nej men du, ska vi inte gå och knyta oss?”
Den här natten ska havet in i drömmarna och för så vitt inte jag blir kissnödig, går ut, slår en båge och börjar irra runt i en främmande skog så ska nog allt gå bra.